Tatueringar – en konstform med gamla anor

Tatueringar på kroppen är något jag personligen har lite svårt för. Jag kan inte förstå att man vill etsa fast en bild på sin kropp att bära livet ut. Men jag måste böja mig för fakta och inse att tatuering har blivit ett slags skönhetsideal som inte går att bortse ifrån. Men ibland kan det bli för mycket av det goda.

För några decennier sedan väckte tatueringar stor uppmärksamhet. Man associerade dem med kriminalitet och prostitution. Bland sjömän var det dock ganska vanligt med tatueringar.

På 1990-talet slog tatueringen igenom på bred front och ”vanligt” folk och även kända personer började ha tatueringar.

Konstformen hade kommit för att stanna.

Historik och bakgrund


Tatueringar har existerat sedan urminnes tider i de flesta civilisationer och på alla kontinenter. Arkeologer har hittat verktyg och färgpigment som belägger att man hade tatueringar för mer än 40 000 år sen.

Den över 5 000 är gamla mumifierade ismannen Ötzi hade tatueringar. De var placerade på leder vilket gör att man tror att det var av medicinska skäl. Egyptiska mumier från 200-talet f.Kr. hade också tatueringar. Slavar och fångar lät man märka med tatueringar.

Den mest spridda formen av tatuering kommer från Polynesien. Det var genom James Cooks expeditioner på 1700-talet som de spreds över världen.

Ordet tatuering kommer från polynesiska. Denna teknik kallades tatau, som senare blev tatuering eller Tattoo. I denna teknik tog man djurben och spetsade dessa till vassa nålar som man doppade i bläck och sedan hamrade in i huden.


Varför tatuerar man sig?

Tv-serier och internet är någonting som på senare år har bidragit till att tatueringskonsten har blivit så populär.

Vad jag förstår vill man med en tatuering väcka uppmärksamhet och visa sin personlighet och kanske identitet som individ. Kanske är det också ett sätt att visa styrka och mod över att ha uthärdat smärtan av tatueringsnålen?

Det kan även handla om att exponera sin kärlek eller vänskap, visa upp ett mål man har eller vill uppnå, göra en en berättelse, tala om att man tillhör en viss grupp av något slag, framhålla en sexuell attraktion, mm.

I äldre tider lät män tatuera sig för att visa sin ställning i gruppen/samhället, antal dödade fienden, storleken på sin familj och bostad.

Såväl kvinnor som män tatuerar sig numera. Många kända personer har tatueringar de gärna visar upp t ex David Beckham, Johnny Depp, Zlatan Ibrahimović, Angelina Jolie och Julia Roberts, vilka har bidragit till såväl avdramatisering som popularisering.


Svenskar och tatueringar

Svenskar och amerikaner lär vara de som procentuellt sett är mest tatuerade i västvärlden. 1,5 miljoner svenskar tror man har tatuerat sig de senaste åren.

Intresset för tatueringar har stadigt ökat under de senaste årtiondena. Fler och fler tatueringsstudios med många olika stilar och teman finns.

Många svenskar skaffade tidigare sina tatueringar i Köpenhamn (Nyhavn). Arlanda har numera världens första tatueringsstudio på en flygplats.


Andra grupper av tatueringar och mönster idag

Idag finns många olika stilar som t.ex. tribal/ornament, som är en blandning av ganska grafiska, främst traditionella mönster från olika delar av världen.

Japansk tatuering är en helt egen skola av mönsterkombinationer.

By Tatoo: Anton Ivkin, Photograph:Alexander Kuzovlev – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=45576086

Även fotografier, text och graffiti använder man som inspirationskälla när man skapar nya mönstren. Kombinationsmöjligheter och färger verkar vara oändligt. Trots detta kan man ibland förvånad över hur traditionella mönstren och bildkombinationerna ibland är.

De gamla sjömansmotiven: hjärtan, ankare, rosor, kvinnofigurer och fartyg återkommer förvånansvärt ofta.


Inte helt ofarligt

Det innebär en hälsorisk att tatuera sig eftersom det enligt Socialstyrelsen innebär att kroppens skydd (hud och slemhinnor) penetreras. Detta kan leda till att bakterier kommer ner i djupare hudlager och orsaka infektioner.

By Frankie Fouganthin – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=124050439

Less is more


37 thoughts on “Tatueringar – en konstform med gamla anor

  1. Anonym

    Jag gillar inte heller tatueringar, men jag skrattade faktiskt åt en yngre man jag såg en gång vid vår busshållplats som hade receptet på mammas sockerkaka intatuerat på benet!.

  2. Intressant läsning om historik och annat kring tatueringar. Jag tycker som du. En miniliten tatuering går an, men jag kan inte förstå varför man vill gå omkring med massor med ”klotter” på kroppen. Och så undrar jag vad som händer när man tröttnar. Ofta är man väl ganska ung när man väljer att låta tatuera sig och tycke och smak ändras oftast.

    P.S. Jag har kommenterat förra inlägget tidigare.

      1. Det är så märkligt att jag inte kan se när du svarar, det kommer inte i klockan som för andra bloggare.

  3. Jag tycker det ser hemskt ut när folk är fullklottrade både i ansikte och kropp! Kan inte för mitt liv förstå varför man gör något sånt! En lite diskret tatuering går väl an men när hela kroppen är full ser det anskrämligt ut. Man blir nästan rädd när man ser någon som ser ut så. Och man får tyvärr fördomar mot dem antingen man vill eller inte!

    1. Visst är det så att man får lite fördomar fast det borde man inte få längre så vanligt som det blivit. Man märker bland kommentarerna att de flesta inte gillar det dock.

  4. Min man hade tatueringar som hade med mig och hans kärlek att göra men de var inte synliga för andra.
    Eftersom jag har jobbat i vården har jag sett hemska och ibland löjliga tatueringar och även sådana som var fina en gång i tiden. Fast sedan blev de äldre och äldre och eftersom huden också blir äldre liknade motivet inte längre det som det en gång var.

    1. Det tänkte jag inte på, men naturligtvis har även tatueringar ett bäst före datum. Kan tänka mig att de kan se ganska läskiga ut på åldrad hud.
      Tycker det var fint med din mans tatueringar och att de inte var synliga för andra.

  5. Instämmer, har själv inte ens tänkt på en tatuering, skulle aldrig falla mig in. Har haft flickvänner som haft tatueringar, men då i begränsad omfattning. Skulle nog backa om en kvinna var rejält tatuerad,. Såg en ung kvinna för några år sedan som hade tatuerat eldsflammor mellan brösten, häftigt när man är 20+, men förmodligen inte lika häftigt efter tre graviditeter.

    1. Nej det har aldrig varit aktuellt för mig heller med en tatuering. Tillhör fel generation. När jag läste Kristallinas kommentar ovan att även tatueringar åldras och blir fula är jag tacksam att jag aldrig fallit för trenden.

  6. Har ärligt talat aldrig funderat över hur länge tatueringar har funnits. Så stort tack för infon. Men oavsett tradition/ålder kan jag inte påstå att jag gillar tatueringar. De må vara konstverk, men de är rentav fula. Rakt av. Sedan är det ju skillnad när man bär en tatuering vid 30-års åldern jämfört med 30 till 40 senare…

    1. Man kan ju se många tatueringar på fotbollsspelarna i dessa dagar. Det är inte många som är utan, men det finns några som skiljer sig från mängden. Kane till exempel. Fast han kanske har dem på ställen där de inte syns😉

  7. Intressant information om tatueringar, men inte heller jag begriper mig på varför någon vill tatuera sig (trots att det nu dök upp några annonser från tatueringsstudios då jag läste ditt inlägg…😏 storebror övervakar tydligen…).
    Tycker det ser gräsligt ut, men tycks höra till dagens melodi och kultur att fokusera på utseende och ändra på det man anser ”skaparen” missat. Smak o tycken är dock olika, men fortfarande förstår jag mig inte på folk som måste förstöra sitt utseende med tatueringar (och förutnämnda annonserna som dök upp i inlagan, ändrade som sagt inte min åsikt, bortkastade annonspengar😏).

    1. Tack själv för infon om annonserna. Det var mycket intressant. Storebror har stoppat inlägget för annonsintäkter (det handlar bara om några kronor), men släpper själva fram annonser om tatueringsstudios.
      Mycket märkligt!

      1. Vilken är då nyttan med att publicera på ”annonssidan” om du inte får ngn ersättning?
        Jag upplever annonserna störande, då de ”poppar upp” lite var som helst i texten och stör läsupplevelsen, men har stått ut med det framförallt för att dina inlägg alltid är så intressanta och informativa, men också då jag tänkt att du får nytta av reklamen i form av annonsintäkter😏
        T.ex i ditt inlägg ”På gång just nu 12 december” poppade det upp minst fem annonser (både svenska o finska), bl.a rörande
        -personlig assistans (monumentassistans.se)
        – Eppendorf (som sedan hölls i övre kanten av telskärmen då jag skrollade vidare i texten)
        – Seniorvård i huvudstadsregionen (FI)
        – info om sommaruniversitet (FI)
        – ”recovery studio” (FI)
        ….
        Kanske storebror då anser att jag är så gammal o gaggig att jag behöver olika slags assistens (vilket jag mig veterligen inte behöver ännu)… men om du inte får ett öre i belöning för att du använder detta underlag som bombaderar oss läsare med reklam, är det ju orättvist!
        Bara för din info, om du inte vet men vill veta 😊

      2. Tack för din kommentar. Jag vill just nu bara säga att jag tagit del av dina synpunkter och kommer att besvara dem. Det är några saker jag vill överväga först. Kanske blir det ett helt inlägg.

  8. Det här med tatueringar har jag väldigt svårt att vänja mig vid och i synnerhet de som tenderar att ta över hela kroppen. De jag tycker är värst är de som letar sig upp i ansiktet. Tänker på hur dom ska se ut när huden blir rynkig och hängig. Motiven kan ju bli helt annorlunda. Ett leende ansikte kan bli ett ansikte med mungiporna nedåt. Men visst kan många tatueringar vara rena konstverken … om dom satt någon annanstans, inom ram t.ex. En del har ju inte heller några motiv utan bara ett lager med täckande färg. Det förstår jag inte alls.
    Ett roligt och intressant inlägg Eva som verkar engagerat många med tanke på alla kommentarer 🙂

  9. Som konstverk sett, så kan vissa tatueringar vara fina. Jag menar, det finns ju väldigt många fina motiv. Men att fylla kroppen med det, nej, då blir det stopp.
    Någon enstaka liten tatuering kan väl vara ok. Det är ju en gammal konstform som ungdomar tycks gilla nu.

  10. Väldigt intressant, tack Eva! Har inga tatueringar själv men känner många som har. Och tänker på dem som är dumma nog att sätta sina tatueringar i svanken – det kan innebära att de går miste om en nödvändig framtida operation eftersom läkare inte sätter bedövningsnålar/ryggmärgsbedövning genom tatueringar, av infektionsrisken. Finns en del att tänka på.

    1. Det var verkligen en intressant upplysning. Egentligen borde tatuerarna tvingas upplysa om detta. Men man tänker nog inte på det. Det drabbar inte mig-mentaliteten.

  11. Jag, liksom du, tycker inte heller om tatueringar. För min del beror det nog mycket på ålder. Möjligtvis en liten diskret tatuering som man kan ”klä över” kan var rolig.
    Blev lite förvånad att inte UK ligger högre i fråga om antal tatuerade. De är ju t ex kända för detta i bl a Spanien. I UK är det ofta en klassfråga, många med lägre utbildning tatuerar sig, medan de med högre utbildning inte gör det. Sällan man ser en stor företagsledare, politiker, professor, bankfolk eller nyhetsuppläsare som är tatuerad. Vet inte om det känns samma i Sverige!?
    Visst är det en gammal tradition med tatueringar, men jag har ändå svårt för det. Intressant att se på det i historisk perspektiv. Känns som lite av en modesak numera
    Trevlig advent!

    1. Man kan ju smycka och försköna sig på många olika sätt om det är det man är ute efter. Jag tror nog det mest handlar om att många gör det för att de flesta andra gör det. Typisk modetrend alltså.
      Jag tror det har varit en klassfråga, men inte nu längre.
      Trevlig fortsättning på december! Här väntar vi snöoväder igen!

Kommentera