Stockholm – staden som förändrats

Stockholm – staden som förändrats. Häromdagen åkte jag in till stan. Det är ingen lång sträcka från Ekerö. Den tar i bästa fall ca 45 minuter. Jag har inte alltid bott på Ekerö utan är född och har varit yrkesverksam i Stockholm i hela mitt liv. Vid de tillfällen jag besöker stan märker jag hur den ständigt förändras.

Det framgår märkligt och lustigt nog av personnumret att jag är född stockholmare, vilket jag är ganska stolt över.

Tidigare (före 1990) tilldelades alla en siffra i personnumret som angav var man var född. En nolla först i de fyra sista siffrorna betyder född i Stockholm. Nu utdelas detta nummer slumpmässigt. Du kan läsa mer om detta här i Wikipedia.

Det är dock inte ”mitt” gamla Stockholm jag möter längre när jag kommer till stan. Alltför mycket har förändrats. Både på gott och ont. Det är helt naturligt.

Stockholmsbesöken ger mig i alla fall en djup känsla av tillhörighet och väcker gamla minnen.

Hötorget

Hötorget är sig visserligen ganska likt sedan många år tillbaka. Det är förvånansvärt att man inte försöker styra upp torghandeln och få den bättre organiserad med fler och mer attraktiva stånd. Skulle kunna bli en stor turistattraktion.

Här några bilder från förr. Inte för att jag har minnen från den tiden, men visst är det intressant att se hur det såg ut förr.

Julkommersen igång

Full fart på julhandeln redan. Jag upphör aldrig att förvåna mig över hur tidigt den börjar varje år.

Hötorgsskraporna

Hötorgsskraporna håller på att renoveras. De byggdes mellan 1955-1962. De är 61 meter höga och har 19 våningsplan. Jag minns hur det såg ut innan de byggdes. Höghusen har alltid känts väldigt moderna för mig. Inser dock att de börjar bli lite nedslitna – de också!

Min kontakt med dessa skyskrapor under åren har mest bestått i besök på olika läkarmottagningar, vilket det finns många av där. Jag gick också en kurs i maskinskrivning i Facitskolan någon gång i slutet av 1960-talet. Den var inte särskilt effektiv. Det är pekfingervalsen som gäller fortfarande.

Sergelgatan invid skraporna låg nästan helt öde när jag kom dit. Butikerna har stängt. Om det berodde på renoveringarna, pandemin eller den utbredda butiksdöden vet jag inte. De människor som var där bildade en jättelång kö till en vaccinationsmottagning.

Så här såg det ut när skyskraporna kom på plats.

Centrumhuset

På hemväg passerade jag Centrumhuset på Kungsgatan som är värt att tita lite närmare på. Det är en vacker byggnad. Den uppfördes redan 1931 som framgår nedan.

Här låg mellan åren 1940 och ca 1970 Meeths-varuhuset som sålde damkonfektion mm. Meeths hade även ett varuhus vid Odenplan, där Läkarhuset nu ligger.

Ströms i hörnet Kungsgatan/Sveavägen har funnits sedan 1928. En gång i tiden fanns även ett skrädderi hos Ströms. Man hade hela 200 skräddare och sömmerskor anställda!

Lottlös ficktjuv

Ficktjuven blev nog väldigt snopen när han inte lyckades slita åt sig min väska i trappan till tunnelbanan på hemvägen. Jag hade spanat in honom.

Nytt tunnelbanetåg

Hemfärden skedde med ett helt nytt tunnelbanetåg. Tror det har funnits i drift ett tag. För mig var det i alla fall första gången.

Det kändes väldigt tryggt och skönt att komma hem till Ekerö igen.