Med vemod konstaterar jag att det snart är dags för mitt promenadsällskap att flytta till vintervistet. Varje morgon vippar den graciöst och piggt fram och beter sig som den hälsar på just mig. Under promenaden springer den ibland framför ibland bakom mig – precis som den vill ha sällskap. Men det är naturligtvis insekter som den springer och vippar fram med sin långa stjärt.
Men nu blir Egypten hemvist ett tag – Israel om det är för många i Egypten. Så insekterna vid Nilens stränder blir föda många månader framöver. Detta gäller de svenska ärlorna. De danska övervintrar i södra Europa. Som med mycket annat i naturen har detta med inlandsisen för 15 000 år sedan att göra!
Sädesärlan flyger 40 kilometer om dagen. I Israel fann man en ärla som hade märkts på Öland och man kunde konstatera att den flugit 3 050 kilometer.
Fågeln kallades sädesärla redan på 1500-talet. När den mycket punktligt anlände på våren började man med vårbruket – säd och sådd kommer av sädes- och ärla för att den kommer så tidigt.
Andra namn den fått är isspjärna, husärla, ler-maja, kuckurälla, gatevippa, spilitta, kokvittra, kvickstjärt.
Man har hittat en märkt ärla som var dryga 13 år.
Hanen försvarar ivrigt sitt revir. Alla har vi väl någon gång sett en sädesärla attackera sin egen spegelbild t ex i backspegeln på en bil för att försvara reviret.
Än så länge håller hon mig sällskap på morgonpromenaden så det gäller att njuta av henne så länge som möjligt.
Källa: Peter Wiking DN och
SVR P2-fågeln
Fåglarna är viktiga och för mig är det mest vemodigt när jag hör tranorna trumpeta högt i skyn. I söndags morse hörde jag den första stora gruppen som flög söderut. En rödhake i trädgården är min bästa fågelvän. Han finns alltid i närheten.
Det är lite märkligt hur man tänker på en rad fåglar som ”våra” när man blir klar över hur kort tid av sina liv som de faktiskt är ”våra”. Och att så många av dem överlever den långa och långvariga flytten.Undrar om sädesärlan har någon som blir lika glad när hon återvänder till Egypten som du är när hon är här.
Tänk om sädesärlan kunde berätta det. Det skulle vara intressant att veta.
Visst är det något speciellt med fåglar. Ja,de blir mer och mer intressanta. Med stigande ålder. Åtminstone för mig. Min favorit är nog ladusvalan. Påminner om barndomen. Ladusvalornas ankomst till morfars vedförråd i Tornedalen signalerade att våren var på väg. Även om isen låg kvar på älven.
Så vackert det låter Tornedalen-ladusvala-is. Förstår att svalan var välkommen.
Vilken trevlig liten kompis du har! Kanske kommer den tillbaka till dej nästa år.
Det är inte klokt hur långt dessa små varelser kan flyga, fantastiskt!
Jag gick ut med några små brödbitar att ge till någon fågel att äta men, ingen var där. Plötsligt kom där en sädesärla och flög nära mig som en dansare i luften och skrek och kvittrade högt som om vi var gamla bekanta.Jag har aldrig upplevt sådan glädje. I bakgrunden tittade, förmodligen en liten flickvän tyst och stilla.Jag tror de kom förbi för att hälsa. Tänk om den kände igen mig. Tyckte att jag upplevt detta förr om åren och att det var samma ärla, nu lite till åren kommen? Kristina