Bokskogen en majmorgon. Vi har en underbar bokskog på Ekerö med moderträd från tidigt 1800-tal och troligen är Sveriges och Europas nordligaste självförnyande bokskog.
Så här vacker och lite trolsk är bokskogen en vacker majmorgon.
Efter eken är boken det vanligaste ädellövträdet i Sverige.
Bokträ använde man förr till att bygga skepp med eftersom dess trä är lätt att klyva till raka plankor, dessutom tål träet vatten bra.
Bok blir inte lika gammal som ek, men växer fortare och enstaka träd når en höjd av 45 meter. Den kan bli upp till 400 år gammal.
Bokens virke är hårt och segt. Segheten gör att det är lätt att böja massivt bokvirke och man använder den till att göra möbler med t ex böjda ben och former av den. Ett exempel på detta är ju Bruno Mathsons kända fåtöljer.
Virket använder man även till att tillverka parkettgolv och fanér.
Eftersom träet inte avger någon smak och är hårt, fast och rakfibrigt tillverkar man glasspinnar av främst dansk bok.
Bok var det ursprungliga namnet för träd. En märklig sak med bok är att blixten sällan slå ner i dem.
I folktron trodde man att den skonade en från olycka och häxeri.
Boken har en mycket tät krona och en slät oveckad stam. De glansiga löven växer platt horisontellt för att fånga maximalt med solljus, vilket får till följd att ljuset sällan når marken och växtligheten under träden präglas därför av detta, samtidigt som boklöven förmultnar långsamt.
Bokollon använde man förr som svinfoder. Idag är det vildsvinens favorit tillsammans med ekollon.
Bokskogen växer både på mager och näringsrik mark och tål skugga bra. Bokollon är också viktig mat för övervintrande småfåglar. Ollonen lär man ha använt till nödkaffe, t.ex. under andra världskriget.
Bokgroddar