Havsörnen – rovfågeln med de guldgula ögonen

Havsörnen är fågelfaunans stora vinnare rapporterar Åke Ekdahl i DN 2018-08-01 inte minst i Mälardalen och i Roslagen. På 1960-talet var den utrotningshotad. Jag ser den ofta segelflyga i skyn ovanför Ekerö och den är enligt Ekdahl ibland synlig ovanför riksdagshuset! i Stockholm.

I ett fantastiskt naturprogram om Hebridernas okända djurliv avsnitt 4 som finns på SvtPlay på Kunskapskanalen fram till den 11 augusti kan man se om den positiva utvecklingen av havsörnar även där. Den heter på gaeliska ‘fågeln med solblick’. Turisterna strömmar till i mängder för att titta på dem. På ön Mull har man kammat hem välkomna fem miljoner pund på turisttillströmningen till ön förra året.

Här några klipp från TV-rutan. Programmet som jag verkligen kan rekommendera innehåller mycket mer om Hebridernas fågel- och djurliv med enastående vyer.
Fortsätt läsa ”Havsörnen – rovfågeln med de guldgula ögonen”

Fåglar varnar för hårt väder

Många är vi säkert som fyller fågelborden med mat nu på vintern. Särskilt vid storm och kyla vill man ju att det är laddat med talgbollar, solrosfröer, äpplen och andra godsaker.

I DN idag kan man läsa om hur fåglar: mesar, finkar och skator förbereder sig och faktiskt varnar för dåligt väder. Det är Åke Ekdahl (journalist och fågelskådare) som på Namn och Nytt beskriver hur fåglarna tidigt visar att det är oväder på gång. Inför ett oväder jagar de mer energiskt och rastlöst än vanligt efter mat.

Jag iakttog detta före snöstormen i tisdags då fåglarna jagade intensivt efter mat. Man märkte faktiskt att det var något i görningen. Det var inte en lugn stund vid fågelbordet.

I kåseriet berättar Ekdahl också om bordsskicket fåglarna har. Talgoxar och blåmesar har fint bordsskick och tar ett frö i taget. Däremot visar skatorna och grönfinkarna inget bordsskick alls som de sprätter runt och är drulliga och glufsiga. Det har man ju sett!

bird-1050032_1280
Foto Pixabay

 

Sädesärlan flyttar till vintervistet

wagtail-787583_1920
Sädesärla. Foto Pixabay

Med vemod konstaterar jag att det snart är dags för mitt promenadsällskap att flytta till vintervistet. Varje morgon vippar den graciöst och piggt fram och beter sig som den hälsar på just mig. Under promenaden springer den ibland framför ibland bakom mig – precis som den vill ha sällskap. Men det är naturligtvis insekter som den springer och vippar fram med sin långa stjärt.

Men nu blir Egypten hemvist ett tag – Israel om det är för många i Egypten. Så insekterna vid Nilens stränder blir föda många månader framöver. Detta gäller de svenska ärlorna. De danska övervintrar i södra Europa. Som med mycket annat i naturen har detta med inlandsisen för 15 000 år sedan att göra!

Sädesärlan flyger 40 kilometer om dagen. I Israel fann man en ärla som hade märkts på Öland och man kunde konstatera att den flugit 3 050 kilometer.

Fågeln kallades sädesärla redan på 1500-talet. När den mycket punktligt anlände på våren började man med vårbruket – säd och sådd kommer av sädes- och ärla för att den kommer så tidigt.

Andra namn den fått är isspjärna, husärla, ler-maja, kuckurälla, gatevippa, spilitta, kokvittra, kvickstjärt.

Man har hittat en märkt ärla som var dryga 13 år.

Hanen försvarar ivrigt sitt revir. Alla har vi väl någon gång sett en sädesärla attackera sin egen spegelbild t ex i backspegeln på en bil för att försvara reviret.

Än så länge håller hon mig sällskap på morgonpromenaden så det gäller att njuta av henne så länge som möjligt.

Källa: Peter Wiking DN och
SVR P2-fågeln