Isop /Hyssopus officinalis
Humlornas, binas och fjärilarnas favorit, men knappast kockens!
Växtplats och skötsel: Trivs i soligt läge med kalkrik jord. Ett alternativ till lavendel som kantväxt. Tål hård beskärning. I Medelhavsländerna växer den helst på kalkbergsbranter och på varma murar.
Egenskaper: Starkt doftande blad. Odlas mer som prydnadsväxt än som läkeört. Används försiktigt som krydda, eftersom den har en mycket bitter smak. Isopen lär attrahera humlor, fjärilar och bin. Det måste vara när den blommar (fast det är ju bladen som doftar så stark!). För än så länge har inte mitt exemplar väckt något intresse.
Utseende och blomningstid: Flerårig lättodlad halvbuske oftast med blå blommor. Finns även med rosa och vita blommor. Stjälken är styv och vedartad och mycket förgrenad. Blir 40-50 cm hög. Blommar juli – september.
Medicinsk verkan: officinalis i namnet betecknar att den är en läkeväxt. Den anses ha aptitstimulerande, kramplösande urin- och svettdrivande effekter samt vara bra mot hosta.
Övrigt: Munkar införde den som så många andra kryddor och örter till Sverige redan på medeltiden och odlade den i sina klosterträdgårdar.
Den starka doften gjorde att man vid behov la örten i psalmboken för att inte somna i kyrkan. Man trodde också att den skyddade mor olyckor. Brännvin lär ha kryddats med isop. Kanske för att dämpa alkoholkonsumtionen för kryddan smakar i mitt tycke riktigt illa!
All dokumentation säger att isopen är torktålig och inte behöver så mycket vatten. Det stämmer inte på mitt exemplar som behöver vatten flera gånger om dagen. Kanske har den fått för liten kruka.
