Etiketter

,

I realskolan som det hette då på 60-talet (där man skulle kvalificera sig för att komma in på gymnasiet. Det krävdes betydligt mer än snittet för PISA kan jag försäkra!) fick man bland mycket annat lära sig en del om fåglar.

Till biologilektionerna med fokus på fåglar plockades en rejäl samling uppstoppade fåglar fram. ”Magistern” härmade ett fågelläte eller pekade på en fågel och man skulle kunna säga vilken fågel det var och kunna berätta lite om den. Jag uppfattade det då som en meningslös lärdom, men vad jag har haft mycket glädje av den.

Denna kunskap samt inköpet 1990 av Benny Anderssons CD Fågelläten gör att jag har stor behållning av att strosa i markerna och studera fåglar, uppleva flyttfåglarnas ankomst på våren och lyssna till fågelsång. Numera finns mängder av media med fågelsång. Till exempel Jordbruksverkets app Lärkvitter.

”Det bor en fågelskådare i nästan varenda människa” har någon sagt. Säkert sant men en och annan joggare med musik i öronen häpnar ändå över mitt kikarfluktande mot trädtopparna och himlen.

Igår hörde jag vårens första tofsvipa och blev alldeles salig. Det går inte att ta miste på dess karaktäristiska läte och på dess upprättstående långa tofs på huvudet samt inte minst på dess akrobatiska och lekfulla flygsätt.

Tofsvipan lägger vanligtvis fyra ägg i en liten grop i marken. Äggen är ganska stora så de placeras med spetsen inåt för att få plats. De ruvas i ca 30 dagar av honan. De bildar små kolonier och försvarar sina bon genom grannsamverkan.

Viporna som lever av maskar och insekter är cirka 30 cm långa och är inte svart/vita som det verkar. Ryggen glänser i grönt. Bona plundras ofta av rävar och kråkor.

Enligt Naturhistoriska riksmuséet är den högst kända åldern på tofsvipa 23 år och 7 månader!

Tofsvipan - ett härligt och underhållande vårtecken