Anledningen till att jag över huvud taget läste Maria Adolfssons bok Felsteg berodde dels på att jag läst Lotta Olssons positiva omdöme i Dagens Nyheter, dels på att jag gjorde ett inlägg om P1:s sjörapporter där Doggers bankar nämns, vilket väckte min nyfikenhet på boken. Annars ryggar jag för förlagens klassningar av böcker som ”spänningsroman”, som för mig har en negativ klang. Hur som helst erhöll jag ett recensionsex av förlaget, vilket jag tackar för.

Maria Adolfssons bok är i min värld en spännande, mycket intressant och annorlunda kriminalroman. 

Handlingen utspelar sig på den fiktiva ögruppen – just det – Doggerland i Nordsjön mellan Nederländerna, Danmark, Norge och Storbritannien.

Doggers bankar har faktiskt en gång legat ovanför vattennivån och med största sannolikhet varit bebott. Det är mycket innovativt att förlägga handlingen här. Det märks att Maria måste ha haft ganska roligt när hon har byggt upp detta land.

På bokpärmens insida finns mycket lovvärt en karta över ögruppen, som man har stort stöd av vid läsningen. Anna Brannemark Torsteinsrud heter kvinnan bakom verket.

Huvudpersonen är kriminalinspektör Karen Eiken Hornby. Karen närmar sig de femtio och hon har sina laster.

Handlingen börjar när Karen vaknar bakfull (dagen efter oistra – den årliga ostronfesten) på ett hotellrum i sällskap med fel man. Hon lyckas med stor möda ta sig hem.  Innan hon sovit ruset av sig väcks hon av meddelandet att en grannfru hittats mördad på sitt köksgolv. Karen får uppdraget att leda utredningen, vilket blir tufft i den mansdominerade poliskåren.

Handlingen fortskrider på öarna och genom flera generationer innan den oväntade upplösningen.  Man får en god inblick i livet, stämningen och atmosfären på öarna, dess historia, geografi, invånare, ödsligheten och inte minst vädret. Maria Adolfsson lämnar inget åt slumpen. Man får veta om landets egna valuta och räknesystem och personer som talar flytande ”doggerska”.

Boken är välgjord och författaren har verkligen varit omsorgsfull och humoristisk i sin beskrivning av Doggerland.

Boken är mycket bra och jag ser fram emot fler delar. Kanske kunde den ha kortats ner något – 440 sidor indelade i 91 korta kapitel.

Jag ger den 4 av 5 möjliga.

Maria Adolfsson har varit presstalesman på Storstockholms lokaltrafik.