Gamla kartor fascinerar mig mycket dels för att de oftast är så vackra och dekorativa, dels för att de får mig att undra över hur de kommit till. Under ett par år var jag på 70-talet anställd på Kungl bibliotekets Kart- & planschavdelning (som det hette då) där mitt intresse uppstod. När jag är ute och reser och besöker nya platser ställer jag ofta kosan till antikvariat för att försöka hitta något kartfynd.

När man i våra dagar med endast ett par klick kan zooma in huset man bor i på Google Maps i satellitperspektiv kan det kanske vara intressant att sända pionjärerna inom kartografin i Sverige en tanke. Idag är det väl för övrigt nästan bara orienterare som använder ”riktiga” kartor.

De kartor som ritades på 1500- och 1600-talen gjordes i så liten skala att man inte fick plats med så mycket mer än landskapsnamnet. Mälaren blev dokumenterad ‘på karta’ betydligt senare än i andra historiska källor. Anledningen till att det fanns så få kartor utförda berodde bl a  på att det var risk att de skulle kunna hamna i orätta händer under krigstid.

Klicka på kartorna för att förstora dem

Den äldsta kartan hittade man först år 1963 – Andreas Bureus karta över Mälaren (ca 1613/14) – på ett antikvariat i Holland eller Schweiz (olika uppgifter finns). Denna karta visar Mälaren någorlunda riktigt. Skalan är 1:1,3 milj. Det fanns inte plats för särskilt många namn, varför man gjorde nummerhänvisningar till platser på kartan. Det är framför allt hydrografin, dvs sjöarna som blivit hyggligt återgivna, medan landområdena stämmer sämre med verkligheten.

Kartan (ett kopparstick) är endast 31 cm hög. Den graverade tryckplåten över kartan var endast 10 x 19 cm. Den finns sedan 1976 på Kungliga biblioteket i Stockholm.

Cirka 75 år efter att Bureus hade framställt sin pyttekarta tillkom en betydligt mer noggrann och detaljerad karta över Mälaren – så var den också 3,5 x drygt 2 meter stor och hade jätteproportioner.

Mannen bakom verket var Carl Gripenhielm (1655-1694). Kungen (Karl XI) ville få fram nya kartor över landet för att bättre kunna genomdriva reduktionen (ta tillbaka mark och kapital till staten som hade varit i adelns ägo) och utnämnde Gripenhielm till chef för det svenska lantmäteriet.

År 1687 beordrade kungen Gripenhielm att göra en geografisk karta över Mälaren. Det var inte ett alldeles lätt uppdrag. Med alla öar, vikar, holmar och ”vrår” som skulle mätas upp. Till viss hjälp fanns Bureus lilla karta, en del andra summariska kartor över farlederna i Mälaren och en karta över västra Mälaren (ritad av Hans Ranies, 1675).

Sedan medeltiden hade fogdarna (skattmasarna) samlat information om ägarförhållanden av jordområden, skogsmark och vatten med hjälp av revkarlar (rev var en måttenhet på ca 30 m), som stakade ut gränserna. Dessa mätte med en stång ut mark och fiskevatten som skulle beskattas. Resultaten av dessa mätningar var till stor hjälp vid karteringen.

Gripenhielm förlitade sig mycket på gamla uppgifter och jäktade med verket och rafsade ihop en inte särskilt tillförlitlig karta över Mälaren som kungen inte alls blev nöjd med.

Nästa gång förberedde sig Gripenhielm bättre. Det var bråttom eftersom kungen var missnöjd med första kartan. Gripen skrev och bad lantmätarna på plats att de skulle stå beredda och möta honom med kartor och annan dokumentation som kunde vara till hjälp vid karteringen. Landshövdingarna skulle förvarna allmänheten om att vara tillmötesgående med båtar och annat.

Gripen själv och ytterligare fem lantmätare skulle genomföra expeditionen på sex veckor. Han fick låna en av kungens jakter och utlovades att lantmätarna skulle få betalt. Höst och ruskväder försvårade arbetet, men med en veckas övertid lyckades man klara det. Ganska imponerande att kartlägga Mälaren på 6 veckor! De var ju inte direkt några vattenskotrar man rattade runt med!

Gripens inventering visade att det

”finns 1291 öar, holmar och skär, vilka är bebyggda med 20 slott eller palatser, 56 säterier och över 854 Bonnahemman, Krogar och Torp. På fastlandet längs Mälarens stränder finns ytterligare 27 slott uppförda i sten och 118 säterier byggda i trä.”

Kartan blev så småningom klar efter en del kompletteringar på isen under vintern. På hösten 1689 kunde kartan presenteras för kungen efter ett omfattande arbete med ritningar och färgläggning. Den här gången blev kungen nöjd med jobbet.

Det allra finaste med denna oerhört vackra karta är de 96 illustrationerna över städer, slott, herrgårdar och farleder runt Mälaren som troligen Gripen själv är upphov till och som han i alla fall lät göra på eget initiativ.

Där finns t ex Riddarfjärden Stockholm, Hässelby slott, Karlbergs slott, Drottningholm och Huvudsta gård avbildade på ett naturalistiskt maner – föregångare till våra tider street-views. Nu lyckades han verkligen imponera på kungen.

 

 

Gripenhielms vackra Mälarkarta som var klar 1689 kom inte till särskilt mycket användning. Han ville trycka och publicera Mälarkartan och andra provinskartor. Kungen var dock rädd att de skulle komma att hamna i fiendens händer i krigstid och förbjöd spridning av den. Inte heller fick han betalt för hela expeditionen, trots som han skrev till statsmakterna och beklagade ”sin ömkliga ekonomiska belägenhet”.

Kartan föll i glömska och fram till 1884 känner man inte till dess öden. Då överlämnades den till Kungliga biblioteket där den fortfarande finns.

Källor: Gunnar Berefelt, Bilder från en Mälarfärd, 1966; Wikipedia

Inlägget har delvis varit publicerat i en av mina tidigare bloggar.

---