Maria Adolfsson – Stormvarning

9789146235125 (1)640

Wahlström & Widstrand, 2019

Maria Adolfssons andra fristående bok i serien om kriminalinspektör Karen Eiken Hornby och det påhittade landet Doggerland visar samma härliga skrivlust och fantasi som den första boken Felsteg.

Doggerland är placerat i Nordsjön mellan Nederländerna, Danmark, Norge och Storbritannien. Doggers bankar som ingår som en referensplats i sjörapporterna har faktiskt en gång legat ovanför vattennivån och med största sannolikhet varit bebott.

Maria Adolfsson har byggt upp det fiktiva Doggerland mycket övertygande och omsorgsfullt. Det mesta är grundligt genomtänkt. Allt från människorna som har drag av nordbor och britter, ibland holländare. Det finns inte en sak eller incident där hon glömmer att beskriva och betona just det speciellt doggerska. Vardagliga händelser beskrivs i dråpliga vändningar. Personporträtten är noggrant tecknade.

Handlingen är denna gång förlagd till jultider med efterföljade ”trekungahelg” som det heter på doggerska. En äldre kvinna hittar sin bror död i ett gruvschakt på ön Noorö norr om huvudön Heimö. Det visar sig att mannen blivit mördad.

Karen kallas in av sin arrogante chef som är på väg till Thailand för att fira jul. Trots att hon fortfarande är sjukskriven efter skadorna hon fick i sitt förra fall tvekar hon inte. Hon har inget emot att lämna släkt och vänner under det något ansträngande julfirandet.

På den karga Noorön beskriver hon landskapet, miljöerna och befolkningen så att allt känns äkta. Landskapet påminner mycket om Skottlands östra karga landskap, vilket tillsammans med det hårda vädret ger en stark effekt till handlingen.

Lokalpolisen som inte är särskilt trakterade av att börja utreda mordfall mitt i julhelgerna tillkallas också. Karen som har lite brokigt förflutet och svårt att få sitt eget liv att gå ihop får kämpa med sig själv och mot en del manliga kollegor inom polisen.

På ön Noorö finns ett gammalt whiskydestilleri dit misstankarna styrs. En motorcykelklubb kopplas också till handlingen. De finns även personer som vill utveckla orten till något helt annat. Det blir en hel del förhör med lokalbefolkningen och frågor om motiv till mordet i det påföljande utredningsarbetet.

Karen har släkt på ön som hon inte träffat på länge. Gamla minnen kommer upp till ytan. Särskilt förhållandet till en kusin i MC-gänget blir komplicerat och lite svårt för Karen att hantera.

Det är inte helt lätt att hålla uppe intresset för handlingen, eftersom det blir många turer och förvecklingar innan man förstår motiven till morden (det blir ett till) ända till det oväntade slutet.

En intelligent och spännande deckare med mycket bra flyt i språket som starkt skiljer sig från övriga svenska spänningsromaner.

På bokpärmens insidor finns instruktiva kartor över landet ritade av Anna Brannemark Torsteinrud.

Läckert omslag av Miroslav Sokcic

Här kan du läsa om Felsteg den första boken i serien

Här kan du läsa mer om Doggers bankar


Peter May – Harris Tweed (om boken och tyget)

Författaren Peter May har skrivit ett flertal böcker med handlingen förlagd till Yttre Hebriderna. Hans Lewistrilogi om polisen Fin MacLeod har blivit mycket omtyckt.

031pm

*Harris är en halvö på den större ön Lewis i ögruppen Hebriderna väster om Skottlands kust. Här bor ca 26 tusen invånare.

En karta finns i boken över de viktigaste platserna i handlingen.

Boken med titeln Harris Tweed (originaltiteln är I’ll Keep You Safe) är en spännande skildring om ett ungt par (Niamh och Ruairidh – gäliska namn som på engelska uttalas Neave och Rory) som startar en firma med tillverkning av en egen tweed.

När paret är i Paris för att marknadsföra sitt fantastiska tyg får Niamh indikationer på att Ruairidh är otrogen. Strax därefter blir han dödad av en bilbomb tillsammans med älskarinnan (?). Niamh blir vittne till dådet. Den franska polisen misstänker Niamh men släpper henne efter förhör.

Niamh återvänder hem till de Yttre Hebriderna och parets ensligt belägna hus* uppe på en klippa. Med sig har hon urnan med makens kvarlevor. I sin djupa sorg funderar hon på vem som dödade Ruairidh.  Den franska polisen ger sig inte utan skickar en kvinnlig polis, som fortsätter mordutredningen på Hebriderna.

De båda kvinnorna kommer varandra nära. Snart står de inför en obarmhärtig fiende och en oväntad upplösning.

Peter May skriver bra och spännande, men boken är inte hans bästa. Det som gör den så enormt läsvärd är just beskrivningen av de Yttre Hebriderna – naturen, samhället och livet människorna lever där.

Själv är jag helt betagen av de skotska ögrupperna både Shetland och Hebriderna och kan läsa hur mycket som helst om detta. Trots att jag aldrig varit där.

Önskar någon kunde börja spela in Peter Mays böcker som filmer liksom Ann Cleeves böcker om Shetland.

På sätt och vis är intrigerna i Mays böcker från Hebriderna en inramning till annat som han är suverän på att beskriva.

Landskapet med dess karga natur, de skiftande färgerna på torvmossarna och hedarna och de hastiga oberäkneliga väderomslagen är enastående skildrat. Som uppvuxen i trakten känner han väl till samhället och kulturen, de ensligt belägna husen och småbyarna  på avlägsna platser. Människorna styrda och formade av sträng religion och traditionstyngda sedvänjor.

Man får en känsla av att kanske det är Mays egen uppväxt han berättar om när han i boken skildrar Niamhs och Ruairidh ungdomsår. Hur viktigt det till exempel var att sabbaten inleddes kl.24 på lördagsnatten och att ungdomarna därför festade redan på fredagskvällen för att inte riskera att överträda det magiska klockslaget. Vidare hur uppseendeväckande det är när Niamh flyttar några blommor på kyrkogården vid sin mans begravning.

*Huset är konstruerat för att kunna stå emot stormvindarna. Det är byggt med rostbeständigt material för att klara av det saltmättade skummet från havet som slår in. En geotermisk bergvärmepump är nedgrävd i den närbelägna mossen och förser dem med värme. Sötvattenkällor gör att de klarar vattenförsörjningen. Det är värre med elen. De har därför installerat egna vindturbiner som säkerhet när elenergin dragen från en större ort inte fungerar, vilket tydligen händer ganska ofta. Via satellit har de TV, internet och mobiler med en enorm mottagare fastbultad på en betongplattform. Huset är försett med treglasfönster vilket håller oljudet från stormarna utanför och dessutom håller värmen. Byggnaden ligger i ett plan och har naturligtvis en vidunderlig utsikt vid klart väder.
Ruairidh har sin ateljé i en intilliggande byggnad där han väver sin fantastiska tweed.

Om tweeden

I boken talas om en Ranish tweed som har finare trådar som gör den tunnare och mjukare än Harris traditionella tweed. Ruiridh blandar även in kashmir i väven. Vad jag förstår är denna tweed fiktiv.

Det äkta Harris Tweed-tyget är det enda tyget i världen som är reglerat i lag. Lagen är från 1993. För att få kallas Harris Tweed skall tyget ha vävts för hand av öborna i deras hem i Yttre Hebriderna och tillverkas av jungfruull som färgas och spinns i Yttre Hebriderna.

Harris Tweed anses vara den engelska överklassens favorittyg. Det har framställts i stor skala sedan 1840-talet.

I en artikel i DN den 3 maj 2015 av Ann Persson Isle of Harris och Lewis kan man läsa om tweeden och dess stora betydelse för försörjningen på ön. Det fanns då 140 vävare på ön. Fortfarande vävdes tyget för hand på en del ställen.

En av dem Donald MacKay kunde trampa fram 25 meter tweed på en dag blev öns hjälte när han fick en beställning på hel mil tyg från sportskojätten Nike.

Skärmklipp3

Harris Tweed fick naturligtvis en stor uppgång av detta men sedan sjönk intresset. När skådespelaren Matt Smith i Doctor Who bar en vintage Harris Tweed-kavaj till JEANS fördubblades dock försäljningen.

Ingen tweed utan får

skye-1183400_1920


 

Maria Adolfsson – Felsteg

9789146234173 (1)

Wahlström & Widstrand, 2018

Anledningen till att jag över huvud taget läste Maria Adolfssons bok Felsteg berodde dels på att jag läst Lotta Olssons positiva omdöme i Dagens Nyheter, dels på att jag gjorde ett inlägg om P1:s sjörapporter där Doggers bankar nämns, vilket väckte min nyfikenhet på boken. Annars ryggar jag för förlagens klassningar av böcker som ”spänningsroman”, som för mig har en negativ klang. Hur som helst erhöll jag ett recensionsex av förlaget, vilket jag tackar för.

Maria Adolfssons bok är i min värld en spännande, mycket intressant och annorlunda kriminalroman. 

Handlingen utspelar sig på den fiktiva ögruppen – just det – Doggerland i Nordsjön mellan Nederländerna, Danmark, Norge och Storbritannien.

Doggers bankar har faktiskt en gång legat ovanför vattennivån och med största sannolikhet varit bebott. Det är mycket innovativt att förlägga handlingen här. Det märks att Maria måste ha haft ganska roligt när hon har byggt upp detta land.

På bokpärmens insida finns mycket lovvärt en karta över ögruppen, som man har stort stöd av vid läsningen. Anna Brannemark Torsteinsrud heter kvinnan bakom verket.

Huvudpersonen är kriminalinspektör Karen Eiken Hornby. Karen närmar sig de femtio och hon har sina laster.

Handlingen börjar när Karen vaknar bakfull (dagen efter oistra – den årliga ostronfesten) på ett hotellrum i sällskap med fel man. Hon lyckas med stor möda ta sig hem.  Innan hon sovit ruset av sig väcks hon av meddelandet att en grannfru hittats mördad på sitt köksgolv. Karen får uppdraget att leda utredningen, vilket blir tufft i den mansdominerade poliskåren.

Handlingen fortskrider på öarna och genom flera generationer innan den oväntade upplösningen.  Man får en god inblick i livet, stämningen och atmosfären på öarna, dess historia, geografi, invånare, ödsligheten och inte minst vädret. Maria Adolfsson lämnar inget åt slumpen. Man får veta om landets egna valuta och räknesystem och personer som talar flytande ”doggerska”.

Boken är välgjord och författaren har verkligen varit omsorgsfull och humoristisk i sin beskrivning av Doggerland.

Boken är mycket bra och jag ser fram emot fler delar. Kanske kunde den ha kortats ner något – 440 sidor indelade i 91 korta kapitel.

Jag ger den 4 av 5 möjliga.

Maria Adolfsson har varit presstalesman på Storstockholms lokaltrafik.