Margret Drabble – De mörka vattnen stiger

Margret Drabble – De mörka vattnen stiger ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ (fem av sex möjliga)

En underbar bok att älska. Den kräver lite av läsaren. Det tar ett tag att komma in i den, men när man väl är där har man  stor behållning av den. En bok att älska.

Om boken
Aftonbladet/ Pia Bergström
”Sakta dör kroppen och grunden sköljs bort / för den stillsamma själen när de mörka vattnen stiger.”

Margaret Drabble, själv 78, har skrivit en bitskt humoristisk, men också mörkt vemodig och politisk roman om åldrande och död. Hon följer några 70-plussare ur den bildade brittiska medelklassen och deras olika strategier för att stå ut med ensamheten, krämporna, de tomma dagarna och de krympande njutningsmöjligheterna. D H Lawrences dikt ”Dödens skepp” återkommer som en hotfull, för att inte säga apokalyptisk, bild för det livsläge hon fångar.

Margaret Drabbles nittonde roman är en närmast perfekt filosofisk betraktelse över vår väg mot det oundvikliga slutet. En urbrittisk berättelse med sinnrikt sammanvävda förgreningar. Under ytan, rinner den stora mörkerströmmen. Litteraturtoppen

Fran må vara till åren kommen, men tänker inte ge sig utan en fajt. Hon njuter av vin, gillar att köra bil i hög fart och bor kvar i huset som alla tjatar om är hälsovådligt. Hennes ex Claude, en före detta läkare som skriver ut läkemedel till sig själv och är besatt av Maria Callas, hennes gamla bästa vän Jo, den flamboyante sonen Christopher och den allvarsamma dottern Poppet – alla hennes nära och kära söker lyckan, var och en på sitt sätt. Men vad kommer att bli deras hälsning till världen? Vem kommer att vinka, vem kommer att drunkna, när slutet är nära?

Margaret Drabbles senaste roman De mörka vattnen stiger är en bok som tar sig an de stora frågorna: Vad skapar ett gott liv? Och en god död? Ömsom lycklig, djupt inkännande, ömsom mörkt sardonisk och gripande. En triumfatorisk, virtuos roman om kärleken, döden, soldränkta öar, poesi, tidvatten, oväntade slut och pånyttfödelser.

De mörka vattnen stiger [2016] har redan hyllats som ett mästerverk i den engelskspråkiga världen. Här i svensk översättning av Alva Dahl. /Modernista

»Mänskligt. Mästerligt. Av en av Storbritanniens mest bländande författare. En hyllningssång till människans tragiska predikament.« | The New York Times