Föröka med sticklingar är både roligt och billigt

För oss som har en liten jordplätt eller en trädgård är längtan stor särskilt denna milda och snöfattiga vinter att få börja påta i jorden. Men ännu kan Kung Bore slå till.

Under tiden kan vi (och naturligtvis även de utan utomhusodlingar) ägna oss åt inomhusväxtligheten. När ljuset kommer nu börjar det bli dags att plantera om krukväxter och ta fram sticklingar.

Förr brukade man säga att man skall stjäla sticklingar för att de skall bli bra. Konsten är nog snarare att man bör ta sticklingar på rätt sätt beroende på vilken blomma det gäller och inte minst att få dem att bilda rötter. Att se rötterna växa fram i vatten är alltid lika fascinerande.

Många växter får snabbt rötter när man sätter dem i vatten, men det är också många som inte får det. En del sticklingar som bildar rötter i vatten kan dock ha svårt att suga upp vatten i jord eftersom de nybildade rötterna saknar hår som krävs för att de skall kunna suga upp vatten i jord.

Därför är det säkrare att sätta en stickling som ska odlas i jord direkt i porös jord.

Man kan också sätta en stickling direkt i en lite rotningskub. Det är enkelt och smidigt. De lämpar sig särskilt för små sticklingar och för svårrotade växter.

Kuberna består av finfördelad jord som sammanfogats med ett växtbaserat lim. Konsistensen känns som skumgummi. De är porösa i strukturen vilket gör att syre lätt kan komma in till rotningsområdet.

Kuberna är fuktiga redan från början eftersom de är indränkta i en lösning med vitaminer, mineraler och trichoderma (svampmedel).

Här kan du läsa mer om dem.

Det vanligaste sättet är att ta en toppstickling. Man skär, knipsar eller klipper av toppen på en gren med ca 3-4 utvuxna blad. Skär under ett knoppanlag –  stället där bladen växer ut. Bryt bort de nedersta bladen så att bara 1-2 utvuxna blad finns kvar och stick ner skottet i jorden.

På många växter kan man se vilka som är de bästa förökningsmetoderna. Många gånger går det bra på olika sätt.

Toppsticklingar kan man ta av:
t ex pelargon, murgröna, hibiskus, paraplyaralia

Växter som bildar nya skott vid jordytan delar man:
t ex fredskalla, mönjelilja, monstera

De som bildar små plantor i änden av långa stjälkar förökar man med avläggare/revor:
t ex ampellilja

Växter där bladen lätt trillar av förökar man lättast med bladsticklingar:
t ex fetbladsväxter (suckulenter), svärmors tunga, begonia, saintpaulia, kärleksört, peperomia, kornettblad

Ledstickningar tar man av:
murgröna, gullranka med rankor ca 8 cm.


Sidensvansar på gång

Efter ett alldeles obeskrivligt regnväder som övergick i ett ofattbart snöblask började det blåsa starkt idag. Jag satt och kurade på min favoritplats och funderade över vädret och att vi till och med fått klass 1 varning för höga vattenflöden i Mälaren.

Bombycilla_garrulus_1_(Martin_Mecnarowski)
By Martin Mecnarowski (http://www.photomecan.eu/) – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=12694263

Plötsligt fick jag syn på mängder av fåglar som landade i det stora skatträdet. De var något större än småfåglar och omisskännligt sidensvansar. Fort fram med kameran och ut på terrassen för att lyssna till deras karaktäristiska läten.

Under en halvtimme kunde jag studera hur ca en tredjedel störtdök ner på ett rönnbärsträd och snabbt tog ett eller flera bär och återvände till det stora trädet. Efter en stund flög nästa gäng ner och försåg sig med bär. Så fortsatte de att växelvis förse sig med mat. Hoppas bären inte hunnit börja jäsa då sidensvansar kan bli berusade och bete sig märkligt.

En fantastisk upplevelse trots ovädret!

DSC_2956aDSC_2955a


 

Höstsol över Drottningholmsparken

Några bilder från en promenad i Drottningholmsparken med klar luft, solsken,  blått vatten, grönt gräs och brungula höstlöv på marken.
Klickbara bilder

 

009aaaa


 

Ekeröförströelser en septembersöndag

När många drog ut i svampskogarna på Ekerö valde andra att titta på konst, lära sig om äppelsorter eller spela boule i vackra Ekebyhovsparken.

Klicka på bilderna om du vill se dem i större format.

Ekebyhovs slott är en herrgårdsbyggnad i trä med anor från 1670-talet som ligger i  Ekebyhovsparken – inte långt ifrån Ekerö Centrum. En oas utanför storstan med vackra promenadvägar i gammalt kulturlandskap med en del unika växter.

Slottet är en ganska nedsliten men charmig träbyggnad med vackra gamla tapeter, genuina trägolv och kakelugnar. Ekerö kommun äger byggnaden som används till många olika aktiviteter. En välbesökt lunchservering är öppen på vardagar.

En helg i september hade Ekerös Konstring sin samlingsutställning här. Annars fanns möjlighet att besöka konstnärerna i sina hem och se mer, som det brukar göra på konstringar.

Interiörer från Ekebyhovs slott med konstutställningen och kaffebordet

 

 

I parken utanför slottet finns en av Sveriges äppelgenbanker med totalt ett 50-tal äppelsorter.

Under söndagen inföll Äppeldagen i Parken med en äppelutställning och trädbeskärning. Man kunde få sina egna medtagna äpplen artbestämda av pomologer.

Urval från Äppeldagen i Parken

 

 

Undrar du över vilket äpple som passar bäst till bak, mat, mos eller must titta här.

I en annan del av parken tog boulegänget en välförtjänt kaffepaus efter matchen invid den vackert belägna banan.

043a


Rosor i kruka utomhus – Louise Bugnet

En tålig, lättskött och bedårande kanadensare

Rosens upphovsman – Georges Bugnet – var journalist och författare och emigrerade från Frankrike till Kanada i början 1900-talet.

Bugnet var en självlärd botaniker och ägnade 25 år av sitt liv åt rosodling. Han ville få fram en tålig och stark ros som kunde överleva de hårda vintrarna i Kanadas inlandsklimat.  Han ville även kunna ge de fattiga bönderna en möjlighet till en extra inkomst genom att odla rosor.

Det finns en grupp rosor som kallas för Kanadarosor. Det finns två Bugnetrosor till: Marie och Thérèse med rosa blommor.

Bugnetrosorna är rugorosahybrider. Den är alltså släkt med vildrosorna. De blommar tidigt och remonterar långt in på hösten. Får nypon.

Knopparna på Louise Bugnet är röda och blir vita när de slår ut med mörkrosa skiftningar i kanterna för att sedan bli helt gräddvita. Blommorna är skålformade, medelstora och väldoftande.

Louise Bugnetrosen är härdig till zon 6 och alltså mycket tålig och frisk. Bladverket är påfallande grönt och frodigt. Den är skuggtålig och nästan tagglös. Det är den första rosen som börjar blomma på våren. Den blir 1 – 1,5 meter hög och 1,5 meter bred. Inte fullt så stor i kruka. Den kan beskäras till önskad höjd.

”Kanadensarna” är de enda av våra rosor som inte drabbats av lusangrepp eller snigelinvasion.

Ännu finns tid att plantera rosor…