För oss som har en liten jordplätt eller en trädgård är längtan stor särskilt denna milda och snöfattiga vinter att få börja påta i jorden. Men ännu kan Kung Bore slå till.
Under tiden kan vi (och naturligtvis även de utan utomhusodlingar) ägna oss åt inomhusväxtligheten. När ljuset kommer nu börjar det bli dags att plantera om krukväxter och ta fram sticklingar.
Förr brukade man säga att man skall stjäla sticklingar för att de skall bli bra. Konsten är nog snarare att man bör ta sticklingar på rätt sätt beroende på vilken blomma det gäller och inte minst att få dem att bilda rötter. Att se rötterna växa fram i vatten är alltid lika fascinerande.
Många växter får snabbt rötter när man sätter dem i vatten, men det är också många som inte får det. En del sticklingar som bildar rötter i vatten kan dock ha svårt att suga upp vatten i jord eftersom de nybildade rötterna saknar hår som krävs för att de skall kunna suga upp vatten i jord.
Därför är det säkrare att sätta en stickling som ska odlas i jord direkt i porös jord.
Man kan också sätta en stickling direkt i en lite rotningskub. Det är enkelt och smidigt. De lämpar sig särskilt för små sticklingar och för svårrotade växter.
Kuberna består av finfördelad jord som sammanfogats med ett växtbaserat lim. Konsistensen känns som skumgummi. De är porösa i strukturen vilket gör att syre lätt kan komma in till rotningsområdet.
Kuberna är fuktiga redan från början eftersom de är indränkta i en lösning med vitaminer, mineraler och trichoderma (svampmedel).
Här kan du läsa mer om dem.
Det vanligaste sättet är att ta en toppstickling. Man skär, knipsar eller klipper av toppen på en gren med ca 3-4 utvuxna blad. Skär under ett knoppanlag – stället där bladen växer ut. Bryt bort de nedersta bladen så att bara 1-2 utvuxna blad finns kvar och stick ner skottet i jorden.
På många växter kan man se vilka som är de bästa förökningsmetoderna. Många gånger går det bra på olika sätt.
Toppsticklingar kan man ta av:
t ex pelargon, murgröna, hibiskus, paraplyaralia
Växter som bildar nya skott vid jordytan delar man:
t ex fredskalla, mönjelilja, monstera
De som bildar små plantor i änden av långa stjälkar förökar man med avläggare/revor:
t ex ampellilja
Växter där bladen lätt trillar av förökar man lättast med bladsticklingar:
t ex fetbladsväxter (suckulenter), svärmors tunga, begonia, saintpaulia, kärleksört, peperomia, kornettblad
Ledstickningar tar man av:
murgröna, gullranka med rankor ca 8 cm.
