Milstolpar – fornlämningar som underlag för reseersättning

På Lovön intill Ekerö flyttades en milsten i november på grund av byggandet av den stora trafikleden Förbifarten. Milstenen stod illa till och skulle kunna skadas om den inte flyttades.

Den flyttades exakt 10 meter vertikalt från den förra platsen så att avståndet inte skulle förändras. Stenen och fundamentet den stod på dokumenterades noga.

20191113_084607a

Milstolpar räknas som fornlämningar och är skyddade av kulturmiljölagen. De användes som längdmätningssystem från mitten av 1600-talet till slutet av 1800-talet.

20191113_132506a

De sattes upp vid varje hel mil, halvmil och kvartsmil. Man utgick från Stockholms slott. Ofta finns landshövdingens initialer och årtalet när stenen restes inskrivet på den.

Syftet var huvudsakligen att statliga tjänstemän skulle kunna beräkna sina reseersättningar!

20191114_091635a

Källa: Trafikverket.se


Brevduvor och historisk dramaserie på TV

Min nyfikenhet på brevduvor väcktes när jag tittade på det storslagna kostymdramat Makten och kärleken på TV. Det är en serie i tre delar som utspelar sig i det medeltida Europa och handlar om Maria av Burgund – en av dåtidens rikaste kvinnor.

Den finns på Svtplay fram till den 15 juli 2019. Alla historieälskare får sitt lystmäte tillgodosett i detta drama.

I DN 10 juni 2019 skriver historikern och författaren Gunnar Wettergren om den.

dove-3343768_640

Till duvorna
I filmen använder man sig av brevduvor för att kommunicera och sända meddelanden.

Det är naturligtvis inte första gången jag ser brevduvor i aktion, men jag beslöt att forska lite i upphovet och bakgrunden.

Varför just duvor?
Man tror att duvan är ett av de första djur som människan tämjde till tamdjur. Duvans goda orienteringsförmåga och vana att återvända till sitt rede även när den transporterats långt bort gjorde att den kunde användas till att skicka meddelanden.

Tama brevduvor har använts i antiken både i Egypten, i romerska riket och i Kina.

Duvslag
Duvslag är en byggnad där man har tamduvor som husdjur. I klostergårdar mm hade man under medeltiden ofta duvslag som ett nöje. Man använde dem till avel för att få ännu duktigare duvor. Den värdefulla gödseln de producerade tog man också till vara på.

Historik
Från medeltiden och fram till 1800-talet användes duvpost av handeln, sjöfarten och framför allt krigsmakten. Duvpost nämns också ett flertal gånger i den antika grekiska och romerska litteraturen.

Hjältar under världskrigen
Av rädsla för avlyssning använde britterna ofta brevduvor under andra världskriget i stället för telegraf. Man skickade meddelanden till motståndsrörelsen i det ockuperade Europa med duvor.

Under första världskriget använde amerikanerna 600 brevduvor bara i Frankrike.

640px-Bus_pigeon_loft
Brittiska brevduvor som fraktas med buss under första världskriget.

Soldaterna knöt meddelandet om duvans ben och den flög till en bur bakom frontlinjerna. När den kom fram plingade en klocka i duvslaget och soldaterna vidarebefordrade informationen.

En del duvor spelade så viktig roll i krig att de fick utmärkelser och medaljer för sina heroiska insatser! Som till exempel

Duvan Cher Ami som trots hagel i kroppen tog sig fram till sitt mål.

Duvan Paddy var ”första duva att nå tillbaka till England efter Dagen D i juni 1944. Med sig bar den hjältemodiga budbäraren hemligstämplad och kodad information om de allierades frammarsch i Normandie. Hela tiden under hot från de tyska falkar, vars jobb det var att stoppa brevduvornas framfart. ”

Duvan GI Joe en amerikansk duva som räddade mer än 1000 liv när man fick ett budskap om att en by som skulle bli bombad.

I Dagens Industri i mars 2019 kunde man läsa om att Belgiens snabbaste brevduva sålts på auktion för 13 miljoner Skr. Han ropades in av en kinesisk köpare!

I Vetenskapens värld på TV fick man lära sig att

”Det är känt sedan länge att brevduvor, precis som andra fåglar, använder solen, stjärnorna och jordens magnetfält som kompass och på senare tid har geologer föreslagit att de använder sig av ljudvågor från jordens inre som karta.

Nu har forskare vid Uppsala universitet och Oxford universitetet i England dessutom upptäckt att när duvorna närmar sig sin destination, så kommer de ihåg den exakta vägen genom tydliga linjer i landskapet t ex häckar, större träd.

Duvorna kan alltså komma ihåg flygrutter trots sina relativt små hjärnor. Och att förstå hur fåglar navigerar med så enkla medel kan vara värdefullt när vi människor vill utveckla robotar med begränsad processorkapacitet.”

Brevduvorna har ingen större plats i dramaserien Makten och kärleken, men dock var deras insats även där väsentlig.

Post Bird, Mail pigeon


Historiska kartor över Mälaren


Gamla kartor fascinerar mig mycket dels för att de oftast är så vackra och dekorativa, dels för att de får mig att undra över hur de kommit till. Under ett par år var jag på 70-talet anställd på Kungl bibliotekets Kart- & planschavdelning (som det hette då) där mitt intresse uppstod. När jag är ute och reser och besöker nya platser ställer jag ofta kosan till antikvariat för att försöka hitta något kartfynd.

När man i våra dagar med endast ett par klick kan zooma in huset man bor i på Google Maps i satellitperspektiv kan det kanske vara intressant att sända pionjärerna inom kartografin i Sverige en tanke. Idag är det väl för övrigt nästan bara orienterare som använder ”riktiga” kartor.

De kartor som ritades på 1500- och 1600-talen gjordes i så liten skala att man inte fick plats med så mycket mer än landskapsnamnet. Mälaren blev dokumenterad ‘på karta’ betydligt senare än i andra historiska källor. Anledningen till att det fanns så få kartor utförda berodde bl a  på att det var risk att de skulle kunna hamna i orätta händer under krigstid.

Klicka på kartorna för att förstora dem

Detalj från 1690 års kopia av Gripenhielms Mälarkarta

Den äldsta kartan hittade man först år 1963 – Andreas Bureus karta över Mälaren (ca 1613/14) – på ett antikvariat i Holland eller Schweiz (olika uppgifter finns). Denna karta visar Mälaren någorlunda riktigt. Skalan är 1:1,3 milj. Det fanns inte plats för särskilt många namn, varför man gjorde nummerhänvisningar till platser på kartan. Det är framför allt hydrografin, dvs sjöarna som blivit hyggligt återgivna, medan landområdena stämmer sämre med verkligheten.

Kartan (ett kopparstick) är endast 31 cm hög. Den graverade tryckplåten över kartan var endast 10 x 19 cm. Den finns sedan 1976 på Kungliga biblioteket i Stockholm.

Bureus kart över Mälaren 1613

Cirka 75 år efter att Bureus hade framställt sin pyttekarta tillkom en betydligt mer noggrann och detaljerad karta över Mälaren – så var den också 3,5 x drygt 2 meter stor och hade jätteproportioner.

Mannen bakom verket var Carl Gripenhielm (1655-1694). Kungen (Karl XI) ville få fram nya kartor över landet för att bättre kunna genomdriva reduktionen (ta tillbaka mark och kapital till staten som hade varit i adelns ägo) och utnämnde Gripenhielm till chef för det svenska lantmäteriet.

År 1687 beordrade kungen Gripenhielm att göra en geografisk karta över Mälaren. Det var inte ett alldeles lätt uppdrag. Med alla öar, vikar, holmar och ”vrår” som skulle mätas upp. Till viss hjälp fanns Bureus lilla karta, en del andra summariska kartor över farlederna i Mälaren och en karta över västra Mälaren (ritad av Hans Ranies, 1675).

Sedan medeltiden hade fogdarna (skattmasarna) samlat information om ägarförhållanden av jordområden, skogsmark och vatten med hjälp av revkarlar (rev var en måttenhet på ca 30 m), som stakade ut gränserna. Dessa mätte med en stång ut mark och fiskevatten som skulle beskattas. Resultaten av dessa mätningar var till stor hjälp vid karteringen.

Gripenhielm förlitade sig mycket på gamla uppgifter och jäktade med verket och rafsade ihop en inte särskilt tillförlitlig karta över Mälaren som kungen inte alls blev nöjd med.

Nästa gång förberedde sig Gripenhielm bättre. Det var bråttom eftersom kungen var missnöjd med första kartan. Gripen skrev och bad lantmätarna på plats att de skulle stå beredda och möta honom med kartor och annan dokumentation som kunde vara till hjälp vid karteringen. Landshövdingarna skulle förvarna allmänheten om att vara tillmötesgående med båtar och annat.

Gripen själv och ytterligare fem lantmätare skulle genomföra expeditionen på sex veckor. Han fick låna en av kungens jakter och utlovades att lantmätarna skulle få betalt. Höst och ruskväder försvårade arbetet, men med en veckas övertid lyckades man klara det. Ganska imponerande att kartlägga Mälaren på 6 veckor! De var ju inte direkt några vattenskotrar man rattade runt med!

Gripens inventering visade att det

”finns 1291 öar, holmar och skär, vilka är bebyggda med 20 slott eller palatser, 56 säterier och över 854 Bonnahemman, Krogar och Torp. På fastlandet längs Mälarens stränder finns ytterligare 27 slott uppförda i sten och 118 säterier byggda i trä.”

Kartan blev så småningom klar efter en del kompletteringar på isen under vintern. På hösten 1689 kunde kartan presenteras för kungen efter ett omfattande arbete med ritningar och färgläggning. Den här gången blev kungen nöjd med jobbet.

Gripenhielms Mälarkarta 1689 med de 96 illustrationerna i ramen
Kopia av ovanstående

Det allra finaste med denna oerhört vackra karta är de 96 illustrationerna över städer, slott, herrgårdar och farleder runt Mälaren som troligen Gripen själv är upphov till och som han i alla fall lät göra på eget initiativ.

Där finns t ex Riddarfjärden Stockholm, Hässelby slott, Karlbergs slott, Drottningholm och Huvudsta gård avbildade på ett naturalistiskt maner – föregångare till våra tider street-views. Nu lyckades han verkligen imponera på kungen.

Mälarkartan_Stockholm

 

 

Gripenhielms vackra Mälarkarta som var klar 1689 kom inte till särskilt mycket användning. Han ville trycka och publicera Mälarkartan och andra provinskartor. Kungen var dock rädd att de skulle komma att hamna i fiendens händer i krigstid och förbjöd spridning av den. Inte heller fick han betalt för hela expeditionen, trots som han skrev till statsmakterna och beklagade ”sin ömkliga ekonomiska belägenhet”.

Kartan föll i glömska och fram till 1884 känner man inte till dess öden. Då överlämnades den till Kungliga biblioteket där den fortfarande finns.

Källor: Gunnar Berefelt, Bilder från en Mälarfärd, 1966; Wikipedia

Inlägget har delvis varit publicerat i en av mina tidigare bloggar.