Roms pinjer och Ekerös popplar faller för sågen

Ekerös poppelallé som varit en infartsprofil till ön är numera ett minne blott. I vintras sågades alla popplar ned. Några lär ha varit sjuka efter att ha blivit förstörda av dikesgrävningar. De kan väl knappast jämföras med Roms ståtliga pinjer som dessvärre också börja bli illa åtgångna.

I Dagens Nyheter den 6 mars 2019 berättar Peter Loewe från Rom att man börjat såga ner stadens vackra pinjeträd. Träden är så höga och gamla att de innebär en livsfara för folk om de välter.

”Pinjerna är stadens symbol, där träden verkar kunna suga upp hur mycket avgaser som helst utan att deras djupgröna barrmantel bleknar. Besjälade träd, säger romarna. Så till den grad att kompositören Ottorino Respighi 1924 skrev en symfonisk dikt kallad Roms pinjer.”

Romarna är upprörda över att 2 000 träd har sågats ned och ytterligare 1 600 skall gå samma öde till mötes. Klimatförändringar gör att det blåser mer i Rom idag. Det planteras nya träd, men det tar tid innan dessa vuxit upp. En del av Roms siluett kommer att försvinna.

Klickbara bilder

Inte lika besjälade som Roms popplar var kanske den vackra poppelallén invid Ekerövägen – en infartsprofil för Ekerö när man passerat bron, som är öns enda tillfartsväg. Förutom skador på träden skall vägen breddas.

Många blev upprörda över tilltaget. Man försäkrade att nya träd kommer att planteras nämligen ekar, vilket gjorde några ännu mer upprörda. Det tar lång tid för ekar att växa upp, ekollonen drar till sig vildsvinen till vägen och eklöv har lång förmultningsprocess.

Det är ligger säkert en symbolik bakom att på Ekerö skall det växa ekar och inget annat!?

Ovan några dystra vinterbilder från avverkningen.


 

 


 

Maskernas karneval i Venedig

I dagarna har den välkända karnevalen i Venedig avslutats för 2019. Karnevalen inleds femtio dagar före påsk och pågår till askonsdagen 40 dagar före påsk. Den avslutas med ett spektakulärt och imponerande fyrverkeri.

Här kan man se en you tube film från karnevalen 2018.

Karnevalen i Venedig lär ha sitt ursprung redan från slutet av 1100-talet.

Upphovet till ”karneval” är egentligen att det är tiden före fastan. Carne betyder kött och vale farväl. En tid då det gällde att frossa i mat och dryck innan fastan skulle inledas. Redan i antiken firade man också vårens ankomst med stora fester och maskerandet var ofta en viktig del. Det kan alltså finnas både ett hedniskt och kristet ursprung.

Venedig var inte bara känt för sin konst, kultur, elegans och stil på 1700-talet utan även för det promiskuösa levernet med prostitution, supande, spel (här fanns världens första kasino för allmänheten på 1600-talet) som lockade många unga rika, adelsmän och andra turister till karnevalen. Männen bar masker för att undvika att bli igenkända. Den dekadenta staden började bli en känd och populär turistort.

Under hela 1800-talet och under större delen av 1900-talet hade man ingen karneval. Först 1979 återupptogs den ”moderna” karnevalen. De styrande ville locka turister under lågsäsong samtidigt ville man väcka liv i stadens historia.

Signifikativt just för karnevalen i Venedig är de konstnärligt utförda maskerna många av deltagarna bär. Maskmakarna hade en särskild position i samhället och hade även sina egna lagar. De var ett eget skrå. Människor med olika yrken hade olika masker.

Det var den berömda Feniceteatern som med sin skådespelarensemble drog ut på gator och torg 1979 och framförde små skådespel. Commedia del’arte levde upp och maskmakare och skräddare fick ett uppsving. Venetianarna klädde ut sig, festade och hade roligt. Invånarna bytte identitet. Män blev kvinnor och kvinnor män. Ingen visste vem personen bakom masken var.

Turistnäringen var inte sena att haka på och locka besökare till karnevalen. Den blev en höjdpunkt för många och turisterna vällde in till karnevalen varje år. Numera lär det vara 100 000- tals som medverkar och osannolika 3 miljoner som kommer till staden under hela karnevalsperioden. Många kommer helt enkelt bara för att fotografera medan andra hyr 1700-talsutstyrsel med kläder, peruker och masker för ca 50 Euro och deltar i glammet. Den enklare klassiska venetianska manteln och en liten mask finns att köpa nästan överallt i staden.

Till den årliga karnevalen byggs pontoner på Canal Grande och blir belyst med färgat strålkastarsken. Huvudplatsen är Piazza San Marco, men det lär vara i den historiska hamnen Arsenale som den ”riktiga” festerna äger rum. Hela staden blir en enda stor festplats med parader, konserter, shower och banketter. På alla de stora hotellen ordnas maskeradbaler. I de praktfulla palatsen har man privata fester där en strikt klädcode gäller och kostym och mask är ett måste.

Karnevalen har olika teman år från år. Alltid något som kretsar kring Casanovas 1700-tal. 2019 var temat Månen.

Det har nu gått så långt med turisttillströmningen att lokalbefolkningen börjat protestera. Gränder, torg och gator fylls med horder av turister. Vissa gränder måste enkelriktas och vakter finns utposterade för att leda folk rätt. De kan nästan inte ta sig fram i sin egen stad och ta sig till sina arbetsplatser eller få sin vardag att fungera. Några motståndsgrupper har bildats på sociala medier med mottot att ta tillbaka karnevalen till venetianarna

Läs mer om Venedig här


 

Om kartor – St. Kilda – Englands mest otillgängliga plats

Detta är en karta över Skottland från 1580. Det är inte kartan i detta fall som är det mest intressanta, utan den lilla ögruppen St Kilda som ligger 66 km väster om Yttre Hebriderna i Skottland. Ön ligger så långt västerut att den oftast inte finns med på kartor över Skottland.

Den största ön som endast är 6,7 kvadratkilometer heter Hirta och var bebodd ända fram till 1930 då befolkningen evakuerades. Man har hittat fynd som visar att ön varit bebodd redan under bronsåldern.

St Kilda som anses vara Storbritanniens mest svårtillgängliga och ensligaste plats är ett av Skottlands fem världsarv.

Carte_of_Scotlandepm

Pricken längst till vänster är St Kilda.

Fortsätt läsa ”Om kartor – St. Kilda – Englands mest otillgängliga plats”

Venedig är bäst på hösten

Inlägget uppdaterat jan 2019

venice-918691_640

Varför på hösten?
En resa till Venedig på senhösten är en annorlunda och spännande upplevelse. Ju senare på hösten desto färre turister och trängsel. Naturligtvis måste man räkna med lite dimma och regn, men när solen tittar fram är det alldeles underbart att sitta på en uteservering och njuta – bara inte på Markusplatsen där det är svindyrt!.

Risk för aqua alta finns det alltid i Venedig. Sirenerna tjuter när tidvattnet överstiger 90 cm. En av orsakerna till att det inträffar är full- eller nymåne. Så kolla månkalendern om gummistövlarna ska med!

Hösten 2018 drabbades staden av den värsta översvämningen på ett decennium. Vattennivån höjdes till 156 cm över den normala havsnivån. Regnet öste ner i 24 timmar. Skadorna efter översvämningen var enorma.

Vad skall man göra?
Det gäller att välja att besöka det som lockar och intresserar mest. Man stannar kanske bara en 2-3 dagar. Det räcker mer än väl att bara insupa miljöerna, atmosfären, dofterna, invånarna och vardagslivet, maten och ljudet – de behagliga ljuden av röster som ekar i de trånga gränderna och kanalerna utan trafikbrusbuller annat än vattenskvalpet och båtarnas utombordare.

venice-1498876_1920640px

Om sommaren
På sommaren kan det bli outhärdligt hett och lukta illa av det sunkiga kanalvattnet. Köerna till de stora attraktionerna är jobbigt långa. Trångt och stressigt. Jag tycker därför man får ut mest av besöket om åker dit ‘off season’ (om det fortfarande finns någon sådan i Venedig).

Knappt ca 54 000 invånare finns registrerade i denna stad, men då skall man komma ihåg att väldigt många bara har ett semesterboende här. Befolkningsantalet efter andra världskriget var 175 000. Antal besökare per år är ofattbara 24 miljoner per år.

Det förföriska förfallet
Jättelika kryssningsfartyg får ankra upp invid kajerna och bidrar till miljöförstöringen och att förstöra stadens känsliga läge förutom att de drar ner stadens skönhet. Egentligen får de inte det, men den lagen som reglerar det gäller inte förrän ett annat villkor är uppfyllt och det träder första i kraft om ett par år!

venice-780865_1920640px

Projektet med gigantiska slussportar som skall skydda lagunen från att översvämmas verkar inte bli stadens räddning.

Man har nu infört en ”inträdesavgift” för att få besöka staden. En avgift som även turister som kommer över dagen måste betala, t ex de många miljoner kryssningspassagerare som endast stannar några timmar. Avgiften är mellan 25 – 100 kr om dagen. Inkomsterna skall användas till stadens underhåll.

venice-2707012_1920
Venedig rymmer så mycket prakt och överdåd med storslagen konst, konsthantverk, vackra byggnader, kanaler och broar, torg och gränder. Samtidigt så nedsliten, ja förfallen De gröna algerna klättrar allt högre på de vackra husfasaderna och putsen flagar. Allt detta gör trots allt staden så obeskrivligt vacker.

Promenera i gränderna
För största utbyte och bästa upplevelse gäller det att vara uppe tidigt på morgnarna (eller sena eftermiddagar när turisterna på genomresa gett sig iväg) och uppleva den unika staden i den venetianska vardagen utanför turiststråken och se och möta invånarna.

Lyssna på ljuden, betrakta de praktfulla husfasaderna på Canal Grande och de nedslitna, men ändå så vackra vid de smala kanalerna och gränderna.

De vackra, trånga och spännande gränderna, som ofta är igenlagda kanaler är ett äventyr att utforska. Det kan bli en oförglömlig upplevelse att bara låta sig gå vilse, vilket man gör väldigt lätt. Det är dock ingen fara. På husväggarna finns små gula skyltar som leder till Markusplatsen, Rialtobron, Accademia eller Fondamenta Nuova.

På den tiden jag besökte Venedig var de artiga och älskvärda venetianarna väldigt angelägna att visa och leda oss turister tillbaka på de ‘rätta’ turistvägarna, vilket är lätt att förstå med alla horder av turister!

Här håller man alltid till höger i de smala gränderna. Särskilt vid aqua alta är detta en god regel.

Vart man än kommer brukar det finnas skyltar (ganska högt upp på husen) till museer och kyrkor samt de viktigaste platserna San Marco, Rialto Accademia eller Fondamenta Nuova. Canal Grande har tre broar Rialtobron, Accademiabron, Ponte degli Scalzi vid stationen där man kan ta sig över.

venice-442930_1920640px
Har jag råd?
Det kostar mycket att vistas i Venedig. Det finns 12 fem-stjärniga hotell så man förstår att många turister är mer än välbeställda. Det finns dock också många bra och mellanklasshotell. Själv tycker jag att ett bekvämt och bra hotell hör till en resas njutningar och är beredd kosta på det lite extra.

Hur tar jag mig fram?
Venedig är inte en handikappvänlig stad och som turist bör man ha pigga ben.
Förutom att promenera till fots tar man sig fram med vaporetton (vattenbuss) för att utforska staden. De flesta linjer angör Markusplatsen och Riva degli Schiavoni.

Broarna är korta och välvda och med trappsteg – upp och ner.

venice-411966_640px

Priset för en gondolfärd är i runda svängar minst 100 Euro för en halvtimme – så det är det inte tal om, eller hur? Gondolerna var förr det enda transportmedlet. På 1800-talet lär det ha funnits 8 000 – 10 000 gondoler. Man kan inte förstå hur alla fick plats. Jag tycker det ibland känns trångt med de 425 som de lär vara idag.


Venedig består av 118 öar, 177 kanaler och 409 broar.

Det underbara konsthantverket
Marita Jonsson har skrivit en fantastisk och vacker bok om staden Venedig – om konsten arkitekturen och hantverket. (Den utkom 2000 och är tyvärr slutsåld på förlaget så det blir till att söka på biblioteken.) Kan annars inte tänka mig en lämpligare litteratur att läsa om Venedig vare sig man tänker besöka eller har besökt staden.

 

9789100571870_200x_venedig-om-konsten-arkitekturen-och-hantverket640ppp

Marita Jonsson har bott mycket i staden och berättar mycket fängslande och sakkunnigt om hantverken och människorna och platserna bakom dem:

brodöserna på Fondamenta Osmarin,
textilkonstnärerna som trycker mönster på bl a silkesammet (det är en hisnande upplevelse att gå in i någon av de urflotta butikerna och titta på dessa tyger),
glasblåsarna på Murano,
mosaikmästarna i Cannaregio,
möbelkonservatorerna i Cigogna,
gondolbyggarna, glaskonstnärerna, skulptörerna, masktillverkarna m fl.

Turistattraktionerna
De stora turistattraktionerna är ju bl a

Markuskyrkan med sina mosaiker och konstverk,
Markusplatsen
Dogepalatset – säte för de som styrde Venedig förr, Markusplatsen med alla dyra uteserveringar och alla duvor,
Canal Grande (med några av Europas vackraste byggnader från 1100-1700),
Peggy Guggenheimmuséet,
Galleria dell’Accademia,
Santa Maria Gloriosa dei Frari,
Campo Santa Margheritatorget och
Rialtomarknaden.

Men som sagt det är klokt att inte ha ambitionen att se allt under en kortare vistelse.

italy-2420885_1920640px

Att äta och dricka
Som det mesta är det dyrt att äta här. Men maten är oftast mycket god. Peter Loewe, har i en artikel (DN Resor 12 febr 2015 Venedigs Tapas är ett lätt sätt att umgås) olika förslag på vad och var man kan äta och dricka och komma undan lite billigare. Han berättar bl a om vad det typiska venetianska Ciccetti är (ett sätt att umgås genom att ta ett glas vin och en rad smårätter). En jättetrevlig och ‘matnyttig’ artikel. Missa inte den!

Peter Loewe har också gjort en intressant och charmig intervju med deckarförfattarinnan Donna Leon (DN Resor 26 maj 2014 Döden i Venedig).  Donna Leon ger generöst jättefina tips om Venedig och om bra matställen.

Denna donna kan verkligen sitt Venedig sedan trettio år. Att läsa eller läsa om några av hennes böcker kan också vara ett bra sätt att förbereda sig inför en resa dit.

Jörgen Ulvsgärd har i DN 13 augusti 2017 en trevlig, mycket initierad och aktuell artikel om Venedig – på liv och död med tips om att Se och göra, Äta och dricka och Att ta sig dit.

Ficktjuvar
Se upp för ficktjuvar – särskilt vid Rialtobron.

Gör inte dessa misstag
denna länk har några personer (amerikaner?) med mångårig erfarenhet av att besöka Venedig samlat de största 11 misstagen man bör undvika som turist. Ta inte alla råden på alltför stort allvar.

Jag tycker t ex inte det är helt fel att köpa en handgjord venetiansk mask som souvenir. Så här ser den ut som jag en gång köpte och har haft mycket glädje av som väggdekoration.

Läs om karnevalen och maskerna här.

mask-of-venice-173679_1280640pp
Hälsa Venedig!

Shetlandsöarna och Hebriderna i litteraturen och TV-serier

Relaterade länkar finns i slutet av inlägget.

Ödsliga platser med karg och vindpinad natur har en speciell dragningskraft på mig. De skotska Shetlandsöarna och Hebriderna, främst de Yttre Hebriderna, har därför alltid fascinerat mig och fångat mitt intresse. Har aldrig varit där och nu är jag för bekväm av mig för att ta mig dit, tror jag. Min resa får bli genom litteraturen och TV-serier.

lochinver-1634160_1920
Skotskt landskap. Foto Pixabay

Peter May och Ann Cleeves är två brittiska författare som båda har anknytning till öarna och följaktligen också lagt handlingen i några av sina böcker där.

Peter May
Peter May, född 1951, bor i Frankrike, född i Glasgow i Skottland. Han är en oerhört produktiv både TV-manus- och romanförfattare och har skrivit långt fler böcker än de som finns översatta till svenska, t ex Lewistrilogin (Svarthuset, Lewismannen och Lewispjäserna).

I Lewistrilogin är Fin MacLeod f d poliskommissarie huvudperson och född på The Isle of Lewis i de Yttre Hebriderna där handlingen i alla böckerna utspelar sig.

Det är historier med mycket spänning och dramatik. Stämningsfulla miljöer och målande naturskildringar.

1024px-Peat-Stack_in_Ness,_Outer_Hebrides,_Scotlandtorvstack
Torvstack på Isle of Lewis. Bilderna från Wikipedia
UigLoch
Vy mot bergen på Isle of Lewis
1024px-Gareninsvarthus
Svarthus på Isle of Lewis

Den nyligen till svenska översatta och utgivna Coffin Road är en fristående thriller som utspelar sig på ön Isle of Harris.

1024px-Scotland_Harris_1
Fågelskådning och/el fiske på södra Isle of Harris. Bilderna från Wikipedia
Golden_Road_Harris
Golden road utmed östkusten på Isle of Harris
Old_lazybeds_on_North_Harris
Lazy beds (en odlingsteknik) på Isle of Harris


Ann Cleeves

Ann Cleeves håller sig till Shetland. Hon är född 1954 och bor i nordöstra England. Hon började skriva när hon följde med sin make som var tillsynsman på en obebodd ö.

Hon har fått flera utmärkelser. Jag tycker hennes böcker är ganska mediokra, men jag läser dem gärna. De är ganska klassiska engelska deckare med skickligt beskrivna personkaraktärer. Handlingarna utspelar sig i småbyar och samhällen där alla känner alla. Miljöerna är ju tacksamma att beskriva. Den senaste boken heter Mörk jord och är hennes sjunde om Shetland.

Cleeves står också bakom karaktärerna i TV-serien Vera.

Tv-serien Shetland har baserats till en del på Cleeves kriminalromaner. Serien är betydligt bättre än böckerna. Huvudrollen kriminalkommisarie Jimmy Perez spelas inlevelsefullt av karaktärsskådespelaren (tillika skotten!) Douglas Henshall.

Ytterligare en omgång om sex avsnitt håller på att färdigställas med samma gäng skådespelare plus några nya kan man läsa på BBC. När de kommer till SVT vet man förstås inte.

Den skotska övärlden

Det kan finnas anledning att reda ut lite om de 790 (ja faktiskt!) skotska öarna.

Den historiska kartan nedan åskådliggör bäst hur just Shetland och Hebriderna ligger i förhållande till fastlandet och till varann.

571px-Kingdom_of_Mann_and_the_Isles-en.svg
Karta visar öarnas kungadömen, omkring år 1100, men visar framför allt tydligt var öarna ligger

Shetlandsöarna

Befolkning och geografi
Shetlandsöarna består av ca 100 öar. Endast 15 av dem är bebodda. De ligger norr om Skottland (ca 13 mil). Invånarantalet är ca 22 000. Landytan är ca 1 500 kvadratkilometer. Alltså något större än Öland.

shetland-isles-2388810_1920
St Ninian ‘ s isle Foto Pixabay

Den största ön är Mainland med huvudorten Lerwick (ca 7 000 inv.), som vi känner igen från Shetland-serien på TV.

Man tar sig dit från Edinburgh med flyg ca 1,5 tim eller färjar från Aberdeen på kvällen och är framme på morgonen.

Ekonomi och näringsliv
Med oljefyndigheterna på Nordsjön har ekonomin fått ett välbehövligt uppsving.

Fiske (sill, makrill och lax) är givetvis den stora näringsgrenen.

Får ger ett magert och mycket gott kött genom betet av ljung och av salt gräs. Ullen är välkänd. Garner och stickade plagg (Shetlandströjor) utgör en stor inkomstkälla. På webbkamerorna på Shetland.org kan man se när kryssningsfartygen lägger till sommartid och när turisterna återvänder efter dagsturen med shoppingkassar fyllda av stickade plagg. En och annan whiskyflaska kan man också skymta.

Klimat
Somrarna är ljusa och svala. Vintrarna mörka och vilda. Snittnederbörden är 1 220 mm per år. (Totalt faller i genomsnitt 776 mm nederbörd i Göteborg per år, jämfört med 510 mm i Stockholm.) Det är ofta mycket blåsigt och vindar upp till orkanstyrka är inte ovanligt. Också detta är fantastiskt att se på webbkamerorna på hemsidan.

Medeltemperaturen i augusti är 15 gr C. Högsta uppmätta temperaturen är 23 grader! Det är frost ca 15 dagar på vintern. Norrsken ”Northern Light” är mycket vanligt särskilt under vinterhalvåret.

Språk
Språket (lågskotska) är starkt präglat av ordförråd och satsmelodi från de nordiska språken. Många orts- och platsnamn har påtagligt skandinaviskt ursprung. Det gamla nordiska språket norn fanns kvar långt in på 1800-talet.

Shetlandsponnyn
Den välkända Shetlandsponnyn är en världens minsta hästraser. En anspråkslös, förnöjsam men envis ponnyras. Beståndet är nu 1 500 st.

shetland-pony-357756_1920
Shetlandsponny

Lerwick
Huvudorten Lerwick med karaktäristiska grå stenhus och stenlagda gränder grundades av holländska sill- och valfiskare på 1600-talet. Den äldsta gatan heter Commercial Street. Det är i ett av de grå stenhusen vid kajen som kommissarie Perez bor med sin styvdotter i Shetland-serien.

 

lerwick-2382573_1920.jpg
Lerwick Foto Pixabay

Shetland.org
Shetland har en utmärkt och informativ hemsida.

Där hittar man allt om geografi, klimat, kultur, geologi och historia. Hur man tar sig dit, vad man kan göra där, utflykter som arrangeras, alla aktiviteter, festivaler, mat och dryck samt kartor.

Man har gjort något av allt som Shetland har att erbjuda. Titta på denna som ett exempel på birdwatching. Sommarhalvåret bjuder sjöfågel, särskilt lunnefåglarna ”the puffins”, på stora skådespel.

Ett 10-tal webkameror visar livet i Lerwick och hamnen (där sälar ibland visar sig när fiskebåtarna kommer hem med fångsten), den förvånansvärt aktiva  flygplatsen samt inte minst ett par fascinerande kuststräckor  där man till och med kan lyssna till havsvågorna när de dundrar in mot de branta klipporna.

Fair Isle
ligger mellan Shetlandsöarna och Orkneyöarna. Här bor 70 bofasta på ön som är knappt 5 km lång och 2,5  km bred.

1024px-Fair_Isle_Scotland
Fair Isle från väst Foto Wikipedia

På ön finns skola men varken affär eller pub. När barnen är över 11 år skickas de till Lerwick för vidare skolgång.

Man har också ett stort fågelobservatorium eftersom många flyttfåglar stannar till här.

Ön är känd för sina stickade tröjor med ett speciellt mönster. Kommissarie Perez i Ann Cleeves böcker kommer härifrån.

Hebriderna

Geografi
Hebriderna ligger väster om Skottland och delas in i de Yttre och de Inre H. och har broförbindelse mellan fastlandet och den största ön Skye. Sundet mellan kallas the Minch och är mellan 4 – 7 mil brett.

scotland-960712_1920
Ön Skye Foto Pixabay

De Yttre Hebriderna utgörs av en arkipelag av ca 500 – 600 öar, varav ca 200 omfattar de Yttre H.

De tre huvudöarna: Lewis i norr och Harris söder därom (egentligen samma ö) och Uist och Barra. Ögruppen täcker en sträcka från norr till söder på ca 24 mil. Arealen är 3 071 kvadratkilometer. Alltså dubbelt så stort som Shetland.

Invånarantalet drygt 26 000. Huvudorten heter Stornoway (ca 8 000 inv.) ligger på ön Lewis.

640px-Stornoway
Stornoway Foto Wikipedia

Man tar sig dit med t ex flyg från Ullapool på Skottland (knappt 3 tim.) eller med färja.

1024px-Stornoway_Airport
Flygplatsen i Stornoway. Foto Wikipedia

Det vindpinade trädlösa landskapet på Yttre H är omväxlande och dramatiskt från oländigt kargt och ödsligt med hedar och grunda insjöar till fantastiskt vackert och fängslande med långa sandstränder på västra sidan bitvis med alldeles turkost vatten och mer bergigt (som högst 900 m) på östra sidan med en kust med djupa vikar.

landscape-192987_1280
De yttre Hebriderna. Foto Pixabay

Människorna lever ett hårt liv och religionen har ett starkt fäste. Affärer och pubar håller stängt på söndagar. Havets stormar och piskande regn gör sig ständigt påmint. Invånarna lär vara ganska reserverade mot främlingar med mycket vänliga.

Sälar, delfiner och valar är vanligt i vattnen runtomkring. Får finns överallt och de har företräde i trafiken!

Ekonomi
Man försörjer sig främst på fiske, fårskötsel och tweedtillverkning (Harris tweed).

Språk
Det keltiska språket gaeliska är huvudspråk, men numera finns tvåspråkiga skolor och de flesta talar engelska. År 2011 talade fortfarande hela 43 procent gaeliska i Stornoway.

 

 

 

Relaterade länkar:
Shetland.org

Ett mycket trevligt resereportage Storslagen vandring på tweedens vilda öar har Tove Nandorf gjort i Dagens Nyheter (11 juni 2006).

Peter Mays hemsida
Ann Cleeves hemsida
Lotta Olsson recension av Peter May Coffin Road i DN den 19 augusti 2017
Min recension av Ann Cleeves Tomma luften
Min recension av Ann Cleeves Mörk jord

Om TV-serien Shetland

För den stickdesign- och garnintresserade kan jag varmt rekommendera Donna Smith Designs hemsida

Hon finns även på Instagram #donnasmithdesigns där hon skickar ut de mest fantastiska bilder från Shetland och av sina alster.