En krönika i DN 7 maj 2018 av Maria Schottenius handlar om SMHIs sjörapporter.
Fem minuter fem gånger om dagen plus tio minuter på kvällen rapporteras på Sveriges Radio P1 om sjövädret.
Det framgår i Schottenius text att det inte längre finns något behov av sjörapporterna för sjöfarten. Man har andra hjälpmedel nu för tiden att förlita sig på. Det märkliga är att SMHI ändå fortsätter med rapporteringen.
I krönikan förklarar P1:s kanalchef Nina Glans att: ”Många människor är så fästa vid namnen på orterna i sjörapporten att det skulle bli en alltför stor livsförlust att inte få höra dem varje dag i radion”.
Det är alltså av poetiska och nostalgiska skäl man håller liv i sjörapporterna. Om man tvingas ställa in dem på grund av stora händelser i världen hör folk genast av sig. De inger kanske en trygghet för många att höra dessa rapporteringar.
Läs mer Schottenius slutsatser och hela kåseriet här.
Själv började jag fundera kring vissa orter och var de ligger och detta kom jag fram till. De flesta är ganska självklara, men var ligger egentligen: Syd Utsira, Tyska bukten och Stora Fiskebanken.
Utsira
ligger utanför Norges kust. Man kommer dit med färja (1 tim 20 min) från Haugesund. Här bor 209 invånare på 6 kvadratkilometer. Läs mer här.
Tyska bukten är ett havsområde utanför Tysklands, Danmarks och Nederländernas Nordsjökust.
Här ligger bland annat de väst-, ost- och nordfrisiska öarna och Helgoland. Detta omfattar även kustområdet Vadeland som är ett 5 000 km långt djur- och naturreservat och omfattar 10 000 km2. Vissa delar finns på Unescos världsarvslista.
Genom södra delen av Tyska bukten går en av världens mest trafikerade farleder, från Hamburg och floden Elbes mynning till Engelska kanalen.
Stora fiskebanken
är en sandbank i mellersta delen av Nordsjön mellan Skagerack och Skottland. Djupet vid Stora fiskebanken är 50 meter. Strax norr om Stora fiskebanken ligger oljefältet Valhall. Fiskebankarna ligger inom norsk och dansk ekonomisk zon i Nordsjön. Delar av Fiskebankarna var en gång en del av det som idag kallas Doggerland.
Doggers bankar
(dogge ett gammalt nederländskt ord för fiskebåt) är en stor sandbank i Nordsjön, ca 10 mil öster om Storbritannien. Ett landområde Doggerland fanns under istiden och är ca 30 meter grundare än området runtomkring. Bankarna är sedan länge ett viktigt fångstområde för fiskeindustrin.
Ur Forskning & Framsteg 1 sept 2007
Det har länge varit känt att det grund i Nordsjön som kallas Doggers bankar en gång legat ovan vattenytan och bebotts av människor. Under hela 1900-talet har fiskare hittat rester från detta liv: harpuner, hullingar, spjut och mammutbetar. Hur landskapet sett ut har däremot varit en väl förborgad hemlighet. Tills nu.
Med hjälp av oljebolagens mätningar av bottnen håller en grupp arkeologer i Birmingham på att avtäcka denna förlorade värld. Genom sedimentprov och pollenanalyser försöker man sedan återskapa ”Doggersland” och få en bild av hur det kan ha sett ut för mellan 8 000 och 10 000 år sedan.
PS
Intressant med Maria Adolfssons nya deckare. Felsteg som utspelar sig på just Doggerland i modern tid.
Förlagstexten om boken låter onekligen väldigt spännande.
Det är morgonen efter oistra, den stora ostronfesten i Doggerland. En kvinna vaknar bakfull på ett hotellrum, i sällskap med fel man. En annan kvinna hittas brutalt ihjälslagen i sitt kök. Kriminalinspektör Karen Eiken Hornby får i uppdrag att leda mordutredningen, som inte underlättas av att hennes arrogante chef varit gift med offret.
Kanske började allt redan i det märkliga kollektivet på sjuttiotalet. Kanske med ett telefonsamtal i våras. Kanske finns sanningen i byskvallret på puben Haren och Kråkan.
Funderade på samma sak i går när jag hörde sjörapporten.
Man är så van vid att höra den att man inte reagerar om man inte börjar tänka efter lite.
Måste ju också kommentera boken, Maria Adolfsson var kollega med mig under 20 år, vi arbetade tidvis tillsammans, men mestadels på olika avdelningar. Att boken tar avstamp i en ostronfest förvånar mig inte, Maria åkte då och då till sådana på Irland, jag har också varit på ostronfestival där en gång, men inte samtidigt som henne. Tyvärr har jag inte hunnit läsa några av hennes böcker, debutboken kom när sonen var liten och då fanns ingen tid till att slå sig ner med en bok.
Ja världen är liten ibland. Det var himla kul att höra detta. Jag ska absolut försöka få tag i boken och läsa den. Undrar om inte M A bor på Ekerö dessutom. Du måste berätta i något inlägg hur det var på ostronfestivalen på Irland. Det måste ha varit en upplevelse.
Tack, Eva, som vanligt en faktafylld och intressant text! Jag lyssnade på sjörapporten och börsnotetingarna som barn. Då var ingetdera roligt men nu lyssnsr jag mer än gärna på sjörapporten som inte alls är onödig.
En kamrats mamma var alltid orolig när det saknades rapporter om vädret från någon utsatt plats i havet. Då fantiserade hon om vågor som kastat rappotören långt ut i havet…
inte heller tycker jag att vi människor måste ha det roligt! Behåll sjörapporten!
Jag menar att man inte måste ha underhållning hela tiden!
Så sant så sant!
Tack Agneta för dina vänliga ord. Jag håller med dig och vill inte heller vara utan sjörapporten. Kan nog också uppfatta det som spännande när man hör att det är höga sekundmetersiffror och man undrar hur de har det på den platsen. Börsnoteringarna var också ett mässande man hörde som barn. Kan nästan höra rösten på den person som alltid läste dem.
Spännande och rolig läsning. Själv har jag inte lyssnat på sjörapporten sen jag var barn, men då hörde jag den varje dag eftersom min far alltid lyssnade på den. Tack för den här intressanta rapporten om sjörapporten ( det blev lite vitsigt nästan, hahaha ).
Ha ha. Tack det var kul att du uppskattade det. Det är faktiskt något speciellt med sjörapporten.
Intressant med Sjörapporten Jag hörde en del åsikter om det på Fråga P1 för lite sedan … En engelskfödd kvinna lärde känna sitt nya hemland med hjälp av Sjörapporten och lärde sig även förstå svenska. Andra ansåg det mer som sömnpiller …
Spännande detta med Doggers bankar – det var ny kunskap för mig! Tack för det Eva!
Tack själv Anki. Intressant med den engelska kvinnan och språkinlärningen. Sådana sätt kan nog ibland vara bättre än styrd pedagogisk undervisning. Sömnpiller! jodå – det låter ju ibland som ett mantra som upprepas. Doggers bankar var nytt för mig också.
”Det är skönt när man får lätta ankar och segla ut på böljorna de blå. När vi passerar Doggers bankar…..” Den har man trallat några gånger. Nu vet jag vad jag trallar om. Har lärt mig en massa nytt igen som vanligt. Tack Eva.
Det ligger absolut något i det här med poesin kring namnen <3
Och nostalgi då det handlar om radio.
Allt får inte plats i en telefon – den är bra att ha, men även annat behövs.
Kram!
Visst är det så. Kram tillbaka.
Pingback: På gång just nu – 22 maj 2018 – Seniorvinklat
Pingback: Maria Adolfsson – Felsteg – Seniorvinklat
Pingback: Maria Adolfsson – Stormvarning – Seniorvinklat