Mareld, lysmaskar och eldflugor fascinerande ljusglimtar i mörker

Denna mörka grådisiga december i pandemiåret 2020 tar man gärna till vara på alla möjliga ljuskällor.

Mareld
Under den senaste tiden har man kunnat se mycket mareld på västkusten. Marelden har alltså inget med nattmaran att göra, som man lätt kan associera till i dessa dystra tider, utan ordet har sitt ursprung i mar(e) dvs hav.

Så här kan mareld se ut vid en vågbrytning.

@page { margin: 2cm } p { margin-bottom: 0.21cm; so-language: zxx } a:link { so-language: zxx }
By Jed from San Diego, California Republic – Bioluminescence 2, CC BY-SA 2.0,
https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=7326007

Enkelt förklarat är mareld en samling självlysande plankton (encelliga dinoflagellater). I mörker ser de ut som blå blixtar i vattnet. På dagen är det som ett stråk av olika röda nyanser. Anledningen till att det kunnat ses så sent på året tror man beror på att havet är varmare än normalt. Vanligare är de under sensommaren.

Dinoflagellater lyser upp för ett ögonblick när vattnet rörs om av människor, djur, båtar eller på annat sätt. Har inte sett detta fenomen själv, men det lära vara något alldeles oerhört fascinerande att beskåda det.

Dinoflagellater kan för övrigt vara giftiga och orsaka algblomning.

Så här ser själva dinoflagellaten ut

By Maria Antónia Sampayo, Instituto de Oceanografia, Faculdade Ciências da Universidade de Lisboa – http://planktonnet.awi.de (provided under a Creative Commons Attribution 3.0 License), CC BY 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=4611082

Så här kan mareld se ut i dagsljus

”Algblomning” med dinoflagellater, s.k. Red tide.
Av NOAA – http://www8.nos.noaa.gov/coris_glossary/index.aspx?letter=r, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=17283193

(I en av kommentarerna till inlägget länkas till vackra bloggen Langbergsbilder som har nytagna foton på mareldar på västkusten.)

Sådana här ljusfenomen som sänds ut av levande varelser kallas bioluminiscens. Andra lysande arter är lysmasken och eldflugan – om än inte lika aktuella i just december!

Lysmaskar
Lysmasken är ingen mask utan en skalbagge. I Sverige finns det två arter: stor lysmask som är vanlig i södra Sverige (blir ca 12 mm lång) och liten lysmask som är sällsynt (blir ca 6-8 mm lång).

By Wofl~commonswiki – Own work, CC BY-SA 2.0 de, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=192124

Christina Elgert, Finland, forskar i ljusföroreningar och lysmaskar.

Så här beskriver hon bl a lysmasken:
Den karismatiska lysmasken har det kämpigt värre i sitt sexliv.
Som vuxen lever den bara några veckor, eftersom den inte äter alls. Så den har bråttom att hitta en partner. Lysmaskarna trivs bäst i halvöppna landskap, där gräs eller vägrenar övergår i ängar. Larverna livnär sig främst på sniglar, lundsnäckan är en favorit.

De har inga naturliga fiender, eftersom de smakar illa. Man har provat med grodor, och de grodor som en gång ätit en lysmask ville ogärna göra det igen.
Det är när lysmaskens hona lyser i mörkret hon lockar till sig den flygande hannen – men om hon lyser i ett redan upplyst område hittar han kanske inte henne, eller så undviker han det område där hon finns eftersom det i hans tycke inte är tillräckligt mörkt.

Eldflugor
Eldflugor är ingen fluga utan en skalbagge som har lysförmåga och som flyger omkring på nätterna. De finns inte i Sverige utan är vanligast i tropikerna. 

Eldflugorna använder sig av ljussignaler för att kommunicera med varandra. Hos vissa arter blinkar hannarna samtidigt i takt under längre perioder. Forskare har kommit fram till att honor av samma art ytterst sällan svarade på hannarnas blinkningar om de blinkade i otakt, däremot svarade de nästan alltid om hannarna blinkade synkat, det vill säga i takt.

By Gilberto Santa Rosa from Rio de Janeiro, Brasil – firefly ….DSC02737a_87, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=7340692


Humledrottningarnas jobbigaste tid är nu

Relaterade länkar:
Så här fixar man ett humlebo
Läs mer här om hur man kan hjälpa en humla som verkar behöva hjälp

Många tycker nog som jag att humlorna är ovanligt stora i år.

Läser i SvD 24 april 2020 om humleforskaren, Maj Rundlöf, som säger att de är inte större än vanligt. Förklaringen är att det är humledrottningar som alltid är jättestora som vi ser i naturen. Det är en avgörande period för dessa nu. De föddes förra sommaren, har övervintrat och lägger nu ägg och samtidigt samla in mat i form av pollen och nektar åt både sig själva och de kommande larverna.

bumble-bee-101419_640
troligen drottning av mörk jordhumla, bombus terrestris

– Drottningen måste fördela sin tid mellan att ruva äggen, precis som höns, och att samla mat. Om hon klarar det kläcks äggen snart och bildar larver som förpuppar sig innan de blir arbetshonor som är betydligt mindre, fortsätter Maj Rundlöf.

Men även om de humlor som syns i naturen nu ser stora och friska ut, är humlorna hotade i Sverige. Mångfalden bland humlor har minskat kraftigt i Sverige de senaste 50–100 åren.

Orsaken till minskningen har forskningen inget rakt svar på. Den hypotes som Maj Rundlöf anser har störst stöd i forskningen är att människan helt enkelt bygger och odlar bort humlornas naturliga miljöer.

10a
Fina planscher om olika humlor finns att ladda ner på denna sida. http://www.artdata.slu.se/Humlor/Index_humlor.htm

Humlor är viktiga pollinatörer för många vilda växter.


Fokus på talgoxar i orostider

Talgoxarna utanför mitt fönster är lika pigga, glada och underhållande som vanligt – ovetande om den kris vi människor nu genomlever. Trevliga och intressanta bloggteman är svåra att hitta på. Man vill så gärna skriva något fint för att få sig själv och kanske andra att skingra tankarna, oron och ångesten.

talg6
CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=1702303

Det har blivit så tyst och folktomt runtomkring. Endast cyberetern är full med våglängder av coronabrus. Man måste försöka plocka bort negativa känslor och fokusera på annat. Man måste ha struktur på vardagen läser jag i en artikel.

Hur mycket tacksamhet känner man inte för människor som jobbar i vården och med virusets offer. De som utsätter sig för faran att själva bli smittade. De som sliter till utmattningens gräns för att vårda och förhoppningsvis rädda liv. Vi har skyldighet att efterleva alla regler och rekommendationer för deras och våra medmänniskors skull.

Alla gör tyvärr inte det. Blir mycket upprörd när jag förstår att somliga i riskgrupperna ignorerar föreskrifterna och ändå blandar sig med andra i matvaruaffärer, apotek och på andra ställen.

Glömmer för en stund bort pandemin och ägnar intresset åt talgoxarna utanför fönstret. Fördjupar mig i en mycket intressant artikel av poeten och kritikern Erik Bergqvist om talgoxar med rubriken En mes med väl godkänt i intelligenstest (SvD 28 mars 2020). Han skriver om Anders Brodins, biolog vid Lunds universitet, bok, Smartast bland mesar (Natur & Kultur).

Klickbara bilder