För oss som har en liten jordplätt eller en trädgård är längtan stor särskilt denna milda och snöfattiga vinter att få börja påta i jorden. Men ännu kan Kung Bore slå till.
Under tiden kan vi (och naturligtvis även de utan utomhusodlingar) ägna oss åt inomhusväxtligheten. När ljuset kommer nu börjar det bli dags att plantera om krukväxter och ta fram sticklingar.
Förr brukade man säga att man skall stjäla sticklingar för att de skall bli bra. Konsten är nog snarare att man bör ta sticklingar på rätt sätt beroende på vilken blomma det gäller och inte minst att få dem att bilda rötter. Att se rötterna växa fram i vatten är alltid lika fascinerande.
Många växter får snabbt rötter när man sätter dem i vatten, men det är också många som inte får det. En del sticklingar som bildar rötter i vatten kan dock ha svårt att suga upp vatten i jord eftersom de nybildade rötterna saknar hår som krävs för att de skall kunna suga upp vatten i jord.
Därför är det säkrare att sätta en stickling som ska odlas i jord direkt i porös jord.
Man kan också sätta en stickling direkt i en lite rotningskub. Det är enkelt och smidigt. De lämpar sig särskilt för små sticklingar och för svårrotade växter.
Kuberna består av finfördelad jord som sammanfogats med ett växtbaserat lim. Konsistensen känns som skumgummi. De är porösa i strukturen vilket gör att syre lätt kan komma in till rotningsområdet.
Kuberna är fuktiga redan från början eftersom de är indränkta i en lösning med vitaminer, mineraler och trichoderma (svampmedel).
Här kan du läsa mer om dem.
Det vanligaste sättet är att ta en toppstickling. Man skär, knipsar eller klipper av toppen på en gren med ca 3-4 utvuxna blad. Skär under ett knoppanlag – stället där bladen växer ut. Bryt bort de nedersta bladen så att bara 1-2 utvuxna blad finns kvar och stick ner skottet i jorden.
På många växter kan man se vilka som är de bästa förökningsmetoderna. Många gånger går det bra på olika sätt.
Toppsticklingar kan man ta av:
t ex pelargon, murgröna, hibiskus, paraplyaralia
Växter som bildar nya skott vid jordytan delar man:
t ex fredskalla, mönjelilja, monstera
De som bildar små plantor i änden av långa stjälkar förökar man med avläggare/revor:
t ex ampellilja
Växter där bladen lätt trillar av förökar man lättast med bladsticklingar:
t ex fetbladsväxter (suckulenter), svärmors tunga, begonia, saintpaulia, kärleksört, peperomia, kornettblad
Ledstickningar tar man av:
murgröna, gullranka med rankor ca 8 cm.
Oj vad du kan mycket om sånt här! Själv är jag värdelös på sticklingar och fröer.
Det är ganska enkelt faktiskt. Det handlar mycket om vad man gillar att pyssla med. Ha det bra!
Brukar också föröka med sticklingar men har inte plats till fler blommor just nu. Fick 2 skott från Elefantöra i fjor och dessa skickar upp plantor i massor.
Lycka till med dina telningar.
Elefantöra brukar vara tacksamt att föröka. Nej det är lätt det blir lite mycket blommor på fönsterbrädorna. Hoppas du har det bra!
Jag hade ingen aning om alla de där olika typerna av sticklingar. Imponerande!
Det brukar ge sig vilken typ man skall ta.
Du har så rätt! Jag har också redan börjat 😀
Visst är det kul att få sätta igång med växtligheten!
Du borde bli trädgårdsmästare i ditt nästa liv:-)
Det är inte så märkvärdigt. Tycker man det är roligt brukar det gå bra. Trädgårdsmästare? Ja det kanske inte vore så tokigt.
Alltid roligt med sticklingar eller som jag säjer skott. Dialekt? Vet inte.
Tar gärna ett skott här och där och experimenterar, ibland blir det bra och ibland inget, men vad gör det, det har inte kostat något, men gett lite spänning.
Kul att läsa ditt inlägg.
Tror du har helt rätt Lena. Det man tar från en moderplanta är ju ett skott. Stickling blir det när skottet fått rötter. Ingen annan har reagerat och jag kan inte ändra i rubriken nu. Tack för din uppmärksamhet.
Jösses. En hel vetenskap. Tack för all lärdom, Eva. 🙂 Nu fattar jag varför inte alla sticklingar bildar rötter i en vas med vatten. Jord direkt är bättre för vissa, alltså. Det finns hopp även för mina ogröna fingrar.
Ibland brukar det gå bra på båda sätten. Man behöver visst inte göra det så vetenskapligt. Det gäller bara att inte ha en katt som börjar gräva i jorden eller välta vattenglaset:)
Murgröna och pelargon är de som jag brukar ta sticklingar ifrån. De är lätta tycker jag att föröka. Men här fick jag många andra tips ifrån dig. Toppen!
/Gunilla
Kul att du uppskattar tipsen. Det är faktiskt väldigt roligt att hålla på med sticklingar. Tyvärr har jag inte plats för mer krukväxter, men jag kan inte låta bli att ta nya sticklingar. Må så gott!
Min gamla hibiskus har jag haft enormt svårt att få att rota sig när jag försökt dela med mig. Men senast tog det bara någon liten vecka. Den gillade tydligen vasen som den hamnade i, och inte ett genomskinligt glas. Nu ska jag ta itu med paraplyaralian, den har vuxit sig för stor och rank, tar skott och slänger resten. Tack för tips och inspiration!
Hibiskus förstår jag är svår att få att roa sig. Jag tror att vaserna kan ha stor betydelse när man skall få skott att gro. Lycka till med paraplyaralian. De är så fina.
Det var precis min avsikt med inlägget att ge lite inspiration.
Jag gillar sticklingar! Min favorit (för att den är så lätt att föröka) är hängbegonia! Pelargoner tar jag sticklingar från på senhösten. Dör de ursprungliga under vintern så har jag nya till våren.
Sa man inte förr att sticklingar ska tas i lönndom …. undrar varför?
Hängbegonia har jag ingen, men det var en jättebra idé om jag skaffar en. De är alltid vackert med hängande växter. Det finns mycket skrock kring att ta sticklingar. Undrar också hur det kommer sig.
Wow vad du vet mycket om växter här fick man verkligen lära sig lite nytt, tack för det 👍😄 kram Nicki 🤗
Kul att du tycker det. Kram Eva
Åh ja det är så härligt! 🙂