Om dödsannonser handlade en artikel jag läste häromdagen. Den fick mig att fundera över varför jag sällan missar att ögna igenom dem. Jag kan inte riktigt sätta fingret på den verkliga orsaken.
Naturligtvis vill jag i första hand veta om någon jag känner avlidit. Kanske känner jag det som en skyldighet att läsa och känna medkänsla med de anhöriga även om det är en för mig okänd person som avlidit.
Dödsannonserna fortlever ganska oförändrade och de har till och med överlevt digitaliseringen i stort sett. Däremot har vigsel- och födelseannonser hittat digitala kanaler.
Dödsannonsernas utformning
De flesta dödsannonser har ett bestämt mönster.
Artikeln i SvD av Lena Lind Palicki handlade om att “få genrer har så tydliga ramar som dödsannonser. Men även om språket i annonserna förändras mycket långsamt så har användningen av symbolerna ändrats rejält”.
Symboler
I dödsannonser sätter man eventuell religion eller trossamfund den bortgångne varit ansluten till med ett latinskt kors, ortodoxt kors, davidsstjärna eller halvmåne mm.
Idag kan man även se de mest skilda symboler till exempel en solnedgång. De personliga symbolerna som identifierar den bortgångnes intressen eller engagemang har inga gränser.
Det var först på 1970-talet man började använda icke-kristna symboler i stället för ett kors.
Efterlevande
Därpå följer förnamn på närmast sörjande med versaler och övriga med gemena. Intressant är att i Finland skriver man alla sörjande med samma grad och typsnitt, vilket gör att det inte går att avgöra några släktförhållanden.
Dikt eller vandringsord
Därefter kan följa en dikt eller ett s k vandringsord t ex i ljust minne bevarad osv.
Dikterna kan vara av en känd poet eller skriven av en anhörig. De är ofta vackra och väldigt rörande samt väcker till eftertanke.
Informationen om eventuell begravning, minnesstund, samling, klädsel, förslag på välgörenhetsorganisation att skänka pengar till i stället för blommor osv. står i en mycket ålderdomlig och konventionell stil. Här har heller inte mycket förändrats.
Skillnader med Finlands dödsannonser
Språkforskarna Catrin Norrby och Lena Rogström har gjort en intressant och jämförande studie mellan svenska och finska dödsannonser När Östersjön skiljer oss åt – om likheter och skillnader i dödsannonsens uttryck i Dagens Nyheter och Hufvudstadsbladet.
—
Vad är det nu som gör att jag dras till att läsa dessa annonser? Jag kan inte riktigt sätta fingret på det skrev jag i inledningen. När jag läste dagens dödsannonser i tidningen kom jag på vad den verkliga anledningen. Jag är nyfiken på hur gamla folk blir. När jag ser annonser på avlidna som har samma födelseår som jag börjar man fundera lite.
Här kan man hitta dödsannonser
Pingback: Om dödsannonser - Bloggfeed
Ursäkta att jag skrattar nu;-) Har en kompis som är 60 år. Hon prenumererar på SvD och har läst dödsannonser i decennier. Häromdagen ringde hon och undrade om jag läst att XXX hade dött i mars? Nej, det hade jag inte.
Börjar man läsa dödsannonser har man blivit gammal, på riktigt alltså. Man kan konstatera att XXX som är lika gammal som en själv har gått bort. Så kul att man nu kan bli äldre än h*n. Eller h*n som bara var 40! Det måste ha varit cancer.
Nej usch!!!
PS. Vi är som tur är alla olika. Visste inte ens att det fanns en sajt med dödsannonser. Tycker det är väldigt makabert om jag ska vara ärlig. DS:
Jag kan mycket väl vandra runt på en kyrkogård och läsa på gravstenarna. Inte minst numera försvunna yrkestitlar är intressanta. Dödsannonser läser jag däremot inte. Så konstigt tycker jag inte vare sig det ena eller det andra är. Döden är en del av livet – även om man inte vill tänka alltför ingående på den ☺️.
Det är alltid intressant och mycket rogivande att vandra runt på kyrkogårdar. Det där med gamla yrkestitlar kan vara ganska fascinerande att studera.
Döden är något vi inte gärna vill tala om.
Visst har det med åldern att göra, detta att man läser dödsannonser. Sedan förutsätter det ju också att man har tillgång till en dagstidning, det har ju inte alla. Att äldre människor går bort är ju naturens gång, värre är när man ser att barn och unga gått bort. Intressant det där med dödsannonserna – just att de inte ändrat form särskilt mycket genom åren. I bland tycker jag att man byter ut korset mot rätt horribla saker. Du skriver mycket respektfullt, men själv tycker jag nog att verserna/dikterna som finns med ibland är rätt trista. I DN recenserades nyligen en bok av Isak Sundström, som gått igenom nekrologerna i dagstidningar och hade många funderingar kring dessa.
Givetvis förutsätter det att man har en dagstidning för att kunna läsa dödsannonserna. Helt klart. Att läsa dem digitalt skulle jag ha svårt för.
Ja symbolerna kan nästan vara vad som helst numera.
Kände inte till Isak Sundströms bok, men den låter intressant.
Annonser över för tidigt bortgångna är sorgligt. Det är också av respekt och vördnad för de efterlevande jag tycker man skall läsa dödsannonsen.
Dödsannonser brukar jag läsa för att se om någon bekant gått bort.
Kramar från oss
När man bor på en mindre ort kan jag tänka mig att man oftare läser dödsannonser där man känner många.
Kramar till er!
Jag läser dödsannonser, i första hand för att se om någon bekant finns bland de bortgångna, men sedan för att hitta en ovanlig och fin vers som jag själv skulle vilja ha som sällskap och hälsning från de kvarvarande. Hittar ganska sällan något men kollar ändå. .Åldern på de döda ger tankar och jag förvånas över att så många “unga” människor dör och med unga menar jag att de varit småbarn när jag höll på att bli vuxen.och kanske bara är tio år yngre än jag själv.
Tack för din tankfulla kommentar!
Visst läser jag dödsannonser. Det har jag gjort länge, inte vet jag om det har med ålder att göra, då var jag i så fall gammal i förtid. Det väcker tankar om alltings förgänglighet och ger ödmjukhet inför livet. Kanske ökar empatin också, skulle jag kunna tro. Det finns en berättelse i varje annons, ibland tydlig ibland bara anad. Jag har reagerat på detta att korset nästan har försvunnit, för mig är det en symbol som starkt hör ihop med livets slut. Fint att du tog upp detta.
Tack så mycket för din fina kommentar. Du fångar allt så bra med den. Ärligt och inlevelsefullt. Stort tack!
Jag läser alltid dödsannonserna och för det mesta för att se om någon jag känner har dött. Har sett en del annonser på gamla klasskompisar och det känns sorgligt när någon så pass ung dör. En av dem var bara 50 år när han dog! Men värst är när det är små barn och till och med spädbarn som inte ens hunnit komma hem! Då får man tårar i ögonen och en stor klump i halsen. Man lider med de stackars föräldrarna.
Tack för din kommentar. Ja dödsannonser kan berätta mycket och man blir oftast berörd av dem.
Hoppas helgen varit bra! Här är igenmulet efter att det har regnat hela natten.