Peter Robinson – Revolutionens barn

revolutionens-barn
Robinson är en rutinerad engelsk deckarförfattare med flyt i språket och med inte alltför komplicerade intriger som utspelar sig i ganska lugnt tempo.

Denna gång vet man inte om det handlar om ett mord eller självmord när man hittar en undernärd och fattig död man. Inga självklara ledtrådar kommer fram i den omfattande polisutredningen, men Banks ger sig inte trots order från högre ort.

Bokens titel Revolutionens barn anspelar på de politiska aktiviteterna på vänsterkanten bland studenterna och när gruvarbetarna strejkade i 1970-talets England. Intressant att läsa om hur hårda tider det var och att man t ex stängde av elen under långa perioder.

Kommissarie Banks är en sympatisk person, lite enstöring privat, men uppskattad i det sociala livet och som chef. Man myser med honom när han sitter med sin Laphroaig (uttalas la-frojg – om någon undrar!) på sin inglasade veranda när regnet smattrar på taket och lyssnar på musik. Musiken finns ju med överallt där Banks är.

På en femgradig skala får den 3.

Kommentera