I detta pampiga tegelhus i hörnet av S:t Eriksgatan och Karlbergsvägen ritat av Ragnar Östberg bodde jag under min uppväxt. Lägenheten hade en takhöjd på hela 7 meter. Från början fanns det en liten jungfrukammare i köket. Köket hade en separat ingång. Det fanns till och med en separat jättesmal trappuppgång från gården till köken. De stora rummen hade enorma burspråk. Jag minns hur min mamma slet med olika gardinuppsättningar.
Min första utelekplats var i Hälsingehöjden strax bakom huset. Dit kom man efter att ha passerat en “gottaffär” som det hette då och där jag var storkund, en tobaksaffär där det stod en snäll tant i vinröd sidenrock, en färghandel som ibland delade ut gratisprover, ett skomakeri som sonen tog över efter fadern och de var lika vresiga bägge två. I hörnan upp mot Hälsingehöjden låg i många år en fiskaffär som hade en silltuna vid entrén. Det var tre syskon från skärgården en bror och två systrar som drev affären. Jag tror de själva fångade mycket av fisken de sålde. Minns hur väderbitna rosiga kinder de hade alla tre.
På Karlbergsvägen ned mot Odenplan hade alla hus på norra sidan trädgårdar med smidesstaket mot gatan. Man kan fortfarande se lite av dessa vackra trädgårdar längre västerut på Karlbergsvägen. Stadsplanerarna började plötsligt inse vilken skada de gjorde som tog bort trädgårdarna.
På Odenplan gick jag i en lekskola hos en fröken som jag senare “lärde” mig spela piano hos.
Odenplan vid invigningen av tunnelbanan 1952
Foto Stockholmskällan
Gamla EPA på Odenplan 1952. Minns ännu den goda glassen man kunde köpa i den högra entrén?
Foto Stockholmskällan
Foto Stockholmskällan
Så här såg Odenplan ut i september 2016.
Tennstopet restaurangen på Dalagatan 50 sedan 1965 (den låg en gång i Klarakvarteren) en gång lokus för journalister, författare och andra kulturpersonligheter. Fin karaktär och med riktigt hygglig husmanskost.
Nej det är ingen reklam för restaurangen Musslan (tidigare Wasahof) även om det är en väldigt trevlig fiskkrog. Här på Dalagatan 46 bodde Astrid Lindgren 1941 till 2002. Vid sitt skrivbord med utsikt över Vasaparken satt hon och författade sina verk. Kanske var jag en av “ungarna” hon såg som lekte där när hon tittade ut. Under min uppväxt mötte jag henne många gånger. Hon gillade inte att man tittade på henne minns jag.
Sven-Harrys fina konstmuseum med sin vackra mässingsfasad ligger inbäddad i Vasaparkens grönska är ett välkommet nytt inslag i Vasastan. Det inrymmer även en kopia av Sven-Harrys tidigare hem. I denna hemmiljö visas en av Sveriges största privata samlingar av nordisk konst. Här finns verk av Carl Fredrik Hill, Ernst Josephson, August Strindberg och Helene Scherfbeck m fl. För aktuell utställning se http://www.sven-harrys.se
Museet är väl värt ett besök och museishopen med böcker och kort från Vasastan samt ett urval smakfulla presenter och smycken är mycket attraktiv.
Härpå Odengatan under den röda markisen ligger Ritorno. Vasastans mest kända och kanske mest välbesökta konditori som legat här sedan 1930-talet. Till höger om det fanns i många år en trikåaffär och bredvid biografen Plaza. Uppe på taket låg Vasastans elementarskola. Därpå taket innanför staketet hade vi våra raster.
Mormors spegel – en antikvitetsaffär med gamla anor på Odengatan. Säljer allt från möbler och porslin till serietidningar. Vi äldre minns även handskaffären som låg här tidigare med “på platstillverkade” träfack med luckor för handskar.
Här ligger Larssons resors. Som liten fascinerades jag av deras reklam om olika resor i skyltfönstret och bestämde mig för att när jag blev stor skulle jag resa med dem. En och annan resa har det blivit. Otroligt att de överlevt konkurrensen och fortfarande kör med sitt alldeles egna koncept.
Gästrikegatan med en touche av Parisbalkonger.
Här kunde man stå på Torsgatan och titta in genom det stora fönstren i Bonnierskrapan och se tryckpressarna spotta ut veckopressen.
S:t Eriksplan 2016
Vy mot Rörstrandsgatan med alla sina lockande småbutiker. Gatan går rakt genom Birkastan. Här låg på medeltiden byn Rörstrand. Vargen strök omkring här så sent som på 1800-talets mitt då området fortfarande var en lantlig trakt. Porslinsbruket Rörstrand hade tillverkning från 1720-talet till 1920. Filadelfiaförsamlingen har sina församlingslokaler i en sammanbyggnad till Rörstrands slott.
Mitt emot Filadelfiaförsamlingens väldiga tempel låg O Lindbergs Trikåaffär. Affären fanns kvar i många år och jag minns deras enoma sortering av linnen, nattlinnen, underkläder, strumpor, dukar och mycket annat. Många känner säkert igen den barska damen på bilden som skötte butiken.
Foto Stockholmskällan
Åhhhhh vilket härligt inlägg och helt underbara bilder..och vad spännande att du mött Astrid Lindgren…Din blogg är toppen 🙂 kram Nicki
Tack och kram rara Nicki. Hoppas du får en riktigt fin dag:)
Hej!
Det finns en trikåaffär kvar, den ligger på Kungsholmen, i hörnet Bergsgatan/Scheelegatan. Den har funnits på samma adress i nästan 100 år.
Då jag är kraftig passar den här butiken mig för de säljer strumpbyxor upp till 54/56. När man är kraftig får man ofta, speciellt skavsår på insidan av låren. De säljer trosor med ben.
Butiken heter Engströms trikåaffär.
Jag trodde först de bara sålde ”tantiga” underkläder, men de har kunder i alla åldrar. De säljer även vantar och stickade handskar på vintern.
Känner mycket väl till den affären. Fantastiskt att den klarar konkurrensen med all on lineförsäljning.
Pingback: På gång just nu – den 14 december 2019 – Seniorvinklat
Hej!
Jag gick i Vasa Elementarskola 1960-66. När gick du där?
Hej Eva! Kul att du hörde av dig. Jag gick där redan i mitten av 50-talet. Det var en speciell skola, eller hur.
Ha det bra! Eva
Jag med – Vad hette u i efternamn då? Minns en Eva Skoog. Jag heter Rolf Lekenius.
Hej,
Kul med din rundvandring i gamla kvarter. Jag gick i Vasa Elementar 1953-1955 med fröken Ullman som sträng lärarinna. Därefter flyttade familjen till USA några år. Har sedermera bott både på Bråvallagatan och St Eriksplan 10, men aldrig träffat någon gammal skolkamrat. Hör gärna av dig.
/Jurgen
Hej Jurgen, Kul att höra av dig. Tyvärr minns jag dig inte. Vi måste dock ha gått ungefär samtidigt i Vasa Elementar, men inte i samma klass. Skulle ha kommit ihåg ditt namn. Det var en annorlunda skola mot dagens kan man lugnt påstå! Minns Ullman och även fröken Holmberg och fröken Hiller.
Trevligt höra av en gammal vasastadsbo och skolkamrat! Eva
Hej,
Mycket intressant blogg. Jag gick i Wasa Elementar 1962-1968, som låg högst upp i huset på Hälsingegatan 2 . Fröken Holmberg var rektor då och jag har haft många raster uppe på skoltaket.
Vi ska ha 60-årsjubileum i september. En fråga vi har, är vart fröken Holmberg tog vägen. Går inte att hitta henne på nätet.
Ola
Tack så mycket. Jättekul att höra av någon som gått i den skolan. Jag gick där i början av femtitalet redan. Fantastiskt att ni skall ha 60-årsjubileum. Mycket imponerande!
Någon annan vet tydligen något om fröken Holmberg ser jag i kommentarerna.
Hoppas ni får det riktigt trevligt på jubiléet.
/Eva
Hej! Jag hade också Wivan Holmberg. Hon flyttade tillbaka till Örebro när skolan las ner och är väl död nu?
Hej Rolf,
Hette du möjligen Gustafsson i efternamn?
Rektor Holmberg måste vara död nu, för jag minns hennes som gammal redan 1962. Visste inte att hon flyttade tillbaka till Örebro.
Hej! Kul att höra om Wivan Holmberg. Läste att ni skall ha 60-årsjubileum. Verkligen imponerande. Mycket nöje!
/Eva
Hej,
Jo, vi som började 1962 ska träffas i september. Jag ska se om det går att ordna en titt på Hälsingegatan 2.
Undrar var skolans handlingar hamnade efter nedläggningen 1968? Kan vara Stadsarkivet.
Alla som gått i Vasa Elementar har en massa historier. Börjar mer och med förstå hur speciell skolan nog var. Färgstarka personligheter, både bland lärare och elever, men färgstarkast av alla kanske fröken Holmberg. Men vart tog hon vägen? Kanske vet någon i Örebro? 🙂
Jo, tillstånd från dåvarande Skolinspektionen borde finnas i Riksarkivet. Frökan Holmberg var – enligt min framlidna mor – aktiv i Pingskyrkan i Örebro. Vi fick ju be bordsbön innan vi gick till Matteus Folkskola för lunch. Första året fick man ta med egen mat; sedan betalade kmmunen för det.
Pingback: Rödabergsområdet med Gävlegatan - en oas i Stockholm - Seniorvinklat