Tofsvipan – en luftakrobat som förebådar våren

Nu hörs tofsvipornas karaktäristiska läte över våtmarker och strandängar. Lätt igenkännliga med den upprättstående långa tofsen på huvudet och de jamande skriken samt inte minst det akrobatiska och lekfulla flygsättet.

Först kommer hanarna från övervintringsvistena runt Nordsjön. De letar upp de bästa boplatserna. De sparkar upp flera gropar där redena kan placeras.

Sedan kommer honorna som har lite mindre tofs och ett vitt märke i halsgropen. Honorna bestämmer vilket av redena som blir bäst. Man har bråttom att hitta och bereda boplatsen, eftersom ungarna måste ut ur boet så fort som möjligt.

Tofsvipan lägger vanligtvis fyra ägg i en liten grop i marken. Äggen är ganska stora så de placeras med spetsen inåt för att få plats. De ruvas i ca 30 dagar av honan. Bona ligger öppet och plundras lätt av kråkor och rävar på ägg. De försvarar sina bon med skrik och flyganfall. Viporna bildar små kolonier och försvarar sina bon genom grannsamverkan.

Viporna som lever av maskar och insekter är cirka 30 cm långa och är inte svart/vita som det verkar. Ryggen glänser i grönt.

Enligt Naturhistoriska riksmuséet är den högst kända åldern på tofsvipa 23 år och 7 månader!

Läs och lyssna mer här.

Tid för ugglespaning

Nu i slutet av februari och i mars är bästa tiden att spana på ugglor. Ugglorna är nattaktiva och hanarna sjunger extra mycket nu, eftersom det är parningstider. Störst chans att höra och eventuellt möta en har man med kattugglan, som är den vanligaste bland de elva sorter som finns i vårt land.

I gryningen eller skymningen hör man den bäst. Själv hör jag en vid 11-tiden på kvällen. Det är en upplevelse att höra deras nästan otäckt spökliknande hoande. Ljudet har ju tjänat som bakgrundsljud i många spännande filmer. I folktron förknippades dess hoanden med olycka. Den lär ha fått sitt namn efter sitt kattliknande! utseende.

Fortsätt läsa ”Tid för ugglespaning”