Mareld

Mareld har alltså inget med nattmaran att göra, som man lätt kan associera till utan ordet har sitt ursprung i mar(e) dvs hav.

Så här kan mareld se ut vid en vågbrytning.

Enkelt förklarat är mareld en samling självlysande plankton (encelliga dinoflagellater). I mörker ser de ut som blå blixtar i vattnet. På dagen är det som ett stråk av olika röda nyanser.

Anledningen till att det kunnat ses så sent på året tror man beror på att havet är varmare än normalt. Vanligare är de under sensommaren.

Dinoflagellater lyser upp för ett ögonblick när vattnet rörs om av människor, djur, båtar eller på annat sätt. Har inte sett detta fenomen själv, men det lära vara något alldeles oerhört fascinerande att beskåda det.

Dinoflagellater kan för övrigt vara giftiga och orsaka algblomning.

Så här ser själva dinoflagellaten ut

Så här kan mareld se ut i dagsljus

(I en av kommentarerna till inlägget länkas till vackra bloggen Langbergsbilder som har nytagna foton på mareldar på västkusten.)

Sådana här ljusfenomen som sänds ut av levande varelser kallas bioluminiscens. Andra lysande arter är lysmasken och eldflugan – om än inte lika aktuella i just december!

Lysmaskar

Lysmasken är ingen mask utan en skalbagge. I Sverige finns det två arter: stor lysmask som är vanlig i södra Sverige (blir ca 12 mm lång) och liten lysmask som är sällsynt (blir ca 6-8 mm lång).

Christina Elgert, Finland, forskar i ljusföroreningar och lysmaskar.

Så här beskriver hon bl a lysmasken:
Den karismatiska lysmasken har det kämpigt värre i sitt sexliv.
Som vuxen lever den bara några veckor, eftersom den inte äter alls. Så den har bråttom att hitta en partner. Lysmaskarna trivs bäst i halvöppna landskap, där gräs eller vägrenar övergår i ängar. Larverna livnär sig främst på sniglar, lundsnäckan är en favorit.

De har inga naturliga fiender, eftersom de smakar illa. Man har provat med grodor, och de grodor som en gång ätit en lysmask ville ogärna göra det igen.
Det är när lysmaskens hona lyser i mörkret hon lockar till sig den flygande hannen – men om hon lyser i ett redan upplyst område hittar han kanske inte henne, eller så undviker han det område där hon finns eftersom det i hans tycke inte är tillräckligt mörkt.

Eldflugor

Eldflugor är ingen fluga utan en skalbagge som har lysförmåga och som flyger omkring på nätterna. De finns inte i Sverige utan är vanligast i tropikerna. 

Eldflugorna använder sig av ljussignaler för att kommunicera med varandra. Hos vissa arter blinkar hannarna samtidigt i takt under längre perioder.

Forskare har kommit fram till att honor av samma art ytterst sällan svarade på hannarnas blinkningar om de blinkade i otakt, däremot svarade de nästan alltid om hannarna blinkade synkat, det vill säga i takt.