Maria Adolfsson – Stormvarning

9789146235125 (1)640

Wahlström & Widstrand, 2019

Maria Adolfssons andra fristående bok i serien om kriminalinspektör Karen Eiken Hornby och det påhittade landet Doggerland visar samma härliga skrivlust och fantasi som den första boken Felsteg.

Doggerland är placerat i Nordsjön mellan Nederländerna, Danmark, Norge och Storbritannien. Doggers bankar som ingår som en referensplats i sjörapporterna har faktiskt en gång legat ovanför vattennivån och med största sannolikhet varit bebott.

Maria Adolfsson har byggt upp det fiktiva Doggerland mycket övertygande och omsorgsfullt. Det mesta är grundligt genomtänkt. Allt från människorna som har drag av nordbor och britter, ibland holländare. Det finns inte en sak eller incident där hon glömmer att beskriva och betona just det speciellt doggerska. Vardagliga händelser beskrivs i dråpliga vändningar. Personporträtten är noggrant tecknade.

Handlingen är denna gång förlagd till jultider med efterföljade ”trekungahelg” som det heter på doggerska. En äldre kvinna hittar sin bror död i ett gruvschakt på ön Noorö norr om huvudön Heimö. Det visar sig att mannen blivit mördad.

Karen kallas in av sin arrogante chef som är på väg till Thailand för att fira jul. Trots att hon fortfarande är sjukskriven efter skadorna hon fick i sitt förra fall tvekar hon inte. Hon har inget emot att lämna släkt och vänner under det något ansträngande julfirandet.

På den karga Noorön beskriver hon landskapet, miljöerna och befolkningen så att allt känns äkta. Landskapet påminner mycket om Skottlands östra karga landskap, vilket tillsammans med det hårda vädret ger en stark effekt till handlingen.

Lokalpolisen som inte är särskilt trakterade av att börja utreda mordfall mitt i julhelgerna tillkallas också. Karen som har lite brokigt förflutet och svårt att få sitt eget liv att gå ihop får kämpa med sig själv och mot en del manliga kollegor inom polisen.

På ön Noorö finns ett gammalt whiskydestilleri dit misstankarna styrs. En motorcykelklubb kopplas också till handlingen. De finns även personer som vill utveckla orten till något helt annat. Det blir en hel del förhör med lokalbefolkningen och frågor om motiv till mordet i det påföljande utredningsarbetet.

Karen har släkt på ön som hon inte träffat på länge. Gamla minnen kommer upp till ytan. Särskilt förhållandet till en kusin i MC-gänget blir komplicerat och lite svårt för Karen att hantera.

Det är inte helt lätt att hålla uppe intresset för handlingen, eftersom det blir många turer och förvecklingar innan man förstår motiven till morden (det blir ett till) ända till det oväntade slutet.

En intelligent och spännande deckare med mycket bra flyt i språket som starkt skiljer sig från övriga svenska spänningsromaner.

På bokpärmens insidor finns instruktiva kartor över landet ritade av Anna Brannemark Torsteinrud.

Läckert omslag av Miroslav Sokcic

Här kan du läsa om Felsteg den första boken i serien

Här kan du läsa mer om Doggers bankar


23 thoughts on “Maria Adolfsson – Stormvarning

      1. Ha ha ha. Förstår inte varför folk inte vill läsa längre. Är det för jobbigt? Eller måste de göra något annat samtidigt som de lyssnar?

      1. I morse kom jag på att jag ju faktiskt läser en thriller just nu :). Den är ruskigt bra och otäck. Det är en sådan där bok som jag inte kan släppa och jag funderar på handlingen när jag inte läser. Nu har jag bara några sidor kvar och det beklagar jag nästan. Den heter För kärlekens skull och är skriven av Anna Ekberg (vilket är en pseudonym för Anders Rönnow (danskt ö) Klarlund och Jacob Weinreich). Jag rekommenderar den varmt!

  1. En bok helt i min smak. Har läst första boken i serien och var totalt såld! Just språkbruket fascinerade och de oväntade ”vinklingarna”. Boken ska upp på listan så att jag inte glömer den när den kommer ut som pocket.

  2. Ska kolla om böckerna finns som ljudböcker, det låter som om de skulle kunna passa mig. Jag har väl skrivit tidigare att det var med sorg i hjärtat jag nästan övergav pappersböckerna. Jag njuter numera av mina stunder med ljudböcker, till natten sover jag med dem men vissa stunder på dagen kan jag lyssna mer aktivt. Läsa orkar jag inte så ofta. Håller på med Anders de la Mottes årstidsserie. Lite ojämn men ganska bra.

    Sen kan ju ljudböcker vara bra just när man gör något som man kanske tycker är tråkigt och enformigt, som en guldkant. Men jag hade stort motstånd mot det, tyckte att det inte var att ”läsa böcker” på riktigt. Inser att det kanske var lite snobbigt av mig. För dyslektiker är det också ett sätt att kunna ta del av litteraturens underbara värld.

Kommentera