De blindas rike – Louise Penny (bokrecension)

Omslaget till De bindas rike av Louise Penny

Louise Penny

Som hängiven beundrare av den kanadensiska författaren Louise Pennys kriminalserie med den karismatiske kommissarie Armand Gamache tog jag tacksamt emot ett recensionsexemplar från bokförlaget Modernista av hennes senaste översatta bok De blindas rike – den fjortonde boken i serien. Jag har tidigare skrivit om några av dem (se nedan). Den här boken skrev hon redan 2018.

Louise Penny är en stor kanadensisk författare med en mängd priser och utnämningar. Hon är inte mycket omskriven i Sverige, vilket är synd för hon är mycket läsvärd och skriver fantastiska deckare som är både spännande, psykologiska och grundliga. Dessutom är det mycket intressant att läsa om Kanadas stora franskspråkiga del av befolkningen. Det franska går igen i idiom och uttryck i boken.

Penny fördjupar sig starkt i moraliska frågor ur olika perspektiv. Hon bjuder på udda och svåra fall som kräver uppmärksamhet av läsaren. Hennes resonemang resulterar ibland i att det kan vara bättre och ärligare att följa sitt samvete mer än lagen. Hon underskattar inte sina läsare och väver smidigt in hänsyftningar av kända författare m fl på olika sätt.

Gamache

Den rakryggade och självständige Gamache kämpar hela tiden mot överheten och korruptionen inom polisen på sin post som chef för Sûreté du Quebec. Till slut offrar han sig för att få organisationen att gå andra vägar. Han blir avskedad när han underlåter att söka efter ett stort parti livsfarliga droger och i stället fokuserar på att upplösa själva knarkkartellerna.

Handlingen – ett testamente

Handlingen i denna bok De blindas rike rör huvudsakligen ett märkligt testamente och turerna kring ett arv, som har sitt upprinnelse 130 år tillbaka i tiden. Testamentet är så osannolikt att man misstänker att kvinnan som skrivit det inte kan ha varit riktigt klok. Eller också var hon kanske det, frågar sig Gamache. Det verkar nämligen inte finnas något att ärva för de tre barnen. Den suspenderade Gamache tar sig an uppdraget som testamentsexekutor tillsammans med sin granne bokhandlaren Myrna och en byggjobbare Benedict. Ingen av dem kände kvinnan och förstår inte varför de har blivit utvalda.

Boken inleds effektfullt med att det börjar blåsa upp till snöstorm när Gamache och Myrna och småningom Benedict tar sig till en övergiven gård med ett fallfärdigt hus dit de blivit inbjudna. I huset väntar en notarie som skall se till att det går rätt till med arvet och att man efterlever kvinnans önskningar. När man upptäcker ett lik börjat det bli hotfullt och testamentet verkar ännu mer konstigt. Knepiga finansbedrägerier uppdagas.

Jakten på den farliga drogen

Under tiden fortsätter utredningen av händelserna som ledde till att Gamache avskedades. Det blir en spännande kapplöpning mot tiden för att lokalisera den dödligt försvunna drogen.

När Gamache använder allt mer farliga åtgärder för att hitta drogpartiet, börjar han se sina egna blinda fläckar – den medvetna blindhet som kan hindra människor från att erkänna hemligheterna i sina egna liv.

Penny reder ut alla trådar från den förra boken Hus av glas men överlag är den boken något bättre och mer än väl värd att läsas.

Byn Three Pines och byborna

Även om mycket av handlingen utspelar sig städerna Quebec och Montreal och deras storstadsproblematik över tid och rum befinner vi oss mentalt nästan hela tiden i den idylliska byn Three Pines.

Vi som följt hela serien älskar den charmiga byn som inte finns på någon karta och som det är väldigt svårt att lokalisera. Utan full mobiltäckning lever de få invånarna ett behagligt liv. Bistron med Gabi och Olivier som värdar och utsökta kockar är byns mötesplats. Där avhandlas det mesta vad som händer och ibland till och med Gamaches pågående utredning medan man inmundigar de läckraste maträtter och njuter av värmen och doften från de lönnvedseldade brasorna och dricker whisky.

Framträdande karaktärer är Myrna Landers – psykolog och bokhandlare, Ruth Zardor begåvad poet med sin anka – beundrad och fruktad, Clara Morrow – konstnär (en av hennes tavlor finns med i handlingen).

Gamaches svärson Jean-Guy har som poliskommissarie stor betydelse i utredningar.

Slutet

Det överraskande slutet gör en mycket nyfiken på nästa bok. Om man läst hennes tidigare böcker rekommenderar jag denna. Om man inte läst henne är detta inte den bästa bok att börja med.

Genre: Deckare, kriminalroman
Förlag: Modernista
Översättning: Carla Wiberg
Sidor: Inb 432 s.

Andra böcker i serien jag skrivit om i bloggen:

12 thoughts on “De blindas rike – Louise Penny (bokrecension)”

  1. Tack för boktips, även om jag nästan aldrig läser deckare 🙂
    Vill passa på och tacka för alla intressanta inlägg du bjudit på under året och ser fram mot fler nästa år!
    Önskar dig en trevlig nyårshelg och ett Gott Nytt År!

    1. Blir jätteglad över din kommentar. Just nu har jag lite bloggtorka så det var välkommet att höra.
      Fantastiskt att du orkar blogga så mycket och så ofta som du gör. Imponerande!
      Deckaren jag skrev om är i alla fall ganska oblodig om man kan utrycka sig så.
      Önskar dig också en trevlig nyårsafton och ett Gott Nytt År!

  2. Profilbild för Majvor Majvor

    Oj! Jag har ännu inte hunnit (?) läsa Penny. Det får bli nästa författare att testa. // Majvor
    Gott slut och gott nytt år 🎊🥂🎊

  3. Uppskattar att du skriver om böcker och det här var en intressant bokrecension. Hade aldrig hört talas om Louise Penny! Du skriver alltid så bra, intressanta och lättlästa inlägg.
    Hoppas det går bra med champagnepusslet ni planerar att lägga samtidigt som ni smuttar på ett glas bubbel imorgon. Det minns jag att du skrev i ett av dina inlägg. Ser fram mot fler inspirerande inlägg år 2024!

    Önskar dig och din syster ett Gott Nytt År!

    1. Tack detsamma, Anita. Vi kämpar på med det svåra champagnepusslet och lär oss samtidigt mycket.

  4. Louise Penny har jag inte läst, men det verkar trevligt med kommissarien som det tydligen också har gjorts film/-serier på. Ska kolla böckerna. En mysig nyårskväll önskar jag dig Eva och även här ett gott nytt år!

  5. Pingback: Louise Penny - Hur ljuset tar sig in - Seniorvinklat

Lämna ett svar