Peter May – Harris Tweed (om boken och tyget)

Författaren Peter May har skrivit ett flertal böcker med handlingen förlagd till Yttre Hebriderna. Hans Lewistrilogi om polisen Fin MacLeod har blivit mycket omtyckt.

031pm

*Harris är en halvö på den större ön Lewis i ögruppen Hebriderna väster om Skottlands kust. Här bor ca 26 tusen invånare.

En karta finns i boken över de viktigaste platserna i handlingen.

Boken med titeln Harris Tweed (originaltiteln är I’ll Keep You Safe) är en spännande skildring om ett ungt par (Niamh och Ruairidh – gäliska namn som på engelska uttalas Neave och Rory) som startar en firma med tillverkning av en egen tweed.

När paret är i Paris för att marknadsföra sitt fantastiska tyg får Niamh indikationer på att Ruairidh är otrogen. Strax därefter blir han dödad av en bilbomb tillsammans med älskarinnan (?). Niamh blir vittne till dådet. Den franska polisen misstänker Niamh men släpper henne efter förhör.

Niamh återvänder hem till de Yttre Hebriderna och parets ensligt belägna hus* uppe på en klippa. Med sig har hon urnan med makens kvarlevor. I sin djupa sorg funderar hon på vem som dödade Ruairidh.  Den franska polisen ger sig inte utan skickar en kvinnlig polis, som fortsätter mordutredningen på Hebriderna.

De båda kvinnorna kommer varandra nära. Snart står de inför en obarmhärtig fiende och en oväntad upplösning.

Peter May skriver bra och spännande, men boken är inte hans bästa. Det som gör den så enormt läsvärd är just beskrivningen av de Yttre Hebriderna – naturen, samhället och livet människorna lever där.

Själv är jag helt betagen av de skotska ögrupperna både Shetland och Hebriderna och kan läsa hur mycket som helst om detta. Trots att jag aldrig varit där.

Önskar någon kunde börja spela in Peter Mays böcker som filmer liksom Ann Cleeves böcker om Shetland.

På sätt och vis är intrigerna i Mays böcker från Hebriderna en inramning till annat som han är suverän på att beskriva.

Landskapet med dess karga natur, de skiftande färgerna på torvmossarna och hedarna och de hastiga oberäkneliga väderomslagen är enastående skildrat. Som uppvuxen i trakten känner han väl till samhället och kulturen, de ensligt belägna husen och småbyarna  på avlägsna platser. Människorna styrda och formade av sträng religion och traditionstyngda sedvänjor.

Man får en känsla av att kanske det är Mays egen uppväxt han berättar om när han i boken skildrar Niamhs och Ruairidh ungdomsår. Hur viktigt det till exempel var att sabbaten inleddes kl.24 på lördagsnatten och att ungdomarna därför festade redan på fredagskvällen för att inte riskera att överträda det magiska klockslaget. Vidare hur uppseendeväckande det är när Niamh flyttar några blommor på kyrkogården vid sin mans begravning.

*Huset är konstruerat för att kunna stå emot stormvindarna. Det är byggt med rostbeständigt material för att klara av det saltmättade skummet från havet som slår in. En geotermisk bergvärmepump är nedgrävd i den närbelägna mossen och förser dem med värme. Sötvattenkällor gör att de klarar vattenförsörjningen. Det är värre med elen. De har därför installerat egna vindturbiner som säkerhet när elenergin dragen från en större ort inte fungerar, vilket tydligen händer ganska ofta. Via satellit har de TV, internet och mobiler med en enorm mottagare fastbultad på en betongplattform. Huset är försett med treglasfönster vilket håller oljudet från stormarna utanför och dessutom håller värmen. Byggnaden ligger i ett plan och har naturligtvis en vidunderlig utsikt vid klart väder.
Ruairidh har sin ateljé i en intilliggande byggnad där han väver sin fantastiska tweed.

Om tweeden

I boken talas om en Ranish tweed som har finare trådar som gör den tunnare och mjukare än Harris traditionella tweed. Ruiridh blandar även in kashmir i väven. Vad jag förstår är denna tweed fiktiv.

Det äkta Harris Tweed-tyget är det enda tyget i världen som är reglerat i lag. Lagen är från 1993. För att få kallas Harris Tweed skall tyget ha vävts för hand av öborna i deras hem i Yttre Hebriderna och tillverkas av jungfruull som färgas och spinns i Yttre Hebriderna.

Harris Tweed anses vara den engelska överklassens favorittyg. Det har framställts i stor skala sedan 1840-talet.

I en artikel i DN den 3 maj 2015 av Ann Persson Isle of Harris och Lewis kan man läsa om tweeden och dess stora betydelse för försörjningen på ön. Det fanns då 140 vävare på ön. Fortfarande vävdes tyget för hand på en del ställen.

En av dem Donald MacKay kunde trampa fram 25 meter tweed på en dag blev öns hjälte när han fick en beställning på hel mil tyg från sportskojätten Nike.

Skärmklipp3

Harris Tweed fick naturligtvis en stor uppgång av detta men sedan sjönk intresset. När skådespelaren Matt Smith i Doctor Who bar en vintage Harris Tweed-kavaj till JEANS fördubblades dock försäljningen.

Ingen tweed utan får

skye-1183400_1920