Titel: Hur ljuset tar sig in  (How the Light Gets In) 2013
översättning Carla Wiberg
Förlag: Modernista
Antal sidor: 479

En riktigt bra bok att läsa långtråkiga dagar i karantänisolering. Välskriven, intressant och annorlunda miljö och stundtals mycket spännande.

Louise Penny är en framgångsrik kanadensisk författare med stora framgångar som fått många utmärkelser. Boken är den nionde i serien. I år utkommer del 16 i serien.

Hennes senaste polisroman om den genomsympatiske kommissarie Gamache har titeln Hur ljuset tar sig in. Ett citat av Leonard Cohen. ”There is a crack in everything. That’s how the light gets in.”

Man myser av välbehag över beskrivningen av atmosfären den lilla byn Three Pins inför de stundande julhelgerna. Känner dofterna av god mat från byns bistro, de värmande brasor i husen, snön som faller så vackert och julbelysningen i de tre jättegranarna som är byns signum. Byn finns inte med på några kartor och ligger i en djup dal utan möjlighet till mobil uppkoppling. Där bor bl a Clara, Myrna, Ruth, Olivier och Gabri alla välkända karaktärer för oss som läst hennes tidigare böcker.

Huvudpersonen Gamache bor och verkar i Montreal. Som chef för mordroteln på Sûreté är han sedan länge motarbetad och utfrusen av sin chef. Han har fått se hela sin lojala och duktiga personal bli omplacerad. De har ersatts av nya oerfarna och illvilliga poliser. Allt för att misskreditera Gamache. Inte ens vännen, kollegan och svärsonen in spe, Jean-Guy Beauvoir, pratar med honom längre. Han har bara en trogen medarbetare kvar – inspektör Nicole Lacoste.

Gamache välkomnar därför ett avbrott när antikvariatsägaren Myrna ber honom komma till byn Three Pines när hennes mystiska väninna Constance inte dyker upp som överenskommet. Constance visar sig vara en mycket omtalad och känd person och poliskommissarien börjar nysta i en märklig historia.

Samtidigt pågår en stor konspiration inom Montreals polisväsende och ett politiskt maktspel på mycket hög nivå. Gamache förstår att han är en som kommer att undanröjas eftersom han är dem på spåren. Han misstänker vilka som är inblandade, men förstår inte vilket uppsåt de har. Denna intrig ger återblickar till en av Pennys tidigare böcker, men man behöver inte ha läst den för att hänga med i handlingen.

Gamache blir tvungen söka en trygg plats för sig själv och sina närmaste kollegor som ännu är honom trogna. Frågan är om han går säker ens i Three Pins. Spänningen blir bitvis verkligen hög när Gamache kommer konspiratörerna på spåren och försöker hindra en fruktansvärd katastrof.

Omdöme: På en skala ett till fem ger jag boken tre. Den är skickligt skriven, miljön och karaktärerna underbara och spännande, men de två intrigerna går inte riktigt ihop. Upplösningen är lite osannolik.

Om författaren
Louise Penny har miljontals läsare världen över. I Sverige är hon inte så omtalad som hon är värd. Hon skriver oerhört skickligt. I boken använder och upprepar hon t ex en del fraser och strofer som binder ihop handlingen och läsandet på ett tekniskt effektivt sätt. Hon tillför nya pusselbitar hela tiden men man kan aldrig ana sig till den dramatiska upplösningen och slutet.

Hon är född 1958 i Toronto och har arbetat som journalist. Hon bor i en liten by nära gränsen till USA liknande Three Pines. Hennes man som dog 2016 efter att de levt tillsammans i 22 år är förebild till Gamache. Han beskrivs som vänlig, omtänksam, generös och med mod och integritet, vilket ju stämmer bra in på Gamache.

Några andra böcker i Gamacheserien jag kommenterat
Den grymmaste månaden, 2013.
Ett förbud mot mord, 2015.
Begrav dina döda, 2016.
En ljusets lek, 2019.
Det vackra mysteriet, 2019.