Om kartor – St. Kilda – Englands mest otillgängliga plats

Detta är en karta över Skottland från 1580. Det är inte kartan i detta fall som är det mest intressanta, utan den lilla ögruppen St Kilda som ligger 66 km väster om Yttre Hebriderna i Skottland. Ön ligger så långt västerut att den oftast inte finns med på kartor över Skottland.

Den största ön som endast är 6,7 kvadratkilometer heter Hirta och var bebodd ända fram till 1930 då befolkningen evakuerades. Man har hittat fynd som visar att ön varit bebodd redan under bronsåldern.

St Kilda som anses vara Storbritanniens mest svårtillgängliga och ensligaste plats är ett av Skottlands fem världsarv.

Carte_of_Scotlandepm

Pricken längst till vänster är St Kilda.

En vy över den vackra bukten där den numera övergivna byn på ön Hirta ligger.

SONY DSC
Foto Otter

Man kan ta sig hit med guidade turer på sommarhalvåret, men vädret gör att många turer ställs in. Båtresan tar tre timmar med en snabbgående båt (18-20 knop) vid hyggligt väder. Det är säkert en utmaning även för en äventyrare att ge sig ut hit och kanske tillbringa en natt här och inte veta när man kan ta sig härifrån.

Medeltemperaturen i januari är 5-6 grader och i juli 12 grader C. Blåsten når som man förstår ofta upp i enorma vindstyrkor.

Dun,_St_Kildapm
Foto Bob Jones

Överblick av byn omgärdad av en stenmur. Man kan se en liten militärbas till höger.

St_Kilda_villagepmThe Village. The Head Wall surrounds the site, with Tobar Childa top left, the 19th century Street at centre apm
Foto Stephan Hodges

Befolkningen livnärde sig av får, några nötkreatur och man kunde odla lite korn och potatis. Sjöfåglar och ägg utgjorde den huvudsakliga födan. Bland sjöfågel fångades framför allt havssulor, lunnefåglar, labbar och stormfåglar. Av fåglarna använde man fjädrarna och utvann olja till lampor. Fisket var inte särskilt omfattande. Havet var gropigt och vågorna alltför höga och vädret kunde växla snabbt.

På sådana här branta klippor klättrade man för att fånga fåglar och ägg. Männens tår lär ha blivit abnormt utvecklade av klättrandet, som man gjorde barfota.

Bradastacpmpm
Foto Richard Webb

I sådana här pinnar förankrade man rep så att männen kunde klättra ner för de stupbranta klipporna för att fånga sjöfågel och ägg.

RopingpegSt Kildans brukade klättra ner de rena klipporna för att hämta fulmar kycklingar och ägg. Denna stift, nära de branta klipporna i Conachair, kan ha använts för att föran
Foto Bob Jones

Trots att ön tillhörde Storbritannien levde öborna här efter helt egna regler. Det lilla samhället var klasslöst. Man hade inte rösträtt, betalade inte skatt och gjorde inte värnplikt.

Varje morgon lär byns män ha samlats på huvudgatan för att bestämma vad man skulle göra. Det måste mest ha handlat om vad man praktiskt kunde ta sig för beroende på vädret och för att planera för hushållningen samt för uppdelningen av arbetet.

Flera källor beskriver att människorna här var mycket lyckliga. Man dansade och sjöng till vardags. Men efter att kyrkan från Skottland kommit till ön i slutet på 1800-talet ändrades kulturen. De spontana sjungandet tystnade och man tvingades till gudstjänsten såväl söndagar  som vardagar.

 

St-KildansThe Street in 1886pm

Bilden ovan är tagen 1886 och visar bygatan.
Nedan ser man hur husen  mer eller mindre förfallit, men en del har man restaurerat.

The_StreetThe Village Street showing restoration workpm
Foto  Des Colhoun

Detta är kyrkan. Annexet till höger är skolsalen, som byggdes 1884.

Stkildachurch
Foto Bob Jones

Interiör av kyrkan. Som mest bodde här 200 personer. När befolkningen evakuerades 1934 bodde det 36 st här så fanns nog plats för dem i den lilla kyrksalen.

Insidestkildachurch
Foto Bob Jones

Detta är en cleit där man samlade torkad och saltad fisk, ägg i torvaska, fjädrar, korn, potatis, hö, gödsel, torv och saltat lamm

Cleit_above_Village_Baypm
Foto  Bob Jones

Två gånger om året anlöpte en båt från Shetland. Man meddelade sig med omvärlden genom att lägga ett meddelande inne i en träpinne som fästes vid en fårskinnspung som ju var vattentät och sedan släpptes i havet. Otroligt nog hamnade en sådan post ibland på Hebriderna. Ibland i Norge sägs det!!!

St_Kilda_mailboatLaunching the St Kilda mailboat
Foto Richard Kearton

1 200 får med gener från vikingatiden lever helt förvildade här.

Soay_lambs_on_HirtaAttribution Eileen Hendersonpm
Foto Eileen Henderson

Omständigheterna för dessa människor försämrades.  Detta berodde på kryssningsfartygen som började besöka ön, första världskriget, utvandringen och sjukdomar turister förde med sig. Barnadödligheten hade sedan länge varit hög.

I augusti 1930 evakuerades de sista 36 invånarna under stor dramatik på egen begäran. (Det finns uppgifter om att de tvångsförflyttades.) De hamnade på olika platser i England. De talade bara gaeliska och kunde inte göra sig förstådda.

Blotonstkildapm
Foto Bob Jones

En militär ”missile-tracking” station finns kvar.

Den svenska arkeologen Karin Altenberg har skrivit en bok om Hirta som heter Island of Wings.

En bok som är långt mer uppmärksammad och prisbelönt utomlands än i Sverige. Det är en verklighetsbaserad historia om pastorn MacKenzie och hans gravida hustru Lizzie som år 1830 tar sig ut till den isolerade ön för att missionera.

Boken är skriven på engelska och finns inte på svenska. Finns att köpa i Sverige som pocket på engelska och är mycket lättläst.

Här i Svenska Dagbladet finns en trevlig och intressant artikel om Karin Altenberg.

I bloggen ingridsboktankar.blogspot.com/ finns en fin recension över boken.

19497727_max

Källor: Wikipedia text och foto
Karin Altenberg Island of wings

Ett broderi på tapeten i stormaktspolitiken

I dagarna kan man läsa om att ett broderi spelar roll Europapolitiken. Det handlar om det unika textila mästerverket Bayeuxtapeten, som aldrig har lämnat Frankrike tidigare. President Macron har lovat att låna ut den till England.

Det är mycket remarkabelt och som någon engelsk museichef säger: ”en gest av extraordinär generositet och bevis på de djupa band som knyter samman våra länder.”

Broderiet finns på museet i Bayeux som ligger i Normandie i norra Frankrike och visar hur det gick till när normanderna med sin härförare Vilhelm Erövraren korsade Engelska kanalen och erövrade England från kung Harald i slaget vid Hastings 1066.

Bayeux_Tapestry_scene51_Battle_of_Hastings_Norman_knights_and_archers

Tapeten är ett konstverk i sig, men även ett historiskt dokument som förutom att visa den medeltida människans liv och vardag även är intressant för arkitekter, arkeologer och astronomer (här bekräftas att Halleys komet rundade solen 1066).

Bayeux ligger ca 1 mil från kusten söder om Arromanches och var en av de första städerna som befriades av de allierade. Inte långt härifrån ligger ju också Dunkerque, som liksom museet i Bayeux är ett välbesökt turistmål i Frankrike.

Fortsätt läsa ”Ett broderi på tapeten i stormaktspolitiken”

Om kartor – En spionkarta från 1500-talet

Den här kartan är ganska känd och kallas för Ambrosius Thoms spionkarta och framställdes ca 1564. Den visar Mälardalen och farlederna in mot Mälaren och Gripsholm från Östersjön.

Det är en vackert handmålad karta. Man drar lätt på munnen och konstaterar att den som ritat den inte visste hur verkligheten såg ut. Men det var just det man inte skulle visa utan man skulle bara kunna orientera sig.

På den tiden hade man inga gamla kartor att gå efter och heller inga kartografiska metoder hur man skulle mäta eller lägga skala på en karta. Inte ens att norr borde ligga uppåt. Syftet med den här kartan var att visa möjliga vägar till Gripsholm. Alltså en riktig spionkarta. Nu kom den aldrig att användas som en sådan. Men den har blivit ett värdefullt dokument över hur man trodde det ungefär såg ut på den tiden.

1024px-Ambrosius_Thomas_spionkarta_1564 - Kopiapm1. Stockholm 2. Vaxholm 3. Hörningsholm 4 Södertälje 5. Nyköping 6. Söderköping 7. Gripsholm 8. Uppsala 9. Sigtuna 10. Almaresträsket

Vad föreställer kartan?
Nu är det inte historien bakom kartan som är intressant. Det märkvärdiga är hur den ser ut och vad den visar. Det ritades inte många kartor på den här tiden. Just för att de inte skulle hamna i fiendens händer.

Kartan som är relativt stor (120×92 cm) är ett försök att visa Mälardalen och farlederna in mot Mälaren och Gripsholm från Östersjön. Väderstrecken är förvirrande med norr placerat till höger.

Östersjön ligger till vänster Mälaren i mitten. Den övre delen av kartan saknas. Södertörn med sin södra spets pekar åt vänster längst ner. Slottet Tre kronor, Storkyrkan och Riddarholmen (då Gråmunkeholmen) visar var Stockholm är beläget.

Vidare ser man en väg mellan Stockholm och Södertälje. Hörningsholms slott på Mörkö med sunden Pålsundet (det övre sundet) och Skanssundet (längst ner) som i historisk tid var en militärstrategiskt viktig farled från södra Östersjön in mot Södertälje. Sunden har därför varit befästa och bevakade i flera hundra år. Sedan tiden för kartans tillkomst har landskapet höjts med cirka 2,5 meter! Pålsundet har alltså blivit mycket smalare och grundare.

Historien bakom kartan och varför den ritades?
Hertig Johan, sedermera kung Johan III, halvbror med kung Erik XIV, (bägge söner till Gustav Vasa) satt fängslad på Gripsholms slott i fyra år sedan han ”råkat i onåd” med sin halvbror.

En av anledningarna till att han sattes i fängelse var att Johan gifte sig med den polska kungens syster, Katarina Jagellonica (Polen var Erik XIV:s arvfiende) och för att han ville återinföra katolicismen i Sverige. (Han var starkt påverkad av den djupt religiösa Jagellonica.)  I fängelset på Gripsholm blev han relativt hyggligt behandlad, eftersom han fick ha Katarina hos sig och fick läsa böcker. De fick tre barn under den här tiden (bl a Sigismund som blev kung av Sverige och Polen).

Man ville försöka få ut honom från fängelset och förberedde sig för en fritagning. Orsaken till kartans uppkomst är alltså en förberedelse till en fritagning av hertig Johan.

P.S. Johan blev sedan kung av Sverige och regerade i 24 år. Erik XIV blev ju sinnessjuk, avsatt och satt i fängelse sin sista tid. Han lär ha blivit förgiftad på order av sin bror Johan.

Vem ritade kartan?
Upphovsman till kartan är en Hans von Wittmansdorf (1540-1596), en preussisk adelsman, och inte Ambrosius Thoms som man länge antagit. Kartan finns numera på Geheimes Staatsarchiv, Preussischer Kulturbesitz, Berlin.

Källa: Ulla Ehrensvärd Nordiska kartans historia, 2006
Kartan från Wikipedia

Om kartor: Paris på 1500-talet

En stadskarta som aldrig upphör att fascinera mig och som jag kan studera länge är en karta över Paris från mitten av 1500-talet. Kartan kallas Truschets (gravör) och Hoyaus (formgivare) Pariskarta.

På åtta kartblad (96 x 133 cm) i träsnitt har Paris 287 gator och 104 byggnader dokumenterats.

1024px-Plan_de_Paris_vers_1550_color

De små husen på detaljerna från kartan nedan får jag lust att förstora lite och ha som mall till ett broderi. Ett pussel med motiv från den här kartan skulle också vara fint att lägga.

Här ser man bl a Montmartre

Plan_de_Paris_vers_1550_Rue_Montmartre

Nedan bl a Saint-Germaine-des-Prés

Abbay_and_Foire_Saint-Germain_-_detail_1550_Truschet_and_Hoyau_map_of_Paris

Louvren

1550_Paris_St-Germain-Auxerrois

Ile de la Cité. Här ser man tydligt alla hus som var byggda på broarna på ömse sidor om Seine.

829px-Île_de_la_Cité,_Île_aux_Juifs_&_Îlot_de_la_Gourdaine,_Plan_de_Paris_vers_1550

Några bilder från Paris på 1500-talet

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

Sidenscarves för stridspiloter

I studerandet av historiska kartor och kartografi som är ett av mina stora intressen har jag stött på några märkliga kartor från andra världskriget som jag vill berätta om. I piloternas utrustning (framför allt de engelska tror jag) ingick en sidenscarf! Vet ni vad man hade den till? Jo på den fanns tryckt en karta över det område i fientligt territorium man flög över. Om man tvingades nödlanda eller hoppa ut i fallskärm skulle kartan på scarvsen användas för att hitta en flyktväg.

Anledningen till att kartorna trycktes på tyg var att de lätt kunde gömmas och att de inte förde något väsen när man vek upp dem. Förutom att bära dem kring halsen som vilken scarves som helst kunde man vika ihop och gömma dem i små utrymmen t ex ett cigarettpaket. De var lätta, hållbara och med vattenfasta färger. I Storbritannien lär man ha tryckt över 3,5 miljoner sådana scarves.

Kopior av dessa Escape scarfs framställs nu av en firma i Paris och säljs som en modeaccessoir. De finns med åtta olika kartmotiv: Leningrad, Rostov, Marseille, Rostov, Teheran, Ankara, Cherydin och Arakan. De är tryckta på rayon och handfållade. I asken de är förpackade i medföljer en bakgrundshistoria. Pris ca 1000-lappen.

banner-WW2-vole-2-1-930x394

Escape-Map-1

escger

Renässansmänniskans klädgarderob – i papper

Renässansmode i papper. Familjen Medici utanför ramen

 

 

Livrustkammaren är Sveriges äldsta museum och i sig värt ett besök. Kammaren är inhyst i källarvalven under Stockholms Slott med ingång från Slottsbacken.Här finns samlat kungliga dräkter och föremål som hört kungahusen till. De vackra tegelvalven ger en stämningsfull inramning till den permanenta och pågående utställningen. Kan inte finnas en plats som passar denna utställning bättre. Är man intresserad av konst, klädmode, håruppsättningar, spetsar, renässansen, familjen Medici, historiska dräkter, papperskonst mm missa inte denna pärla.


Utställningen pågår till den 19 mars 2017.

Den består av 28 handmålade pappersdräkter i naturlig storlek av kvinnor, män och barn i det florentinska hovet under renässansen. Familjen Medici med sina enorma rikedomar styrde i Florens och bar utsökt vackra och kostsamma kläder.

Det finns inga autentiskt bevarade dräkter från denna guldålder på 1400- och 1500- talen.

Det är alltså från målningar och porträtt konstnären Isabelle de Borchgrave hämtat motiven till dockor, dräkter och accessoarer.

Bilden ovan är ett par damskor – på styltor. Det var mode att kvinnorna skulle vara lika långa som männen, vilket framkallade dessa svårgådda? skor.

 

Konstnären
Konstnären bakom verken heter Isabelle de Borchgrave – en stor konstnär verksam i Bryssel (f 1946). Hon arbetar bl a med avancerade pappersinstallationer. I hennes cv ser man att hon även varit verksam som designer och gjort klänningsdetaljer för modehuset Dior.

Det finns en studio där man kan se och känna på de material i papper som Isabelle de Borchgrave har använt till sina kreationer.

Familjen Medici
Medicis skapade sina förmögenheter genom bankverksamhet och handel. De var verksamma från 1424 fram till 1737. Fyra påvar tillhörde släkten liksom två franska drottningar Katarina av Medici och Maria av Medici.

Världens minsta bok

Minibok – en av världens minsta

20160110_132703_Richtone(HDR)pm

20160110_132533pm
Som yrkesverksam har jag sysslat en del med boktryck och typografi. Denna lilla ”souvenir” från Gutenbergmuseet i staden Mainz i Tyskland kunde jag därför inte motstå vid ett besök där för länge sedan.

Museet som är väl värt ett besök om man har vägarna förbi och intresse för gammalt boktryck och tryckpressar och allt fint som fanns före den digitala revolutionen!

En pytteliten bok. Den mäter 3,5 x 3,5 mm och innehåller Fader vår på sju språk (inkl svenska) i boktryck. Inbunden i skinn och med guldprägling. Den trycktes i Stuttgart 1963. Tyskt gediget hantverk!