Jag har alltid hyst en särskild vurm för Kanada. Det beror, tror jag, dels på att jag som ung beundrade de kanadensiska ishockeyspelarna, dels på den hjälteromantiserade rödrockade Ridande polisen jag läst om i äventyrsböcker. Därför har jag lockats och fascinerats av Louise Pennys deckarserie där handlingen utspelar sig i Kanada.

Platsen för historierna är den vackra och pittoreska fiktiva byn Three Pines och har en alldeles otroligt mysig atmosfär och mellan byinvånarna råder djup gemenskap. Man företar sig ofta gemensamma aktiviteter t ex till påsk eller när något skall firas.

Gamache-serien är kriminalhistorier som inger en härlig feel good känsla men är också på djupt allvar. I denna Begrav dina döda får den mycket sympatiske kommissarien Gamache kämpa med ett fall där det gick fruktansvärt fel och han vistas nu hos en vän i staden Québec för att hämta sig.

Samtidigt involveras han eller låter sig involveras i ett mord som skett i staden. En fanatisk historiker hittas mördad i det Litterära & Historiska sällskapets lokaler. Denne man har ägnat sitt liv åt att söka efter kvarlevorna av stadens grundare – Samuel de Champlain. Detta utvecklas till en historiebeskrivning av stadens tillkomst och är mycket intressant läsning.

Inte nog med detta. I byn Three Pins låter Gabri (den morddömde Oliviers partner) varje dag sända ett meddelande ”Det går inte ihop” till Gamache och som naturligtvis inte ger honom någon ro.

I Begrav dina döda visar verkligen Louise Penny sin kapacitet. De tidigare översatta böckerna har var trevliga, mycket läsvärda och ganska udda deckare att tycka om. Den här är den klart bästa hittills. Den är mycket välskriven och egentligen väldigt tragisk. Personbeskrivningarna och naturen är skickligt och omsorgsfullt beskrivna. Man kan riktigt känna kylan och höra de olika ljuden snön framkallar vid t ex ras från taken. Det är gnistrande vackert.

Québecs grundare, Samuel de Champlain, har en viktig roll i boken, vilket gör att man får sig till livs ett stycke historia om staden Québec som är mycket intressant. Likaså beskrivningarna av språkens påverkan och indelning av invånarna.

I Quebec finns ett franskinfluerat Gamla Stan som verkar oerhört attraktivt. Inspirerande att följa Gamaches vandringar på Googlekarta och titta på bilder från den gamla franska staden.

Deckaren är fristående heter det, men jag tycker inte man kan tillgodogöra sig handlingen om man inte läst den tidigare Ett ohyggligt avslöjande.

De både sympatiska och något märkliga personerna i byn Three Pines återkommer här – dock har en viss and (som var en ständig följeslagare till prilliga Ruth som utrustat anden med egen klädgarderob) uppenbarligen flytt sin kos och tacknämligt utgått ur handlingen. Som tidigare äter och dricker man gott och mycket – allt från varm choklad till whisky i Gabris och Oliviers urmysiga bistro som är en samlingspunkt i byn.
Tyvärr blir boken väl lång.

Lite om Québec som kan vara intressant att känna till när man läser boken:

Källa: Wikipedia

Québec invid S:t Lawrencefloden som har ca drygt 545 000 invånare (exkl storstadsområdet) grundades av den franske upptäcktsresanden och diplomaten Samuel de Champlain 1608 intill indianbyn Stadacona och är huvudstad i provinsen Québec med över 8 miljoner invånare. Provinsens största stad är Montréal.

Québec var en fransk koloni 1534–1763 med namnet Nya Frankrike, därefter en koloni i det brittiska imperiet 1763–1931 fram till självständigheten för den Kanadensiska federationen. Sedan engelsmännens erövring 1763 (slaget på Abrahams slätter som omtalas i boken tilldrog sig 1759 strax utan Québec ) har dock den katolska kyrkan skyddat Québec mot kulturell assimilation. Kyrkan spelade en ledande roll i utvecklingen av sociala och kulturella institutioner i Québec fram till Den tysta revolutionen runt 1960.

Den tysta revolutionen var en mycket dramatisk process som ledde till att den katolska kyrkan förlorade sitt inflytande. Sedan dess pågår en ständig politisk diskussion om vilken roll som frankofonin skall få spela i det utpräglat engelskspråkiga Kanada. Debatten handlar bland annat om att åstadkomma en större suveränitet i Québec.

– Gamla stan (Le Vieux-Québec) finns upptaget på Unescos världsarvslista.

– Det officiella språket är franska.

– Staden är känd för sin vinterkarneval.

– Québecs valspråk, Je me souviens (Jag minns), finns i Québecs vapen och på bilarnas registreringsskyltar. Det verkar dock vara lite oklart vad det är man minns.

– En invånare i Québec kallas för un(e) Québécois(e) på franska eller a Quebecker på engelska.

Boken är utgiven 2017 på Modernista och översatt av Charlotte Hjukström