En tålig, lättskött och bedårande kanadensare
Rosens upphovsman – Georges Bugnet – var journalist och författare och emigrerade från Frankrike till Kanada i början 1900-talet.
Bugnet var en självlärd botaniker och ägnade 25 år av sitt liv åt rosodling. Han ville få fram en tålig och stark ros som kunde överleva de hårda vintrarna i Kanadas inlandsklimat. Han ville även kunna ge de fattiga bönderna en möjlighet till en extra inkomst genom att odla rosor.
Det finns en grupp rosor som kallas för Kanadarosor. Det finns två Bugnetrosor till: Marie och Thérèse med rosa blommor.
Bugnetrosorna är rugorosahybrider. Den är alltså släkt med vildrosorna. De blommar tidigt och remonterar långt in på hösten. Får nypon.
Knopparna på Louise Bugnet är röda och blir vita när de slår ut med mörkrosa skiftningar i kanterna för att sedan bli helt gräddvita. Blommorna är skålformade, medelstora och väldoftande.
Louise Bugnetrosen är härdig till zon 6 och alltså mycket tålig och frisk. Bladverket är påfallande grönt och frodigt. Den är skuggtålig och nästan tagglös. Det är den första rosen som börjar blomma på våren. Den blir 1 – 1,5 meter hög och 1,5 meter bred. Inte fullt så stor i kruka. Den kan beskäras till önskad höjd.
”Kanadensarna” är de enda av våra rosor som inte drabbats av lusangrepp eller snigelinvasion.
Ännu finns tid att plantera rosor…
Kul att du berättar om en av mina favoritrosor. Här hos mig i skånska myllan så är L. Bugnet en stooor och hög ros. Jag måste klippa ner den för jag ser knappt de fina rosorna som växer där uppe. Fåglarna uppskattar det kanske. Jag har även systern Therése som är fin men inte lika charmig.
Skön oktober!
Visst är det en fin ros! Tack detsamma!
kanadensare är tåliga, tror jag har denna polkagris
Javisst är de!
När jag läser sånt saknar jag min trädgård. De rosorna hade jag kunnat tänka mig. Fina bilder!
Jag har haft en stor trädgård en gång i tiden. Den saknar jag mycket. Så jag förstår dig. Nu är det bara en liten täppa. men det får duga. Räddningen är att odla i krukor.
Mmmmm jag kan känna doften av rosor ända hit! Finns det någon härligare doft? Möjligtvis liljekonvalj i så fall! Så fina bilder och intressant text.
Denna ros doftar faktiskt lite liljekonvalj! Tack så mycket. Trevlig helg!
Där fick jag lära mig nytt om rosor! Tyvärr finns ingen plats för rosor i vår lilla radhusträdgård. Brukar gå till Trädgårdsföreningen och Botaniska här i Göteborg, när jag vill njuta av rosor.
De rosor du visar verkar vara tålig och mycket vackra!
Trevlig helg!
Gunilla
Tack Gunilla. Roligt at höra. Ni har fina trädgårdsplatser att besöka i Göteborg. Där kan man bara njuta och slipper allt jobb. Önskar dig också en trevlig helg.
Mina rosor, de 7 som överlevt finns nu på Gotland och en av dem är Louise Bugnet. Den har just bestämt sig för att bli kvar efter att ha tvekat i minst fem år. Den står i sjösand som vi förstärker med påsjord från Granngården, Gotland kallas ju rosornas ö och det är klart man måste göra allt för att det ska gälla även på vår lilla plätt. Louise har blommat rikligt under sommaren och skickat ut flera saftiga grenar och hade fått en omkrets när jag såg henne senast. Hoppas du får en lång fin roshöst.
Trevligt att du också har en Louise och att den blommat rikligt i år. Jobbigt att skaffa påsjord till rosorna kan jag förstå. Ja, jag hoppas rosorna kommer att blomma ännu ett tag.
Vilken vacker ros jag tycker verkligen om färgen, roligt att få läsa eftersom jag själv kan så lite om blommor och växter över huvud taget, ha en fin söndag kram Nicki 🤗
Tack Nicki!
Avundas dig din förmåga och tålamod att odla rosor. Glad att jag får glädjas åt dina planteringar! 🙂
Tack för tipset, ska genast skriva upp namnet. Roligt med rosor som skiftar så i färg under sin blomning. Har en Louise, men hon heter Odier i efternamn och den är också väldigt tålig.
Jag hade också en gång på ett annat ställe- Louise Odier. Det är en underbar ros.