Om några hönsraser

Om några hönsraser. Så här i äggätartider vill jag gärna sända en tanke till alla hönor som levererar och presentera några av dem och deras utmärkande egenskaper.

Leghorn – känd italienska i svenska hönserier

Leghorn är en världens mest kända hönsraser. Hönsrasen kommer av det engelska namnet på den italienska staden Livorno.

Leghornrasen dominerade på svenska hönserier fram till 1960-talet då värphybriderna konkurrerade ut den. (Värphybrider är en variant av tamhöna som avlats fram för äggproduktionens skull genom korsning mellan raser.)

I medeltal per år och höna kan leghornshöns lämna 180 till 200 ägg med en genomsnittsvikt av 60 till 70 gram per styck. Äggen är vita till färgen.

Brun Lohmann – en effektiv tyska

Om några hönsraser Brun Lohmann
By Konstantin Nikiforov – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27836629

Brun Lohmann är en värphybrid. Den är framavlad av det tyska företaget Lohmann Tierzucht, vilket gett rasen dess namn.

Hönan räknas som världens mest effektiva värphybrid. Den värper cirka 340 ägg per år. Äggen är bruna och väger cirka 70 gram.

Orpington – en lugn engelska

Om några hönsraser Orpington

By Arnout88 at Dutch Wikipedia, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=1929442

Orpington kommer från Storbritannien. Hon gillar att ruva. En del ägg kan dock ha för tunt skal och går lätt sönder. Rasen växer lite långsamt. Först vid 10 månader blir de fullvuxna. Hon är lugn och lätthanterlig. Finns i massor av färger.

Australorp – en dålig mamma

Australtorp kommer från Australien. Hon är inte särskilt förtjust i att ruva. Inte heller ser hon efter sina telningar, när hon väl får några, särskilt bra. Kycklingarna växer dock snabbt och får tidigt full fjäderdräkt.

New Hampshire – en amerikanska som inte gillar att flyga

Om några hönsraser New Hampshire
By Zul32 – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6049576

New Hampshire kommer från den amerikanska delstaten med samma namn.

Hönorna är oftast ovilliga att ruva. Äggen blir bruna. Rasen har kraftiga och snabbvuxna kycklingar som får full fjädermundering tidigt. När hönorna är 5-6 månader gamla börjar de att värpa.

Rasen är härdig och lugn av sig och är inte särskilt benägen att flyga.

Rhode Island – en röd amerikanska

Rhode Island kommer från delstaten RI i USA. Rasen har en mycket speciell röd färg. Hönorna gillar inte att ruva. De växer ganska snabbt och börjar värpa när de är sex månader.

Rasen har ett lugnt temperament.

Plymouth Rock – en aktiv broiler

Om några hönsraser Plymoth Rock
By Thomas Kriese – Sophia and ZsuZsu walking the property, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=3992504

Plymouth växer snabbt och är därför bra att ha som broilers, dvs gödkycklingar.

Hönorna har svag ruvlust, ibland ingen alls. Äggen är mörkgula. Man kan se om det är tupp eller höna redan första dagen de har kläckts eftersom tuppkycklingarna har en större ljus prick på huvudet än hönkycklingarna.

Rasen är väldigt aktiv av sig. Den är lätt att ha inhägnad eftersom den flyger dåligt.

Brahma – en indisk mannekäng på catwalken

Om några hönsraser Brahma
By Art Bromage from Seattle – Hen, CC BY-SA 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=4122961

Brahmahöns (Brahmaputrahöns), är en ras som antingen kommer från Indien/Brahmaputra eller från Kina. Man har inte kunnat klarlägga det.

Brahmahönan växer för långsamt och lönar sig inte att ha för köttproduktion. Äggen är gulbruna. Man har henne i stället för sitt nöjes skull eller till utställningar.

Hon är lugn och fin och sällan aggressiv.

Tupparna av denna ras har inte så gällt galande utan ett mera dovt. Tacksamt för alla sjusovare med tuppar i närheten.

Vilken höna passar dig?

Läs mer om ägg här.

Tillönskar dig en fridfull och skön fortsättning på påsken.

17 thoughts on “Om några hönsraser

  1. Många fina hönsraser. Jag minns en sommar på svärföräldrarnas torp utanför Mariefred. De skaffade sommarhöns och de hönsen blev väldigt uppskattade av barnen och deras kusiner. De blev knähöns och de uppfostrades och gavs lektioner, mycket trevligt sällskap. Jag måste hälsa på grannen, tant E, här på torpet och kolla henne höns. Av dem du visar gillar jag de randiga, så fina.

    1. Jag hade också fyra småhöns en sommar som barn. Hade jättekul med dem. Glömmer det aldrig! På höstkanten sålde jag dem till bonden vi hyrde av och fick 75 öre styck!

  2. När barnen var små hade vi ett tiotal dvärghöns av olika raser. En gång hade de blivit skrämda av något och hela brokiga gänget flög ut på vägen framför några cyklister som undrade:
    – Vad f-n är det där för fåglar?! 😅

  3. Återigen – vilken research, och vilken idé att göra ett inlägg över hönsraser. Vi hade faktiskt en hönsgård när jag var liten. Där fanns vanliga ”normala” höns som var vita och en tupp som var brun om jag minns rätt. Efter ett tag hamnade alla hönsen i en eller annan form på en tallrik. Min pappa fick nacka dom, vilket han motvilligt ställde upp på.
    Minns även alla löskokta frukostägg gjorda av nyplockade ägg. Snacka om närproducerade ägg;-)
    Har ingen favo vad gäller höns.

    1. Vad kul med hönsgården. Känner för din pappa som måste nacka dom. De skulle jag aldrig ha klarat.
      Ibland när man tittar på -särskilt engelska program- spatserar höns ofta omkring på tomterna och pickar i gräsmattorna. Det ser så himla pittoreskt ut tycker jag.
      Gillar bättre hårdkokta ägg. Hatar när gulan rinner!
      Egentligen är tupparna tjusigast. Typiskt! Det får bli ett inlägg om dom till nästa påsk.

  4. Nu försvann kommentaren igen – blir vansinnig:
    Återigen – vilken research, och vilken idé att göra ett inlägg över hönsraser. Vi hade faktiskt en hönsgård när jag var liten. Där fanns vanliga ”normala” höns som var vita och en tupp som var brun om jag minns rätt. Efter ett tag hamnade alla hönsen i en eller annan form på en tallrik. Min pappa fick nacka dom, vilket han motvilligt ställde upp på.
    Minns även alla löskokta frukostägg gjorda av nyplockade ägg. Snacka om närproducerade ägg;-)
    Har ingen favo vad gäller höns.

  5. Det är något jag har sysslat med i många år. Jag födde upp Paduaner (guld). På den tiden fanns väldigt få i Sverige. För att få avelsdjur fick man åka långt men några år senare fanns det en hel del uppfödare. Glad Påsk, Eva!

  6. TACK Eva det här var jättebra för jag kan i princip ingen ting på om höns..🐔 hoppas att du haft en riktigt fin och mysig Påsk.. Kram Nicki 🤗👍🌷

    1. Påsken blev jättefin. Det kom ju värme också så det var klart njutbart. Hoppas påsken blev bra för dig också. Kramar Eva

  7. Vilken spännande information jag fått. Uppväxt på landet och det fanns höns och grisar som hamnade på tallriken. Leghorn fanns och några spräckliga. Tuppen var väldigt vacker minns jag.
    Kramar från oss

Kommentera