Skaldjur bland mycket annat kan framkalla giktanfall

Hösten är skaldjurens bästa tid. Musslor, räkor, havskräftor, ostron, krabbor, hummer för att nämna några. Skaldjur tillhör en av mina favoriter i matväg och jag har med förtjusning ätit de flesta. Aldrig hade jag trott att dessa underbara delikatesser var en av orsakerna till de ytterst smärtsamma besvären i fotlederna, som visade sig vara gikt.

Genom tillfälligheter, självrannsakan och egenanalyser har jag kommit fram till att skaldjur var den största boven i dramat. Oftast är det andra födoämnen och alkoholhaltiga drycker man varnas att inta när man har gikt. Skaldjur tror man annars är ganska harmlöst.

Det finns en del åkommor som det är lite skämmigt att säga att man lider av. En av dessa är gikt. Många vet inte vad gikt är. De som hört talas om det tror att den orsakas av vällevnad kanske till och med på frosseri i mat och dryck och tycker att man har sig själv att skylla. Andra gör sig lustiga över att det också kallas portvinstå eller podager. En del lider av gikt utan att veta och förstå vad det är. Det tråkiga är att Vården är tämligen okunnig om gikt.

Nedan länkar jag till två mycket intressanta artiklar av två forskare som jag delvis bygger en del fakta på i inlägget på.

Redan de gamla grekerna led av gikt. Läkekonstens fader Hippokrates död 370 f. Kr. ordinerade ett gift som finns i växten Kolchinin (Tidlösa). Kolkinin finns ännu på svenska apotek och jag har det hemma i byrålådan!

Gikt har folk alltså lidit av sedan antiken och i Norden skrev Olaus Magnus i Historia om de nordiska folken: Om bot mot gikt

De, som lida av gikt, pläga doppa ned fötterna i en soppa kokt på harkött, hvilken hålles på måttlig värme. Äfven gamla harnjurar, som bindes vid fötterna, lindra giktplågor.

Nåja lite längre har vetenskapen kommit i metoder för att bota gikt.

Några fakta om gikt

Gikt är den vanligaste inflammatoriska sjukdomen.

Man har länge vetat att följande kost och dryck kan utlösa giktanfall:

– rött kött (med rött kött avser man kött från nöt, gris, lamm, ren och vilt) – (kött från fågel och fisk räknas som vitt),

–fet fisk (t ex makrill, ansjovis, sardiner, sardeller, fiskrom och sill)

– inälvsmat ( t ex lever, blodpudding, visst innehåll i korv),

– ärter och bönor

– hög alkoholkonsumtion särskilt öl (även lättöl och alkoholfri! öl) och drycker som juice och läsk som innehåller fruktos

– lång ner på listan står även skaldjur

Alltså proteinrik kost och dryck med mycket puriner. Vad puriner är kan jag inte förklara utan kopierar vad Wikipedia förmedlar. Puriner är en grupp heterocykliska kväveföreningar.

ALLA som äter purinrik mat drabbas inte av gikt!

Vad är gikt och vilka drabbas?

– Modern forskning har nu visat att det är GENETIK och KÖN snarare än vällevnad som är upphovet.

– Gikt orsakas av förhöjda halter i blodet av urinsyra som ombildas till kristaller. Dessa kristaller ger upphov till mycket smärtsamma inflammationer i leder.

Vissa har gener som gör att de har svårt att kissa ut urinsyran. Alla med förhöjt urinsyravärde (urat) utvecklar inte gikt.

– De flesta reumatiska sjukdomar är vanligare hos kvinnor. Gikt är ett undantag.

– 80 % av de drabbade är äldre män. Anledningen tror man beror på att östrogen har en skyddande effekt. Risken att bli drabbad ökar om man har stor muskelmassa.

– Gikt är en av få reumatiska sjukdomar som går att bota. Det finns urinsyrasänkande medel. På Vårdguiden 1177 kan man läsa mer om mediciner mot gikt. Den behandlingen ordineras i mycket liten utsträckning. Sjukvården ger oftast akutmedicin som antiinflammatoriska värktabletter som tillfällig bot.

– Endast 30 – 40 % giktpatienter får botande behandling idag. Mycket beror på okunskap inom vården om hur gikt skall behandlas.

Mina erfarenheter

Den första frågan man ställs inför av vården är oftast hur mycket öl man dricker. Ganska kränkande för mig som ALDRIG dricker öl.

Man rekommenderar värktabletter som t ex Ipren och liknande för att påverka akuta anfall. Det är åtminstone de råd jag fått vid akuta giktbesvär.

Giktanfallen sätter in sent på natten, ger lätt feber och eskalerar inom ett par dagar. Den ger mycket svår smärta, rodnad och svullnad som sätter sig i leder och senor. Anfallet pågår ca 2-3 veckor. Ofta beskriver man det som att det klingar av efter ett par dagar.

Så här försöker jag undvika anfall:

-slutat med blodtrycksmedicin innehållande vätskedrivande medel, dvs. diuretika, vilket kan öka halten av urinsyra

-motionerar regelbundet för att minska något i vikt (snabb viktnedgång eller fasta lär dock ha motsatt verkan)

-äter måttliga och normala portioner av föda med protein. Kan äta något av det ”förbjudna” om jag inte överdriver det eller äter det för ofta.

-har en måttlig alkoholkonsumtion

Om jag känner eller anar (det märker man på att man kissar lite dåligt) att jag börjar få ett anfall tar jag värkmedicin omedelbart. Detta för att direkt försöka bemöta anfallet. Jag låter alltså värktabletterna hejda smärtan innan den blir för svår. Dessutom dricker jag då mängder av vatten för att få ut urinsyran.

Intressanta artiklar om gikt

Studie talar för att gikt är mycket vanligt

Lågt intresse för plågsam sjukdom

Både publicerade i Dagens Medicin den 26 mars 2015

Sverker Sörlin, idéhistoriker och professor, har skrivit en essä om sin gikt: Rädslan för svaghet: en berättelse om sjukdom, smärta och löje