Ett sådant här sk nummerskåp (fallklappstablå) fanns ofta förr i större och finare våningar. De elektriska ringledningssystemen installerades kring sekelskiftet 1900 och var vanliga ända in på 1930-talet. Anledningen att jag kommit att tänka på det är att Hallwylska museet visade ett sådant på sitt Instagram för ett tag sedan.
Min familj bodde en gång i en lägenhet där det fanns ett nummerskåp när vi flyttade in på 1950-talet. Det var kopplat till ett ringledningssystem i varje rum där det fanns en ringklocka på väggen eller ett snöre att dra i för att tillkalla hembiträdet! På nummerskåpet kunde hon då se från vilket rum man hade ringt.
Vår lägenhet var i och för sig inte större än att man lätt kunnat göra sig hörd genom att ropa, men det passade sig kanske inte. Jag kan bättre förstå att det fyllde sin funktion i de 40 rum på 2 200 kvadratmeter där makarna Hallwyl bodde. Det fanns också en knapp för att larma om någon inbrottstjuv tog sig in.
Jungfrun (tjänsteflickan, hembiträdet, husan eller pigan) i sådana våningar bodde ofta i ett litet rum intill köket. Köken hade också en separat köksingång för pigor och bud och ibland även en separat smal trappuppgång! Den vägen användes också när man skulle göra sig av med sopor!
Exempel på en jungfrukammare. (Fru Lianders hem. Jungfrukammare, Odengatan 69, Stockholm)
By Lennart af Petersens – Stockholms stadsmuseum, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=54046549
Nummerskåpet försvann ganska snart efter en renovering liksom jungfrukammaren och den separata köksingången. Jag hade vid det laget drivit mina föräldrar halvt till vansinne genom att i tid och otid ringa på knappen för att busa.
Hallwylska museet har en av Sveriges bäst bevarade miljöer från sekelskiftet 1900. Huset innehåller en av landets största samlingar av konst, porslin och antika möbler. Palatset donerades till Svenska staten 1920. Det ligger på Hamngatan 4 mitt emot Berzelii park och strax intill Dramaten. Det är stängt just nu pga pandemin, men här kan man titta runt på hemsidan och förundras!
Har sett ett sådant skåp i en gammal lägenhet. Det var annorlunda förr. Du har alltid så spännande inlägg.
Kramar från oss
Tack så mycket. Det uppmuntrar mig att fortsätta.
Kramar till er bägge!
Har sett ett sådant en gång, annars kom man ju ihåg de runda vita sakerna i skolor och andra offentliga lokaler med fem röda lampor, beroende på vilka lampor som tändes hade de olika betydelser.
Det du beskriver har jag inget minne av. Var nog efter min skoltid!
Ojoj, gamla minnen väcks till liv! Mina föräldrar och jag bodde på 60-talet i centrala Stockholm i en våning med sådant ringsystem. Den var inte heller särskilt stor, man behövde bara höja rösten för att höras i alla rummen, Längst in mot kökstrappan fanns köket med ett pyttelitet rum innanför. Där rymdes en säng och en fåtölj och rummet kallades för jungfrukammaren. I det rum som var avsett som matsal fanns ringklockan mitt i golvet under matbordet och som skulle kunna nås om frun i huset sträckte ut sin fot…. Otroligt otidsenligt i våra dagar. Fast jag, som var barn, lekte gärna att jag var hembiträde som hette Maria och mina föräldrar ringde på mig när det var dags att diska… Jaja, man kan le litet, det var andra tider. Men ändå något man har upplevt och det var inte så himla länge sedan – eller?
Fortsätter som anonym
Trevlig helg!
Lotten
https://franskafikon.blogspot.com
Det var många minnen som väcktes till liv när jag såg ringskåpet på bild också. Vad trevligt att du också varit med och upplevt detta. Varianten med ringklocka på golvet har jag inte hört talas om tidigare. Det var verkligen sofistikerat. Synd att man inte har bilder på dessa gamla lägenheter. Jag har sökt mycket för att hitta en bild på jungfrukammare. Den jag hittade stämmer inte alls med den vi hade. Den var pytteliten och man förstår inte hur någon kunde bo där. Tänk att man upplevt detta.
Trevlig helg! Våren verkar så sakteliga vara på väg!
Vad spännande att få veta det här. Jag kände inte alls till att det fanns sådana larmsystem på den tiden. Kan förstå att du hade roligt med den 😂
Jag måste också säga att jag tycker att jungfrukammaren ser riktigt mysig ut!
Tack för ännu ett intressant inlägg från dig!
Ha en riktigt fin helg och sköt om dig!
Håller helt med Minton! Du skriver inte bara ”vassa” inlägg, du gör din research också och kommer alltid upp med intressanta ämnen. Som idag. Aldrig hört talas om nummerskåp faktiskt. Och Hallwylska har stått på min to-do-list i år och dag.
Tack Beate! Det värmde.
Min allra bästa vän i realskolan bodde i en lägenhet som du beskriver. Allt var där, kök med jungfrukammare, väldigt liten dessutom, ringklockor i rummen och sifferskåp i köket eller serveringsummet?, smal spiraltrappa ner till soptunnorna från köket 5 trappor upp. För inte så längesedan hade de också haft ett hembiträde. Det låter väldigt längesedan men så har det varit i de flesta äldre hus, men lägenheterna har moderniserats och delats och många har en igensatt köksdörr som minner om ”storhetstiden”.
Förstår att du passade på att busa, svårt att motstå! Jag har sett ett sånt skåp och system, men minns just nu inte riktigt var. En riktig jungfrukammare fanns i min svägerskas lägenhet på Kungsholmen.
Jag har besökt Hallwylska palatset minst två gånger. Så intressant.
Jag jobbade många år som guide på ett slott med inredning från senare delen av 1800-talet och hade inte varit bebott på över 100 år, med nästan all inredning kvar. Så Hallwylska var extra intressant för mig. Det finns många likheter mellan dessa ställen. På slottet jag jobbade hade vi också ringledningar mellan rummen och serveringsgången.
Även i mitt barndomshem fanns ett nummerskåp i serveringsgången, men inga knappar i rummen, så de måste varit borttagna innan vi flyttade in. Roligt i alla fall att skåpet fanns kvar.
Tack för mycket intressant inlägg!
Tack så mycket Lena. Det måste ha varit kul att jobba på ett slott. Det märks på din blogg att du är van att guida. Kul att du också kände till sk nummerskåp.
Spännande. Dit ska jag!
Nummerskåp har jag aldrig hört talas om. Kul att få veta! Och att bli påmind om Hallwylska, där var det länge sen jag var. Tack Eva! 🙂
Kanske en vetskap man kan leva utan. För mig väckte den gamla minnen till liv.