Maskernas karneval i Venedig

I dagarna har den välkända karnevalen i Venedig avslutats för 2019. Karnevalen inleds femtio dagar före påsk och pågår till askonsdagen 40 dagar före påsk. Den avslutas med ett spektakulärt och imponerande fyrverkeri.

Här kan man se en you tube film från karnevalen 2018.

Karnevalen i Venedig lär ha sitt ursprung redan från slutet av 1100-talet.

Upphovet till ”karneval” är egentligen att det är tiden före fastan. Carne betyder kött och vale farväl. En tid då det gällde att frossa i mat och dryck innan fastan skulle inledas. Redan i antiken firade man också vårens ankomst med stora fester och maskerandet var ofta en viktig del. Det kan alltså finnas både ett hedniskt och kristet ursprung.

Venedig var inte bara känt för sin konst, kultur, elegans och stil på 1700-talet utan även för det promiskuösa levernet med prostitution, supande, spel (här fanns världens första kasino för allmänheten på 1600-talet) som lockade många unga rika, adelsmän och andra turister till karnevalen. Männen bar masker för att undvika att bli igenkända. Den dekadenta staden började bli en känd och populär turistort.

Under hela 1800-talet och under större delen av 1900-talet hade man ingen karneval. Först 1979 återupptogs den ”moderna” karnevalen. De styrande ville locka turister under lågsäsong samtidigt ville man väcka liv i stadens historia.

Signifikativt just för karnevalen i Venedig är de konstnärligt utförda maskerna många av deltagarna bär. Maskmakarna hade en särskild position i samhället och hade även sina egna lagar. De var ett eget skrå. Människor med olika yrken hade olika masker.

Det var den berömda Feniceteatern som med sin skådespelarensemble drog ut på gator och torg 1979 och framförde små skådespel. Commedia del’arte levde upp och maskmakare och skräddare fick ett uppsving. Venetianarna klädde ut sig, festade och hade roligt. Invånarna bytte identitet. Män blev kvinnor och kvinnor män. Ingen visste vem personen bakom masken var.

Turistnäringen var inte sena att haka på och locka besökare till karnevalen. Den blev en höjdpunkt för många och turisterna vällde in till karnevalen varje år. Numera lär det vara 100 000- tals som medverkar och osannolika 3 miljoner som kommer till staden under hela karnevalsperioden. Många kommer helt enkelt bara för att fotografera medan andra hyr 1700-talsutstyrsel med kläder, peruker och masker för ca 50 Euro och deltar i glammet. Den enklare klassiska venetianska manteln och en liten mask finns att köpa nästan överallt i staden.

Till den årliga karnevalen byggs pontoner på Canal Grande och blir belyst med färgat strålkastarsken. Huvudplatsen är Piazza San Marco, men det lär vara i den historiska hamnen Arsenale som den ”riktiga” festerna äger rum. Hela staden blir en enda stor festplats med parader, konserter, shower och banketter. På alla de stora hotellen ordnas maskeradbaler. I de praktfulla palatsen har man privata fester där en strikt klädcode gäller och kostym och mask är ett måste.

Karnevalen har olika teman år från år. Alltid något som kretsar kring Casanovas 1700-tal. 2019 var temat Månen.

Det har nu gått så långt med turisttillströmningen att lokalbefolkningen börjat protestera. Gränder, torg och gator fylls med horder av turister. Vissa gränder måste enkelriktas och vakter finns utposterade för att leda folk rätt. De kan nästan inte ta sig fram i sin egen stad och ta sig till sina arbetsplatser eller få sin vardag att fungera. Några motståndsgrupper har bildats på sociala medier med mottot att ta tillbaka karnevalen till venetianarna

Läs mer om Venedig här


 

Om kartor – St. Kilda – Englands mest otillgängliga plats

Detta är en karta över Skottland från 1580. Det är inte kartan i detta fall som är det mest intressanta, utan den lilla ögruppen St Kilda som ligger 66 km väster om Yttre Hebriderna i Skottland. Ön ligger så långt västerut att den oftast inte finns med på kartor över Skottland.

Den största ön som endast är 6,7 kvadratkilometer heter Hirta och var bebodd ända fram till 1930 då befolkningen evakuerades. Man har hittat fynd som visar att ön varit bebodd redan under bronsåldern.

St Kilda som anses vara Storbritanniens mest svårtillgängliga och ensligaste plats är ett av Skottlands fem världsarv.

Carte_of_Scotlandepm

Pricken längst till vänster är St Kilda.

En vy över den vackra bukten där den numera övergivna byn på ön Hirta ligger.

SONY DSC
Foto Otter

Man kan ta sig hit med guidade turer på sommarhalvåret, men vädret gör att många turer ställs in. Båtresan tar tre timmar med en snabbgående båt (18-20 knop) vid hyggligt väder. Det är säkert en utmaning även för en äventyrare att ge sig ut hit och kanske tillbringa en natt här och inte veta när man kan ta sig härifrån.

Medeltemperaturen i januari är 5-6 grader och i juli 12 grader C. Blåsten når som man förstår ofta upp i enorma vindstyrkor.

Dun,_St_Kildapm
Foto Bob Jones

Överblick av byn omgärdad av en stenmur. Man kan se en liten militärbas till höger.

St_Kilda_villagepmThe Village. The Head Wall surrounds the site, with Tobar Childa top left, the 19th century Street at centre apm
Foto Stephan Hodges

Befolkningen livnärde sig av får, några nötkreatur och man kunde odla lite korn och potatis. Sjöfåglar och ägg utgjorde den huvudsakliga födan. Bland sjöfågel fångades framför allt havssulor, lunnefåglar, labbar och stormfåglar. Av fåglarna använde man fjädrarna och utvann olja till lampor. Fisket var inte särskilt omfattande. Havet var gropigt och vågorna alltför höga och vädret kunde växla snabbt.

På sådana här branta klippor klättrade man för att fånga fåglar och ägg. Männens tår lär ha blivit abnormt utvecklade av klättrandet, som man gjorde barfota.

Bradastacpmpm
Foto Richard Webb

I sådana här pinnar förankrade man rep så att männen kunde klättra ner för de stupbranta klipporna för att fånga sjöfågel och ägg.

RopingpegSt Kildans brukade klättra ner de rena klipporna för att hämta fulmar kycklingar och ägg. Denna stift, nära de branta klipporna i Conachair, kan ha använts för att föran
Foto Bob Jones

Trots att ön tillhörde Storbritannien levde öborna här efter helt egna regler. Det lilla samhället var klasslöst. Man hade inte rösträtt, betalade inte skatt och gjorde inte värnplikt.

Varje morgon lär byns män ha samlats på huvudgatan för att bestämma vad man skulle göra. Det måste mest ha handlat om vad man praktiskt kunde ta sig för beroende på vädret och för att planera för hushållningen samt för uppdelningen av arbetet.

Flera källor beskriver att människorna här var mycket lyckliga. Man dansade och sjöng till vardags. Men efter att kyrkan från Skottland kommit till ön i slutet på 1800-talet ändrades kulturen. De spontana sjungandet tystnade och man tvingades till gudstjänsten såväl söndagar  som vardagar.

St-KildansThe Street in 1886pm

Bilden ovan är tagen 1886 och visar bygatan.
Nedan ser man hur husen  mer eller mindre förfallit, men en del har man restaurerat.

The_StreetThe Village Street showing restoration workpm
Foto  Des Colhoun

Detta är kyrkan. Annexet till höger är skolsalen, som byggdes 1884.

Stkildachurch
Foto Bob Jones

Interiör av kyrkan. Som mest bodde här 200 personer. När befolkningen evakuerades 1934 bodde det 36 st här så fanns nog plats för dem i den lilla kyrksalen.

Insidestkildachurch
Foto Bob Jones

Detta är en cleit där man samlade torkad och saltad fisk, ägg i torvaska, fjädrar, korn, potatis, hö, gödsel, torv och saltat lamm

Cleit_above_Village_Baypm
Foto  Bob Jones

Två gånger om året anlöpte en båt från Shetland. Man meddelade sig med omvärlden genom att lägga ett meddelande inne i en träpinne som fästes vid en fårskinnspung som ju var vattentät och sedan släpptes i havet. Otroligt nog hamnade en sådan post ibland på Hebriderna. Ibland i Norge sägs det!!!

St_Kilda_mailboatLaunching the St Kilda mailboat
Foto Richard Kearton

1 200 får med gener från vikingatiden lever helt förvildade här.

Soay_lambs_on_HirtaAttribution Eileen Hendersonpm
Foto Eileen Henderson

Omständigheterna för dessa människor försämrades.  Detta berodde på kryssningsfartygen som började besöka ön, första världskriget, utvandringen och sjukdomar turister förde med sig. Barnadödligheten hade sedan länge varit hög.

I augusti 1930 evakuerades de sista 36 invånarna under stor dramatik på egen begäran. (Det finns uppgifter om att de tvångsförflyttades.) De hamnade på olika platser i England. De talade bara gaeliska och kunde inte göra sig förstådda.

Blotonstkildapm
Foto Bob Jones

En militär ”missile-tracking” station finns kvar.

Den svenska arkeologen Karin Altenberg har skrivit en bok om Hirta som heter Island of Wings.

En bok som är långt mer uppmärksammad och prisbelönt utomlands än i Sverige. Det är en verklighetsbaserad historia om pastorn MacKenzie och hans gravida hustru Lizzie som år 1830 tar sig ut till den isolerade ön för att missionera.

Boken är skriven på engelska och finns inte på svenska. Finns att köpa i Sverige som pocket på engelska och är mycket lättläst.

Här i Svenska Dagbladet finns en trevlig och intressant artikel om Karin Altenberg.

I bloggen ingridsboktankar.blogspot.com/ finns en fin recension över boken.

19497727_max

Källor: Wikipedia text och foto
Karin Altenberg Island of wings

Venedig är bäst på hösten

Inlägget uppdaterat jan 2019

venice-918691_640

Varför på hösten?
En resa till Venedig på senhösten är en annorlunda och spännande upplevelse. Ju senare på hösten desto färre turister och trängsel. Naturligtvis måste man räkna med lite dimma och regn, men när solen tittar fram är det alldeles underbart att sitta på en uteservering och njuta – bara inte på Markusplatsen där det är svindyrt!.

Risk för aqua alta finns det alltid i Venedig. Sirenerna tjuter när tidvattnet överstiger 90 cm. En av orsakerna till att det inträffar är full- eller nymåne. Så kolla månkalendern om gummistövlarna ska med!

Hösten 2018 drabbades staden av den värsta översvämningen på ett decennium. Vattennivån höjdes till 156 cm över den normala havsnivån. Regnet öste ner i 24 timmar. Skadorna efter översvämningen var enorma.

Vad skall man göra?
Det gäller att välja att besöka det som lockar och intresserar mest. Man stannar kanske bara en 2-3 dagar. Det räcker mer än väl att bara insupa miljöerna, atmosfären, dofterna, invånarna och vardagslivet, maten och ljudet – de behagliga ljuden av röster som ekar i de trånga gränderna och kanalerna utan trafikbrusbuller annat än vattenskvalpet och båtarnas utombordare.

venice-1498876_1920640px

Om sommaren
På sommaren kan det bli outhärdligt hett och lukta illa av det sunkiga kanalvattnet. Köerna till de stora attraktionerna är jobbigt långa. Trångt och stressigt. Jag tycker därför man får ut mest av besöket om åker dit ‘off season’ (om det fortfarande finns någon sådan i Venedig).

Knappt ca 54 000 invånare finns registrerade i denna stad, men då skall man komma ihåg att väldigt många bara har ett semesterboende här. Befolkningsantalet efter andra världskriget var 175 000. Antal besökare per år är ofattbara 24 miljoner per år.

Det förföriska förfallet
Jättelika kryssningsfartyg får ankra upp invid kajerna och bidrar till miljöförstöringen och att förstöra stadens känsliga läge förutom att de drar ner stadens skönhet. Egentligen får de inte det, men den lagen som reglerar det gäller inte förrän ett annat villkor är uppfyllt och det träder första i kraft om ett par år!

venice-780865_1920640px

Projektet med gigantiska slussportar som skall skydda lagunen från att översvämmas verkar inte bli stadens räddning.

Man har nu infört en ”inträdesavgift” för att få besöka staden. En avgift som även turister som kommer över dagen måste betala, t ex de många miljoner kryssningspassagerare som endast stannar några timmar. Avgiften är mellan 25 – 100 kr om dagen. Inkomsterna skall användas till stadens underhåll.

venice-2707012_1920
Venedig rymmer så mycket prakt och överdåd med storslagen konst, konsthantverk, vackra byggnader, kanaler och broar, torg och gränder. Samtidigt så nedsliten, ja förfallen De gröna algerna klättrar allt högre på de vackra husfasaderna och putsen flagar. Allt detta gör trots allt staden så obeskrivligt vacker.

Promenera i gränderna
För största utbyte och bästa upplevelse gäller det att vara uppe tidigt på morgnarna (eller sena eftermiddagar när turisterna på genomresa gett sig iväg) och uppleva den unika staden i den venetianska vardagen utanför turiststråken och se och möta invånarna.

Lyssna på ljuden, betrakta de praktfulla husfasaderna på Canal Grande och de nedslitna, men ändå så vackra vid de smala kanalerna och gränderna.

De vackra, trånga och spännande gränderna, som ofta är igenlagda kanaler är ett äventyr att utforska. Det kan bli en oförglömlig upplevelse att bara låta sig gå vilse, vilket man gör väldigt lätt. Det är dock ingen fara. På husväggarna finns små gula skyltar som leder till Markusplatsen, Rialtobron, Accademia eller Fondamenta Nuova.

På den tiden jag besökte Venedig var de artiga och älskvärda venetianarna väldigt angelägna att visa och leda oss turister tillbaka på de ‘rätta’ turistvägarna, vilket är lätt att förstå med alla horder av turister!

Här håller man alltid till höger i de smala gränderna. Särskilt vid aqua alta är detta en god regel.

Vart man än kommer brukar det finnas skyltar (ganska högt upp på husen) till museer och kyrkor samt de viktigaste platserna San Marco, Rialto Accademia eller Fondamenta Nuova. Canal Grande har tre broar Rialtobron, Accademiabron, Ponte degli Scalzi vid stationen där man kan ta sig över.

venice-442930_1920640px
Har jag råd?
Det kostar mycket att vistas i Venedig. Det finns 12 fem-stjärniga hotell så man förstår att många turister är mer än välbeställda. Det finns dock också många bra och mellanklasshotell. Själv tycker jag att ett bekvämt och bra hotell hör till en resas njutningar och är beredd kosta på det lite extra.

Hur tar jag mig fram?
Venedig är inte en handikappvänlig stad och som turist bör man ha pigga ben.
Förutom att promenera till fots tar man sig fram med vaporetton (vattenbuss) för att utforska staden. De flesta linjer angör Markusplatsen och Riva degli Schiavoni.

Broarna är korta och välvda och med trappsteg – upp och ner.

venice-411966_640px

Priset för en gondolfärd är i runda svängar minst 100 Euro för en halvtimme – så det är det inte tal om, eller hur? Gondolerna var förr det enda transportmedlet. På 1800-talet lär det ha funnits 8 000 – 10 000 gondoler. Man kan inte förstå hur alla fick plats. Jag tycker det ibland känns trångt med de 425 som de lär vara idag.


Venedig består av 118 öar, 177 kanaler och 409 broar.

Det underbara konsthantverket
Marita Jonsson har skrivit en fantastisk och vacker bok om staden Venedig – om konsten arkitekturen och hantverket. (Den utkom 2000 och är tyvärr slutsåld på förlaget så det blir till att söka på biblioteken.) Kan annars inte tänka mig en lämpligare litteratur att läsa om Venedig vare sig man tänker besöka eller har besökt staden.

 

9789100571870_200x_venedig-om-konsten-arkitekturen-och-hantverket640ppp

Marita Jonsson har bott mycket i staden och berättar mycket fängslande och sakkunnigt om hantverken och människorna och platserna bakom dem:

brodöserna på Fondamenta Osmarin,
textilkonstnärerna som trycker mönster på bl a silkesammet (det är en hisnande upplevelse att gå in i någon av de urflotta butikerna och titta på dessa tyger),
glasblåsarna på Murano,
mosaikmästarna i Cannaregio,
möbelkonservatorerna i Cigogna,
gondolbyggarna, glaskonstnärerna, skulptörerna, masktillverkarna m fl.

Turistattraktionerna
De stora turistattraktionerna är ju bl a

Markuskyrkan med sina mosaiker och konstverk,
Markusplatsen
Dogepalatset – säte för de som styrde Venedig förr, Markusplatsen med alla dyra uteserveringar och alla duvor,
Canal Grande (med några av Europas vackraste byggnader från 1100-1700),
Peggy Guggenheimmuséet,
Galleria dell’Accademia,
Santa Maria Gloriosa dei Frari,
Campo Santa Margheritatorget och
Rialtomarknaden.

Men som sagt det är klokt att inte ha ambitionen att se allt under en kortare vistelse.

italy-2420885_1920640px

Att äta och dricka
Som det mesta är det dyrt att äta här. Men maten är oftast mycket god. Peter Loewe, har i en artikel (DN Resor 12 febr 2015 Venedigs Tapas är ett lätt sätt att umgås) olika förslag på vad och var man kan äta och dricka och komma undan lite billigare. Han berättar bl a om vad det typiska venetianska Ciccetti är (ett sätt att umgås genom att ta ett glas vin och en rad smårätter). En jättetrevlig och ‘matnyttig’ artikel. Missa inte den!

Peter Loewe har också gjort en intressant och charmig intervju med deckarförfattarinnan Donna Leon (DN Resor 26 maj 2014 Döden i Venedig).  Donna Leon ger generöst jättefina tips om Venedig och om bra matställen.

Denna donna kan verkligen sitt Venedig sedan trettio år. Att läsa eller läsa om några av hennes böcker kan också vara ett bra sätt att förbereda sig inför en resa dit.

Jörgen Ulvsgärd har i DN 13 augusti 2017 en trevlig, mycket initierad och aktuell artikel om Venedig – på liv och död med tips om att Se och göra, Äta och dricka och Att ta sig dit.

Ficktjuvar
Se upp för ficktjuvar – särskilt vid Rialtobron.

Gör inte dessa misstag
denna länk har några personer (amerikaner?) med mångårig erfarenhet av att besöka Venedig samlat de största 11 misstagen man bör undvika som turist. Ta inte alla råden på alltför stort allvar.

Jag tycker t ex inte det är helt fel att köpa en handgjord venetiansk mask som souvenir. Så här ser den ut som jag en gång köpte och har haft mycket glädje av som väggdekoration.

Läs om karnevalen och maskerna här.

mask-of-venice-173679_1280640pp
Hälsa Venedig!