Med vemod konstaterar jag att det snart är dags för mitt promenadsällskap att flytta till vintervistet. Varje morgon vippar den graciöst och piggt fram och beter sig som den hälsar på just mig. Under promenaden springer den ibland framför ibland bakom mig – precis som den vill ha sällskap. Men det är naturligtvis insekter som den springer och vippar fram med sin långa stjärt.

Men nu blir Egypten hemvist ett tag – Israel om det är för många i Egypten. Så insekterna vid Nilens stränder blir föda många månader framöver. Detta gäller de svenska ärlorna. De danska övervintrar i södra Europa. Som med mycket annat i naturen har detta med inlandsisen för 15 000 år sedan att göra!

Sädesärlan flyger 40 kilometer om dagen. I Israel fann man en ärla som hade märkts på Öland och man kunde konstatera att den flugit 3 050 kilometer.

Fågeln kallades sädesärla redan på 1500-talet. När den mycket punktligt anlände på våren började man med vårbruket – säd och sådd kommer av sädes- och ärla för att den kommer så tidigt.

Andra namn den fått är isspjärna, husärla, ler-maja, kuckurälla, gatevippa, spilitta, kokvittra, kvickstjärt.

Man har hittat en märkt ärla som var dryga 13 år.

Hanen försvarar ivrigt sitt revir. Alla har vi väl någon gång sett en sädesärla attackera sin egen spegelbild t ex i backspegeln på en bil för att försvara reviret.

Än så länge håller hon mig sällskap på morgonpromenaden så det gäller att njuta av henne så länge som möjligt.

Källa: Peter Wiking DN och
SVR P2-fågeln