Ekeröpendeln till Stockholms stadshus

Numera finns en pendelbåt som trafikerar sträckan Ekerö – Stockholm/Klara Mälarstrand (Stadshuset). Vardagar går det åtta turer till stan från Ekerö och helgdagar fem turer fram och tillbaka. Rutten tar 55 min åt vardera hållet.

När morgonrusningen är över tar vi pensionärer gärna turen 10:10 och är tillbaka 12:05. Det är en underbar liten sjötur på Mälarens vatten. Ombord kan man sitta ute på övre däck om vädret tillåter. Det finns möjlighet att köpa bl a kaffe och en fralla eller bulle.

Här kommer 89:an – Ekerölinjens Sunnan och lägger till vid bryggan i Tappström.

079pm

Färden börjar genom den smala Tappströmskanalen. Till vänster syns bilvägen till stan. De långa bilköerna har glesat ut vid denna tid på dagen.

009pm

013pm

Här går farleden strax utanför Drottningholm.

020pm

022pm

Småvikar och skär överallt.

023pm

Vi befinner oss i kungliga farvatten och här kommer Prins Carl Philip med ett lass turister som snart skall inta Drottningholm. Trevlig utflykt om man är turist i stan. Särskilt när vädret är så här strålande.

025pm

Här bakom udden ser vi på håll fashionabla Nockeby och Äppelviken.

033pm

Längre in mot stan passerar vi bl a Essingeöarna med hus ända nere vid vattnet.

034pm

Det finns många broar i stan. Här går de nästan omlott.

037pm

Många båtar utmed kajerna ger en speciell atmosfär.

038pm

Här närmar vi oss Norr Mälarstrand.

041pm

Slutmålet i sikte.

042pm

Hit kommer man alltså med pendelbåten. Här finns bussar att ta sig vidare med.

045pm

Vi lämnar denna siluett bakom oss och vänder hemåt.

047pm

053pm

Pendeln gör tre stopp: Kungshättan (vid Kungshatt), Ekensberg vid Gröndal och vid Lilla Essingen.

048pm

Båten stannar inte vid alla bryggor tack och lov.

060pm

Här kommer vi åter till Tappströmskanalen.

008pm

Intill bryggan i Tappström ligger ett vackert bostadsområde med hus ritade av Ralph Erskine.

063pm

Plats för gästande båtar att ankra upp.

066pm

Vanlig SL-taxa gäller och man hinner fram och tillbaka på samma biljett.

Sjörapporterna numera mer poesi än nytta för sjöfarten

En krönika i DN 7 maj 2018 av Maria Schottenius handlar om SMHIs sjörapporter.

Fem minuter fem gånger om dagen plus tio minuter på kvällen rapporteras på Sveriges Radio P1 om sjövädret.

Det framgår i Schottenius text att det inte längre finns något behov av sjörapporterna för sjöfarten. Man har andra hjälpmedel nu för tiden att förlita sig på. Det märkliga är att SMHI ändå fortsätter med rapporteringen.

I krönikan förklarar P1:s kanalchef Nina Glans att: ”Många människor är så fästa vid namnen på orterna i sjörapporten att det skulle bli en alltför stor livsförlust att inte få höra dem varje dag i radion”.

Det är alltså av poetiska och nostalgiska skäl man håller liv i sjörapporterna. Om man tvingas ställa in dem på grund av stora händelser i världen hör folk genast av sig. De inger kanske en trygghet för många att höra dessa rapporteringar.

Läs mer Schottenius slutsatser och hela kåseriet här.

Själv började jag fundera kring vissa orter och var de ligger och detta kom jag fram till. De flesta är ganska självklara, men var ligger egentligen: Syd Utsira, Tyska bukten och Stora Fiskebanken.

sjö

Utsira
ligger utanför Norges kust. Man kommer dit med färja (1 tim 20 min) från Haugesund. Här bor 209 invånare på 6 kvadratkilometer. Läs mer här.

Tyska bukten är ett havsområde utanför Tysklands, Danmarks och Nederländernas Nordsjökust.

Här ligger bland annat de väst-, ost- och nordfrisiska öarna och Helgoland. Detta omfattar även kustområdet Vadeland som är ett 5 000 km långt djur- och naturreservat och omfattar 10 000 km2. Vissa delar finns på Unescos världsarvslista.

1024px-Luftaufnahme_Langeoog
Ostfrisiska öarna  Vy från Baltrum mot Langeoog och Spiekeroog Wikipedia Author
User:Huebi
north-sea-62762_1920
Vadeland Foto Pixabay
1024px-Helgoland_Vogelperspektive_ArM
Helgoland Wikipedia Attribution: Pegasus2

Genom södra delen av Tyska bukten går en av världens mest trafikerade farleder, från Hamburg och floden Elbes mynning till Engelska kanalen.

Stora fiskebanken
är en sandbank i mellersta delen av Nordsjön mellan Skagerack och Skottland. Djupet vid Stora fiskebanken är 50 meter. Strax norr om Stora fiskebanken ligger oljefältet Valhall. Fiskebankarna ligger inom norsk och dansk ekonomisk zon i Nordsjön. Delar av Fiskebankarna var en gång en del av det som idag kallas Doggerland.

UK_shipping_forecast_zones
Karta över sjödistrikt och väderstationer i brittiska sjörapporten. Fiskebankarna (sjödistrikt N9) är samma som Fisher på kartan.Author
Emoscopes

Doggers bankar
(dogge ett gammalt nederländskt ord för fiskebåt) är en stor sandbank i Nordsjön, ca 10 mil öster om Storbritannien. Ett landområde Doggerland fanns under istiden och är ca 30 meter grundare än området runtomkring. Bankarna är sedan länge ett viktigt fångstområde för fiskeindustrin.

 

Doggerbank
Foto Wikipedia NASA

Ur Forskning & Framsteg 1 sept 2007

Det har länge varit känt att det grund i Nordsjön som kallas Doggers bankar en gång legat ovan vattenytan och bebotts av människor. Under hela 1900-talet har fiskare hittat rester från detta liv: harpuner, hullingar, spjut och mammutbetar. Hur landskapet sett ut har däremot varit en väl förborgad hemlighet. Tills nu.

Med hjälp av oljebolagens mätningar av bottnen håller en grupp arkeologer i Birmingham på att avtäcka denna förlorade värld. Genom sedimentprov och pollenanalyser försöker man sedan återskapa ”Doggersland” och få en bild av hur det kan ha sett ut för mellan 8 000 och 10 000 år sedan.

PS

Intressant med Maria Adolfssons nya deckare. Felsteg som utspelar sig på just Doggerland i modern tid.
9789146234173

Förlagstexten om boken låter onekligen väldigt spännande.

Det är morgonen efter oistra, den stora ostronfesten i Doggerland. En kvinna vaknar bakfull på ett hotellrum, i sällskap med fel man. En annan kvinna hittas brutalt ihjälslagen i sitt kök. Kriminalinspektör Karen Eiken Hornby får i uppdrag att leda mordutredningen, som inte underlättas av att hennes arrogante chef varit gift med offret.

Kanske började allt redan i det märkliga kollektivet på sjuttiotalet. Kanske med ett telefonsamtal i våras. Kanske finns sanningen i byskvallret på puben Haren och Kråkan.

 

 

Om kartor – St. Kilda – Englands mest otillgängliga plats

Detta är en karta över Skottland från 1580. Det är inte kartan i detta fall som är det mest intressanta, utan den lilla ögruppen St Kilda som ligger 66 km väster om Yttre Hebriderna i Skottland. Ön ligger så långt västerut att den oftast inte finns med på kartor över Skottland.

Den största ön som endast är 6,7 kvadratkilometer heter Hirta och var bebodd ända fram till 1930 då befolkningen evakuerades. Man har hittat fynd som visar att ön varit bebodd redan under bronsåldern.

St Kilda som anses vara Storbritanniens mest svårtillgängliga och ensligaste plats är ett av Skottlands fem världsarv.

Carte_of_Scotlandepm

Pricken längst till vänster är St Kilda.

En vy över den vackra bukten där den numera övergivna byn på ön Hirta ligger.

SONY DSC
Foto Otter

Man kan ta sig hit med guidade turer på sommarhalvåret, men vädret gör att många turer ställs in. Båtresan tar tre timmar med en snabbgående båt (18-20 knop) vid hyggligt väder. Det är säkert en utmaning även för en äventyrare att ge sig ut hit och kanske tillbringa en natt här och inte veta när man kan ta sig härifrån.

Medeltemperaturen i januari är 5-6 grader och i juli 12 grader C. Blåsten når som man förstår ofta upp i enorma vindstyrkor.

Dun,_St_Kildapm
Foto Bob Jones

Överblick av byn omgärdad av en stenmur. Man kan se en liten militärbas till höger.

St_Kilda_villagepmThe Village. The Head Wall surrounds the site, with Tobar Childa top left, the 19th century Street at centre apm
Foto Stephan Hodges

Befolkningen livnärde sig av får, några nötkreatur och man kunde odla lite korn och potatis. Sjöfåglar och ägg utgjorde den huvudsakliga födan. Bland sjöfågel fångades framför allt havssulor, lunnefåglar, labbar och stormfåglar. Av fåglarna använde man fjädrarna och utvann olja till lampor. Fisket var inte särskilt omfattande. Havet var gropigt och vågorna alltför höga och vädret kunde växla snabbt.

På sådana här branta klippor klättrade man för att fånga fåglar och ägg. Männens tår lär ha blivit abnormt utvecklade av klättrandet, som man gjorde barfota.

Bradastacpmpm
Foto Richard Webb

I sådana här pinnar förankrade man rep så att männen kunde klättra ner för de stupbranta klipporna för att fånga sjöfågel och ägg.

RopingpegSt Kildans brukade klättra ner de rena klipporna för att hämta fulmar kycklingar och ägg. Denna stift, nära de branta klipporna i Conachair, kan ha använts för att föran
Foto Bob Jones

Trots att ön tillhörde Storbritannien levde öborna här efter helt egna regler. Det lilla samhället var klasslöst. Man hade inte rösträtt, betalade inte skatt och gjorde inte värnplikt.

Varje morgon lär byns män ha samlats på huvudgatan för att bestämma vad man skulle göra. Det måste mest ha handlat om vad man praktiskt kunde ta sig för beroende på vädret och för att planera för hushållningen samt för uppdelningen av arbetet.

Flera källor beskriver att människorna här var mycket lyckliga. Man dansade och sjöng till vardags. Men efter att kyrkan från Skottland kommit till ön i slutet på 1800-talet ändrades kulturen. De spontana sjungandet tystnade och man tvingades till gudstjänsten såväl söndagar  som vardagar.

 

St-KildansThe Street in 1886pm

Bilden ovan är tagen 1886 och visar bygatan.
Nedan ser man hur husen  mer eller mindre förfallit, men en del har man restaurerat.

The_StreetThe Village Street showing restoration workpm
Foto  Des Colhoun

Detta är kyrkan. Annexet till höger är skolsalen, som byggdes 1884.

Stkildachurch
Foto Bob Jones

Interiör av kyrkan. Som mest bodde här 200 personer. När befolkningen evakuerades 1934 bodde det 36 st här så fanns nog plats för dem i den lilla kyrksalen.

Insidestkildachurch
Foto Bob Jones

Detta är en cleit där man samlade torkad och saltad fisk, ägg i torvaska, fjädrar, korn, potatis, hö, gödsel, torv och saltat lamm

Cleit_above_Village_Baypm
Foto  Bob Jones

Två gånger om året anlöpte en båt från Shetland. Man meddelade sig med omvärlden genom att lägga ett meddelande inne i en träpinne som fästes vid en fårskinnspung som ju var vattentät och sedan släpptes i havet. Otroligt nog hamnade en sådan post ibland på Hebriderna. Ibland i Norge sägs det!!!

St_Kilda_mailboatLaunching the St Kilda mailboat
Foto Richard Kearton

1 200 får med gener från vikingatiden lever helt förvildade här.

Soay_lambs_on_HirtaAttribution Eileen Hendersonpm
Foto Eileen Henderson

Omständigheterna för dessa människor försämrades.  Detta berodde på kryssningsfartygen som började besöka ön, första världskriget, utvandringen och sjukdomar turister förde med sig. Barnadödligheten hade sedan länge varit hög.

I augusti 1930 evakuerades de sista 36 invånarna under stor dramatik på egen begäran. (Det finns uppgifter om att de tvångsförflyttades.) De hamnade på olika platser i England. De talade bara gaeliska och kunde inte göra sig förstådda.

Blotonstkildapm
Foto Bob Jones

En militär ”missile-tracking” station finns kvar.

Den svenska arkeologen Karin Altenberg har skrivit en bok om Hirta som heter Island of Wings.

En bok som är långt mer uppmärksammad och prisbelönt utomlands än i Sverige. Det är en verklighetsbaserad historia om pastorn MacKenzie och hans gravida hustru Lizzie som år 1830 tar sig ut till den isolerade ön för att missionera.

Boken är skriven på engelska och finns inte på svenska. Finns att köpa i Sverige som pocket på engelska och är mycket lättläst.

Här i Svenska Dagbladet finns en trevlig och intressant artikel om Karin Altenberg.

I bloggen ingridsboktankar.blogspot.com/ finns en fin recension över boken.

19497727_max

Källor: Wikipedia text och foto
Karin Altenberg Island of wings

Favorit – veckans temaord

På Ekerö ca 18 km väster om Stockholm finns Ekebyhovsparken med anor från 1600-talet. Jag bor intill denna vackra park med planteringar och ädelträdsskogar. Bilderna är från min dagliga favoritpromenad där.

Detta är ett inlägg i gemsweeklyphotochallenge med veckans temaord favorit som en utmaning att tolka på eget vis. Sanna håller i bloggutmaningen och sätter oss på prov med ett temaord för varje vecka.

Här finns också veckans övriga bidrag och även de ord som finns att tolka under årets alla veckor. Utmaningen är att med bild och text tolka ordet. Alla är välkomna att vara med och tolka orden på sitt sätt.

044pm

Breda och lättgådda promenadvägar. Ekebyhovs träslott från 1670-talet skymtar i bakgrunden047pm

040pm

Äppelträden i slottsparken utgör en genbank för äppelsorter.034pm

Nedan en promenadstig omgiven av mycket gamla syrener.028pm

Här är det över 200 år gamla bokar som bildar allé.041pm

Det finns många ovanliga träd i parken som är märkta på detta sätt. Detta är stammen till en över 100 år gammal blodlönn.026pm

En tur till stan

Ingen trängsel på tunnelbanan

 

 

Glåmigt och trist vid Hötorget och på Kungsgatan

 

 

Fönstershoppade i frestande butiker

 

 

Det egentliga målet för stadsbesöket – att köpa underlakan!!! Alltså dra-pålakan utan resår. Det heter kuvertlakan fick jag lära mig. Annars fanns de så här tjusiga bäddset…

032pm

Hem igen

041pm
Reklam för Antikmässan på perrongen
244pm
Färgglatt tåg

TV-serien Shetland fortsätter

På Douglas Henshalls Twitterkonto kunde man igår den 30 augusti 2018 läsa detta om den femte säsongen av TV-serien Shetland.

1pm

Skärmklippshetland22

shetland-islands-1001417_1920
Foto Pixabay

Sedan serien startade för ett par år sedan har turismen ökat väsentligt till denna arkipelag där Atlanten möter Nordsjön.

Karaktärerna, det karga landskapet, det snabbt skiftande vädret och Lerwicks gråa stenhus samt inte minst de inte alltför blodiga och invecklade morden har gjort serien till ett uppskattat alternativ till de råa, blodtörstiga och tortyrnjutande psykopater vi matas med i många thrillers och deckare. Ett mord är givetvis alltid ett mord, men de känns något mindre bestialiska i denna TV-serie.

Dessutom är skådespelarinsatserna, som oftast i engelska skådespel, så enormt skickliga. Man uppfattar nästan personerna som verkliga och inte som skådespelare.
Fortsätt läsa ”TV-serien Shetland fortsätter”

Gems weekly photo challenge 51 Veckans ord – Gnistra

Gnistrar gör det om konstnären Roman Wozniaks Krakowkrubba med inspiration från världsarven Drottningholm och Birka.

002pm

003pm

007pm

008pm

006pm2

Gnistra är temaordet för denna veckas utmaning. Det är Sanna som håller i denna trevliga bloggutmaning Gemsofmylife. Här är mitt bidrag med en önskan om en riktigt God Jul till er alla.

Krubban är skapad på uppdrag av Ekerö kommun. Enligt konstnären är krubban en vanlig konstform i Polen sedan medeltiden. Den har inga kyrkliga kopplingar utan skall ses som en teaterscen. Krubban innefattar mycket symbolik och var man än tittar kan nya symboler, figurer och tecken hittas.

I Ekerös krubba finns inslag av en lång rad kungar, bland dem Gustav Vasa, Karl XII, Johan III och Gustav II Adolf. Dessutom finns en lång rad svenska uppfinnare, konstnärer och kulturpersoner.