Louise Penny – Hur ljuset tar sig in

penny_hur_ljuset_tar_sig_in_omslag_skissa

Titel: Hur ljuset tar sig in  (How the Light Gets In) 2013
översättning Carla Wiberg
Förlag: Modernista
Antal sidor: 479

En riktigt bra bok att läsa långtråkiga dagar i karantänisolering. Välskriven, intressant och annorlunda miljö och stundtals mycket spännande.

Louise Penny är en framgångsrik kanadensisk författare med stora framgångar som fått många utmärkelser. Boken är den nionde i serien. I år utkommer del 16 i serien.

Hennes senaste polisroman om den genomsympatiske kommissarie Gamache har titeln Hur ljuset tar sig in. Ett citat av Leonard Cohen. ”There is a crack in everything. That’s how the light gets in.”

Man myser av välbehag över beskrivningen av atmosfären den lilla byn Three Pins inför de stundande julhelgerna. Känner dofterna av god mat från byns bistro, de värmande brasor i husen, snön som faller så vackert och julbelysningen i de tre jättegranarna som är byns signum. Byn finns inte med på några kartor och ligger i en djup dal utan möjlighet till mobil uppkoppling. Där bor bl a Clara, Myrna, Ruth, Olivier och Gabri alla välkända karaktärer för oss som läst hennes tidigare böcker.

Huvudpersonen Gamache bor och verkar i Montreal. Som chef för mordroteln på Sûreté är han sedan länge motarbetad och utfrusen av sin chef. Han har fått se hela sin lojala och duktiga personal bli omplacerad. De har ersatts av nya oerfarna och illvilliga poliser. Allt för att misskreditera Gamache. Inte ens vännen, kollegan och svärsonen in spe, Jean-Guy Beauvoir, pratar med honom längre. Han har bara en trogen medarbetare kvar – inspektör Nicole Lacoste.

Gamache välkomnar därför ett avbrott när antikvariatsägaren Myrna ber honom komma till byn Three Pines när hennes mystiska väninna Constance inte dyker upp som överenskommet. Constance visar sig vara en mycket omtalad och känd person och poliskommissarien börjar nysta i en märklig historia.

Samtidigt pågår en stor konspiration inom Montreals polisväsende och ett politiskt maktspel på mycket hög nivå. Gamache förstår att han är en som kommer att undanröjas eftersom han är dem på spåren. Han misstänker vilka som är inblandade, men förstår inte vilket uppsåt de har. Denna intrig ger återblickar till en av Pennys tidigare böcker, men man behöver inte ha läst den för att hänga med i handlingen.

Gamache blir tvungen söka en trygg plats för sig själv och sina närmaste kollegor som ännu är honom trogna. Frågan är om han går säker ens i Three Pins. Spänningen blir bitvis verkligen hög när Gamache kommer konspiratörerna på spåren och försöker hindra en fruktansvärd katastrof.

Omdöme: På en skala ett till fem ger jag boken tre. Den är skickligt skriven, miljön och karaktärerna underbara och spännande, men de två intrigerna går inte riktigt ihop. Upplösningen är lite osannolik.

louise_penny_foto_sigrid_estrada_0a
Louise Penny

Om författaren
Louise Penny har miljontals läsare världen över. I Sverige är hon inte så omtalad som hon är värd. Hon skriver oerhört skickligt. I boken använder och upprepar hon t ex en del fraser och strofer som binder ihop handlingen och läsandet på ett tekniskt effektivt sätt. Hon tillför nya pusselbitar hela tiden men man kan aldrig ana sig till den dramatiska upplösningen och slutet.

Hon är född 1958 i Toronto och har arbetat som journalist. Hon bor i en liten by nära gränsen till USA liknande Three Pines. Hennes man som dog 2016 efter att de levt tillsammans i 22 år är förebild till Gamache. Han beskrivs som vänlig, omtänksam, generös och med mod och integritet, vilket ju stämmer bra in på Gamache.

Några andra böcker i Gamacheserien jag kommenterat
Den grymmaste månaden, 2013.
Ett förbud mot mord, 2015.
Begrav dina döda, 2016.
En ljusets lek, 2019.
Det vackra mysteriet, 2019.

 

 

Louise Penny – Det vackra mysteriet

penny_det_vackra_mysteriet_omslag_inb_0640

Översättning: Carla Wiberg
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2012/2019

Om boken
Åttonde boken i serien om kommissarie Gamache.

Inga utomstående ges någonsin tillträde till klostret Saint-Gilbert-entre-les-loups, djupt inbäddat i den vilda naturen utanför Québec, där ett tjugotal munkar lever i frid och bön. De odlar grönsaker, föder upp kycklingar och producerar choklad – och de sjunger.

Ironiskt nog för ett sällskap som har avgett tysthetslöfte har munkarna blivit världsberömda för sina underbara röster, så effektfulla när de höjs i uråldriga mässor att de blivit kända som »det vackra mysteriet«.

Men när den beundrade körledaren en dag hittas mördad öppnas låset på klostrets massiva träport för kriminalkommissarie Armand Gamache och Jean-Guy Beauvoir från Québec-polisen. Där upptäcker de dissonans i den skenbara harmonin. En av bröderna har, mitt i tillvaron av bön och kontemplation, haft mord i tankarna.

Mitt omdöme
Den här boken skiljer sig helt från de tidigare Penny skrivit i Gamache-serien. Handlingen utspelar sig inte längre i den lilla fiktiva byn Three Pins.

Det här är en fantastiskt vacker historia och som skiljer sig mycket från den vanliga deckargenren.  Louise Penny tar upp svåra frågor om moral och hur lätt det är att göra fel. Ömsint skildrar hon munkarnas vardagsliv och deras kärlek till konsten och skönheten. Välskrivet som allt av Penny. Boken kräver sitt av läsaren, men ger mycket tillbaka. Det är definitivt den bästa boken i serien.

Andra böcker av Louise Penny jag skrivit om.

En ljusets lek
Begrav dina döda
Den grymmaste månaden
Förbud mot ett mord

 

Louise Penny – En ljusets lek

penny_en_ljusets_lek_omslag_inb_0

Louise Penny – En ljusets lek, Modernista, 2017, Översättning Charlotte Hjukström

I denna den sjunde boken om kommissarie Gamache och Québecpolisen låter den kanadensiska författaren Louise Penny konstnären Clara Morrow ha huvudrollen. Clara som är gift med Peter också konstnär och som alltid betraktats som den stora konstnären av de bägge har vernissage och en efterföljande fest hemma.  Dagen därpå finner man en död kvinna i trädgården.

Handlingen utspelar sig som i alla Pennys Gamachedeckare i den fiktiva lilla byn Three Pines i Kanada. Hon beskriver och till viss del analyserar konst och konstvärlden med konstnärer, kritiker, gallerister mm med stor insikt. Man får en god inblick i  konkurrensen, avundsjukan och missunnsamheten i denna värld så även mellan de båda makarna Clara och Peter.

Det är sommar i den lilla charmiga byn. Byinvånarna som vi som läst hennes tidigare böcker lärt känna är lika trevliga och egensinniga som tidigare. Det gör boken så annorlunda och fascinerande. Penny berör också existensiella frågor och hennes karakterisering av både kommissarie Gamache och hans underordnade vid Québecpolisen är välfångad.

Hon har en otrolig förmåga att få en att mysa med när hon beskriver t ex miljön på bistron i byn och känna dofterna av mat och dryck. Intrigen är väl konstruerad och med små medel förs man framåt i den spännande handlingen.

Skall jag säga något negativt är det att hon fördjupar sig väl länge i en del ämnen och att boken kunde kortats ner något.

Det är nog inte så underligt att Penny tilldelats The Barry Award, Anthony Award och fyra år i rad erhållit The Agatha Award för Bästa kriminalroman.

Har kommenterat nedanstående böcker i samma serie

Förbud mot ett mord, 2015
Den grymmaste månaden, 2016
Begrav dina döda, 2017
(I inlägget om Begrav dina döda berättar jag även om staden Québec)