Vad är surströmming?
Tredje torsdagen i augusti är det nationell surströmmingspremiär.
Surströmming är ju strömming som är fermenterad, dvs. jäst och inte rutten. Fermenteringen ger rätten den speciella lukten.
Fisket sker redan på våren. Efter tvätt och rensning lägger man strömmingen i stark saltlake i ungefär två dygn eller till dess att allt blod är urvattnat. Därefter ska den ligga i tunnor med en svagare saltlake och jäsa i sex till åtta veckor.
I början av juli brukar den vara klar att förpackas i plåtburkar.
Hur äter man den och vilken dryck passar till?
Man äter den gärna med hårt tunnbröd, smör, mandelpotatis, rödlök (eller gul lök) och gräddfil. Vissa vill hellre ha gul lök.
Att dricka mjölk till är inte ovanligt. Några påstår att champagne passar utmärkt till de salta, feta fiskarna. Det mousserande vita vinet Crémant du Jura, är ett bra alternativ
För den som provar för första gången rekommenderar man en klämma med bröd, potatis och gräddfil så blir den kraftiga sältan och umamismaken lite snällare.
Läs om surströmmingens jätteintressanta historia på Surströmmingsskademin.
Bäst i test
Svenska Dagbladet testade årets strömming. Bäst kom Röda Ulven.
Stockholmskrog med surströmming på menyn
På Tennstopet (i hörnet av Odengatan och Dalagatan) ska 500 burkar med den fermenterade fisken öppnas. Tennstopet lär vara den enda krog i Stockholm som serverar surströmming. En tradition som funnits på restaurangen i över 50 år.
En varning har gått ut till alla grannar. Väggarna och taket i köket är inplastade. Gräddfil, tunnbröd och rödlök har köpts in i mängder.
På Tennstopet är man redo att ta emot 800 surströmmingsälskare.
Själv har jag aldrig kunnat smaka på den. Lukten är alltför motbjudande. Klädnypa i näsan hjälper inte. Jag tvivlar dock inte på att det kan vara jättegott.
Smaklig måltid önskar jag dig som älskar surströmming!
🐟🐟🐟
Surströmming en gång för mig – det räcker!
Ok. Aldrig mer alltså!
Säger detsamma som du. Klarar inte ens av lukten men intressant inlägg om surströmmingen.
Tack Kristallina! Du är helt klart inte ensam om att inte gilla surströmming eller lukten av dem.
Har smakat på utomhusmarknad på huvudgatan i Luleå. ”Vill jag gå på en second date?” Nej. Lika väl som jag inte äter nyponsoppa.
Du har i alla fall smakat på den. Jag känner fler som inte gillar nyponsoppa. Kan inte förstå det.
Jag älskar allt som har med svenska traditioner att göra, men denna avstår jag med glädje. Jag är innerst inne inte särskilt förtjust i sill heller utan äter bara det två gånger om året. Julafton och Midsommarafton, då nedsköljt med rikliga mängder snaps och öl.
Jag erkänner att en surströmmingsklämma både ser ut och låter god, men jag har känt lukten av denna tradition och nej…
Jag såg på nyheterna igår att man i Ukraina försöker lansera surströmming och där säljs burkarna tillsammans med en klädnypa att sätta på näsan. Låter som en sketch av Monty Python 🙂
Förstår faktiskt inte vitsen med att försöka lansera surströmming i Ukraina. De har väl nog som det är.
Det är märkligt att de som gillar surströmming bara festar på det denna enda gång om året.
Men med sillen är det nog många gånger så att man äter den för att det är OK att ta en sup till, eller?
Jag såg på tv att folk verkade dricka vin till surströmmingen och häpnade. Jag har en gång suttit instängd på mitt rum hos makens mormor när hon hade sina väninnor på surströmmingskalas och nej, aldrig vill jag känna den stanken igen.
Så hemskt att sitta instängd när de andra festade och hade roligt och känna den vidriga doften. Nej det är inget man längtar efter.
Tack Eva för en fin och lockande genomgång av surströmmingen. Doften är ju lite pinsam men man gör ju inte samma affär av en del gamla ostar som doftar minst lika läskigt. Bästa sättet att bli ”omvänd” är att känna en norrlänning som verkligen älskar sin surströmming, inte bara som uppvisning och som får en att smaka på en liten bit mjölktvättad filé av fisken, så man har en chans att känns smaken. Som regel kommer man ju inte ens så långt, men det kan lyckas. För mig gick det bra men min man Lasse kom aldrig förbi doften.
Hej Brittakarolina! Det där med gamla ostar har du verkligen rätt i. Det kan lukta något förfärligt.
Jag tror också och att man helst ska känna någon eller några som älskar surströmming och som visar och lär en att njuta av den vid en festlig måltid.
Tyvärr känner jag ingen sådan så surströmmingen får nog ändå klara sig utan min uppskattning.